Det tar sig...
Nu är det bara alla andra rum kvar. Får nog börja med vårat fruktansvärt fula badrum härnäst. Därinne är det ett rött-och- grårutigt kakelgolv som vi är tvugna att utgå ifrån. Men, men, vi målar grått och köper mängder med röda grejer, typ matta, handdukar och små värmeljushållare i glas, det passar nog bra till alla hyllor i ek. Lite "julaftonskänsla" året runt, men vad gör man? Det kan nog vara ganska mysigt med varma bubbelbad med tända ljus som sprider ett rödaktigt sken :)
Vid närmare eftertanke kommer jag nog att tillbringa många och långa stunder i det badkaret efter den renoveringen!
Igår flyttade jag och Michelle runt massa möbler och böcker, så nu ser det ännu jävligare ut här än vad det gjorde innan. Kim och Mikael tittade in en sväng på kvällen och fick en smärre chock över känslan av att befinna sig på ett bibliotek. Mikael tyckte jag skulle elda upp alla mina böcker :) ,men dom gör jag mig aldrig av med. Dom ska in i bokhyllorna i ordning (snart) om jag så ska banka in dom. Eller köpa påbyggnadsdelar uppåt till alla hyllor. Så upp kommer dom!!!
Sen kollade jag, Michelle och Freja på "Funny Games" (riktigt äcklig film om två megapsykopater) och på "Mumien 4" som vi somnade till efter 20 minuter. Får se om den från början ikväll i stället. Kanske skriver mer senare, see you...
I gryningen
Vaknade tjugo över sju av konstiga ljud utifrån hallen. Dunsar, fnissande och dunkande...Det är Michelle som kommer hem efter en utekväll (morgon?) och blir gjädjeöverfallen av Freja. Dom ramlar i golvet, har pusskalas och Freja viftar på svansen så den dunkar i en garderobsdörr. Kling-klong, klarvaken! Michelle går och lägger sig och Freja återgår till sitt medvetslösa tillstånd. Jahaja, vad trevligt. Bara jag, katterna, GP:n och kaffet då. Men vad skönt och gott, för min bulle på kinden har gått ner jättemycket och jag ser nästan normal ut igen. Jippie! Då kanske antibiotikan tar på den här infektionen i alla fall. Vilken himla tur, ingen blir gladare än jag. Mår faktiskt bra mycket bättre redan idag. Ska vila lite om en stund och sen hoppas jag att jag orkar montera ihop Carmens smycken, innan hennes jacka hinner bli omodern :)
En liten fundering här...Michelle kommer hem 07.20, verkligen mycket konstigt och skumt, det har aldrig hänt förut. Hmmm, har hon träffat en trevlig kille kanske? Kors i taket i så fall, för mig veterligen finns det bara en som duger åt denna oerhört kräsna flicka, men dom får ju aldrig ihop det...Får hålla mig tills hon vaknar och berättar om det själv :D
Var rädd om alla våra små
Jag skulle verkligen önska att vi alla kunde bry oss om alla små runt omkring oss. Egoismen, "bara-jag-mentaliteten" och bristen på empati brer bara ut sig mer och mer. Med våra små menar jag alla som på något sätt är utsatta och kan bli behandlade illa. Barn, ungdomar, djur, alla i destruktiva / farliga förhållanden / familjekonstellationer, sjuka, ensamna, handikappade, missbrukare, fattiga, uteliggare, svältande, krigsoffer...osv osv. Jag tycker att dessa grupper försvinner i glömska på nåt sätt, lite mer för varje dag. Vilka bryr sig? Vilka engagerad sig? Alla kan ju inte blunda för alla våra små! Tänk om vi alla kunde bry oss, reagera och agera. Vad mycket bättre det skulle bli då!
Med detta önskar jag er alla en jättefin och underbar helg. Kärlek till er alla.
Grattis älskling!
1. Freja ca 11 v. gammal. 2. Freja 7½ mån. Vill gärna vara lite bebis ibland och ligga i mitt knä, fast det inte går längre.
3. Fannys goa pitbull Babben, som bara pussas. 4. Andreas, min fina vän o soulmate med sin söta pitbull Scooby.
Jag har funderat en hel del på att skaffa en hund till, Freja är ju Michelles hund, fast jag har äran att vara hundmormor.
Men det får bli när Freja blivit ca 2 år ungefär, det blir nog lagom. Då är hon "vuxen" och ingen unghund längre, så då kan det passa lägligt med en ny valp. Varje hund måste ju få det dom behöver i grundläggande fostran osv. innan nästa kommer. Valet står mellan tre raser. Antingen en Perro de Presa Canario till, i samma färger som Freja, men hane. Eller så blir det en tigrerad amstafftik. Eller, om jag har tur, en tigrerad pitbulltik. Men hon ska komma från en valpkull av en alldeles speciell tik. Jag känner en kille som har Gbgs vackraste pitbulltik (i mina ögon i alla fall), och jag har paxat en valp från honom för över 2 år sedan. Problemet är bara att damen ifråga vägrar para sig :) Men, men, jag får vänta och se, hon hinner kanske bli för gammal för att få en kull. Men kanske, kanske att hon släpper till nån gång. Pitbullnunna :)
Är det fredag?
Eftersom jag bara kan öppna munnen pyttelite just nu, knappt en cm mellan framtänderna, så går det inte att dra någon tand och inte heller att öppna käken, för det gör man ju från insidan, så detta var det alternativet som fanns för tillfället. Jodå, efter bedövningen gör han flera hål i köttet ner mot käken och kör in sprutor (utan nålar) och suger ut var samtidigt som han klämmer och trycker det värsta han kan från utsidan med fingrarna. Jag trodde jag skulle svimma av. Vet inte hur lång tid det tog, men minns att han sa att dom skulle skicka varet på analys för att se om min antibiotika tog på den bakterie jag har. Vad fresh! Sedan fick jag en återbesökstid, tillbaks på måndag igen. Mitt andra hem känns det som.
Var hemma igen ca 16.00, åt lite barnmat (vad gott, not), tog mina mediciner och la mig på soffan för att vila lite. Kände mig lite trött och konstig. Sen minns jag inte så mycket mer. Men Michelle har berättat. Hon hörde konstiga ljud från storarummet och gick dit. Hon trodde först att jag hade fått ett ep-anfall och skulle ringa ambulans. Jag skakade och krampade i hela kroppen och tänderna klapprade oavbrutet i 20 minuter. Sen la det sig (medicinerna verkade väl då) och jag somnade. Vaknade flera timmar senare med 39.9 i feber och fattade att jag hade haft feberkramper. Med min vanliga tur så var jag genomförkyld och hade fått mer hosta än jag hade förut, när jag vaknade. Upptäckte också att den halvläkningen som blivit i frakturerna i revbenen och skulderbladet hade gått upp igen när jag hade krampat. Och det känns inget vidare när man får hostanfall och nyser. Så nu börjar vi om från noll igen. Det är bara att kämpa på, hej o hå!
Gräver ner mig
Det här är då jag i mitt nuvarande tillstånd. Orkar knappt blogga, mår alldeles för dåligt nu. Ska tillbaka till Odontologen i morgon - och öppna käken eller vad som helst, bara det slutar göra ont nån gång. Dom kan till och med få göra vilken operation som helst med bara lokalbedövning om dom vill. Jag går nästan med på vad som helst nu faktiskt. Oooont!!!
Groda med grav struma
Nu ska jag gå och lägga mig. Hoppas innerligt att jag sover i åtminstone 5-6 timmar, det är så jobbigt att jämt vakna flera gånger varje natt. Det värker nåt så fruktansvärt i ansiktet så jag tror jag smäller av. Nu har infektionen brett ut sig ända ner till halsgropen, så förutom att jag har ett och ett halvt ansikte så ser det ut som om jag har blivit en groda som blåst upp sin sån där blåsa ni vet. Jaa, snyggare än så här kan man inte bli. Michelle har minsann tagit kort från alla möjliga vinklar, som vi flabbar åt, men jag tror nog vi hoppar över uppladdning av ett sånt kort här :)
God natt och sov så gott alla, nu kommer John Blund
Nervig dag
Tack och lov så har det gått bättre än förväntat idag. Freja kan gå på sitt ben sen i förmiddags och är på sin kurs med Michelle nu. Vilken himla tur att det inte var något allvarligt med henne. Själv har jag varit på öron-näsa-hals och därefter vidare till oralkirurgin på Odontologen. Fick röntga käken först för att lokalisera var den sk "härden" var någonstans. Men dom kunde inte säga om det var under visdomstanden eller i käkhålan det börjat. Fick spola rent under visdomstanden för säkerhets skull och ska fortsätta med medicineringen. På torsdag ska jag tillbaka för bedömning; öppna upp käken eller fortsätta med bara mediciner. Hu! Jag hoppas verkligen på det sista alternativet. Och att jag snart kan öppna munnen så det går att äta. Lite enformigt med flytande hela tiden. Men vad som helst bara ingen käkoperation...
XXXL-Face
Usch vilken natt. Somnade klockan halv två och vaknade halv fem med värsta värken. Kuckeliku i ottan. Smärtstillande och en kopp kaffe tillsammans med Freja i soffan. Svullnaden har inte gått ner någonting, tvärtom, det har blivit värre. Nu är det så svullet på halsen så jag har svårt att svälja. Och såg jag ut som ett monster igår så ska vi inte prata om hur jag ser ut idag. Tack gode gud för smärtstillande - vad glad jag är över att det finns och att det hjälper.
Sen har vi lilla Freja som skulle ha börjat på en hundkurs i kväll som Michelle anmält sig till för länge sen och betalat. Igår kväll träffade Freja sin käre barndomsvän golden retrivern Ozzi som hon älskar. Och det är ömsesidig djup kärlek.
Dom blev så överlyckliga över att träffas så dom fick värsta rusningsruschen. Det slutade med att dom sprang in i ett träd i full karriär. Givetvis hamnar Freja innerst och kläms på nåt sätt mellan trädet och Ozzi. Hon skrek till i högan sky, men sen sa hon inte mer. Men hon kunde inte stödja på sitt bakben, utan hoppade på tre ben hem. Vissa sträckor fick Michelle bära henne, men hon är tung som sjutton så det tog nästan en timme för dom att komma hem. Stackars lilla Freja. Hon måste till veterinären idag för det har inte blivit bättre under natten. Och själv ska jag åka om 20 minuter och få "domen" om käkens framtid. GULP!!!
Lotta vs Monster
Nu är jag hemma från landet tidigare än planerat. Vi åt kräftor och räkor, kollade på filmer och hade allmänt mysigt och trevligt. Förstod också att det skulle bli kanonväder idag, så jag såg fram emot en lång härlig dag på landet med sol och bad. Men nej då. Innan jag skulle gå och lägga mig runt tolvtiden kände jag att det värkte lite inne i munnen. Typ bakom där visdomstanden är (fast mina har aldrig kommit fram) vid käken där nere. Jag tänkte att det kanske var tanden som skulle komma upp. Vid tvåtiden vaknade jag av att det värkte mera och jag frös så som när man ska få influensa. Gick på toa och fick syn på mig själv i spegeln. Ojsan hoppsan då, det var rätt svullet över nedre högra kinden. Gick och la mig igen, hade självklart inga panodil eller nåt med mig, utan låg vaken resten av natten. Fick högre feber, frossa och värk. Vid femtiden kollade jag i spegeln igen och då höll jag på att ramla baklänges. Nu var det så svullet att jag inte ens fick ihop tänderna. Halva ansiktet var nästan dubblerat. Nu gjorde det riktigt ont. Det var bara att åka hem till Göteborg igen.
Upp till akuten på Sahlgrenska. Vidare till öron-näsa-hals. Läkaren kollade och tryckte och petade inne i munnen. Hon såg som ett litet hål inne i kindköttet (som går ner in till käkhålan?) och petade in en pinne där, och då fylldes hela munnen av var och blod. Höll på att spy av smaken när det rann ner i halsen. Åååh fy fasen vad ont det gjorde när hon tryckte och höll på. Hela käkhålan var infekterad och det hade spridit sig till under ögat, ut mot tinningen, ner tlll under örat och fram till halva hakan och ner på halsen. Fick mega-antibiotikakuren, smärtstillande och antiinflammatoriskt.
I morgon klockan elva ska jag på återbesök dit och efteråt till kirurgen för att träffa en käkkirurg. Det var ju väldigt roliga prognoser läkaren målade upp. Först sa hon att jag skulle tillbaka i morgon för att se om det lagt sig lite. Om det inte är bättre om några dagar så blir jag inlagd med antibiotikadropp. Men det var inte alltid så himla effektivt det heller alla gånger när man har sådana jätteinfektioner. Om inte det skulle hjälpa så skulle käkkirurgen vara tvungen att öppna käken. Jahaja. Det lät ju mysigt värre. Hoppas man får narkos om det nu skulle gå så långt. Men jag hoppas att det blir bra med medicinerna nu, eller i värsta fall med dropp. Jösses, jag vill inte öppna käken!
Lite är väldigt mycket
Jag tyckte det var väldigt gulligt sagt av dig :) Sen har den här kvällen varit riktigt, riktigt fin och mysig på alla sätt :)
Har gjort mycket under dagen. Sorterat mängder med pärlor och smådetaljer i 4 nya fina förvaringslådor jag köpte igår. Designen på Carmens halsband och örhängen är klara och ska bara sättas ihop, så dom är färdiga om några dagar.
Det ska bli väldigt roligt att se hur det passar ihop med hennes nya jacka. Efter det ska jag göra ett speciellt halsband till Michelle som bygger på en ödla. Hon kastade sig över den där lilla ödlan när jag hade köpt den och det blev förälskelse på direkten, så det är bara att sätta igång. Jag ska också göra ett halsband till Kim, med örhängen till. Eftersom hon har en sådan otroligt fin blå färg på sina ögon, så ska jag göra smyckena i samma färg så ögonen framhävs ännu mer. Hennes halsband bygger på ett silverkors med små ljusblå kristaller i. Ska lägga upp bilder på smyckena längre fram.
Nä, nu ska jag gå och lägga mig och läsa så jag orkar upp i någorlunda tid i morgon. Ska upp till landet tills på söndag.
Sov så gott och dröm sött alla bloggbesökare, så ses vi nog i morgon
Det är visst sommar
Satt i vanlig ordning med min GP, kaffemugg och cigg i högsta hugg förut, som alla andra morgnar. Njöt av tystnaden, all grönska i skogen utanför panoramafönstret och alla blommor på balkongen. Självklart bläddrade jag fram till prognosen för veckans kommande väder, med förhoppning om att nu jädrar kommer värmeböljan minsann!. Men icke då. Fortsätter med tidningen som vanligt och läser om skolstarter, höstskor, kräftpriser och allt annat som hör augustimånaden till. Allt är som det ska och som det alltid varit. Jag själv handlade ju igår med tanke på att man behöver lite varmare kläder om en månad eller två liksom. Men tills vidare är det faktiskt sommar. Okey, jag kan gå med på att det är sensommar, det låter bra och är ett väldigt vackert ord, inte sant? Jag vill att det ska vara sommar en tid till och sen blir det en mjuk övergång till hösten som varar ett bra tag. Alla löv ska sakta hinna bli rödfärgade och sen ska dom singla ner i veckor.
Men plötsligt, vad skådar mitt norra öga? Jo, under en annan sida med annonser om teater, konserter och lite annat, så har restaurang Palace (förlåter er aldrig) en annons om JULBORD!!! Med premiär den 20 november minsann. Vad är det här? Jag får panik för sjutton. Varför denna stress? Kan inte alla bara ta det lite lugnt nu? Dagen till ära ska jag sitta på balkongen och huttra i bikini, insmord med vad som helst som doftar cocos, för i min värld så är det en sommardag!
En aning övertrötta
Shopping
Igår kväll kollade vi på två filmer på raken, "Barnhemmet" och "Street Kings". Dom var bra båda två, särskilt den sista. Nu blir det ryggläge i soffan med massa smaskens och film. Får se om jag orkar kolla på mer än en. Somnar säkert mitt i :)
Önskar alla goa bloggläsare en fin kväll och en god natt.
Det sviiider i andningen
Jaha ja, så var det redan onsdag. Herregud vad tiden går fort. Hela augustimånaden är ju snart slut och inte ett enda högtrycksområde i sikte. Jag som trodde det skulle komma en låååång värmebölja till. Men här ger vi inte upp i första taget, den kan ju fortfarande komma. Jag har så jädrans ont i dag så jag ser små blixtar framför ögonen. Kan bara andas lite ytligt för djupare andetag gör väldigt ont. Så här sitter jag som en stel pinne och försöker undvika att hosta, prata utan att viska och att inte röra mig. Ska tillbringa några timmar framför datorn idag och leta efter pärlor på nätet. Min nya hobby är nämligen att tillverka smycken. Halsband, armband, örhängen och fotlänkar är det som jag tycker är roligt. Näst på tur står ett halsband och ett par örhängen till Carmen som ska passa till en speciell jacka hon köpte nyligen.
Vad har mer hänt då? Michelle är hos sin sjukgymnast och kommer snart hem. Freja har svimmat av i soffan efter att ha legat och knaprat och slurpat på ett färskt märgben i en timma. Och just det ja, det har ju kommit en ny anonym kommentar på mitt tidigare inlägg "Era äckliga fittor", som jag kände mig nödsakad att besvara. Det är så patetiskt, för nu tog kommentaren sig ett annat uttryck. Här snackar vi om många olika multipla personlighetsstörda kommentatorer.
Som om jag skulle ändra mitt beslut bara för att dom skriver på ett annat sätt nu. Jag står alltid vid mitt ord, så även nu. Gör mig eller någon i min familj något mer och jag bryr mig inte om några konsekvenser. Känner ni anonyma er hotade nu? Behöver ni inte göra - lägg bara av! För det jag skrivit är inte ett hot, det är ett löfte. Utifrån detta väljer ni hur det blir.
Tack gullunge
Tack Michelle för att du alltid fixar och grejar med min blogg. Fastän jag (stenåldersmamman) aldrig får fram vad det är jag vill ha, men du förstår alltid i alla fall, och så blir det precis så som jag tänkte mig det hela från början.
Sedan har jag (eller Michelle med andra ord) även lagt upp en länk till min sons blogg idag. Bara att klicka på Jimmy
Oooh happy day
Jag fick också en kopia på mitt nya läkarutlåtande som min gulliga läkare själv skickar in till Försäkringskassan och allt. Det ska ligga till grund för min förtidspensionering. Känns väldigt skönt att jag får så mycket hjälp utav mitt team jag har.
Efter att tvätten var avklarad kom våran goa Carmen hit. Vi har ju inte träffat henne sedan hon åkte till Barcelona, och det var så mysigt att umgås med henne igen. Michelle, Carmen, Kim och jag har alltid väldigt djupa och underhållande saker att avhandla. Så nu har vi följt Carmen till spårvagnen, varit på tappen och köpt cigg och tagit en sväng med Freja. Kim ska sova här i natt också, för i morgon ska vi passa mina bonusbarnbarn Oliver och Liam. Blir det någorlunda väder tar vi en långpromenad i Slottskogen. Det blir säkert jättekul och trevligt. Titta på alla söta och gulliga djur och käka glass.
Sen har jag hittat en bild som exakt överensstämmer med min planering av en del av trädgården på landet. Med samma träd, buskar och växter som jag vill ha där. Fast med lite fler perenner och lökväxter framför. Så himla fint och vackert :)
En ny dag - nya tag
Ja då var det måndag igen. Ska till min gulliga kurator idag för samtal. Det känns alltid lika skönt att få prata med henne. Sen har vi tvättstugan i eftermiddag och tur är väl det, för tvättberget börjar närma sig 2 meter nu. Det går inte att tvätta all tvätt i lägenheten, ibland måste vi ner dit för alla lakan, filtar, överkast och handdukars skull, så det blir torrt på en gång.
Michelle får ta det mesta själv för jag har givetvis brutit ett par revben och fått en spricka i skulderbladet. Och det känns ju lite lagom gott typ :) Jag bröt dom i lördags men det gör mest ont ca 5-7 dagar efteråt och framåt. Men, men, så länge det inte sticker hål på lungan så är det lugnt. Väldigt tråkigt bara att det tar så lång tid att läka, för det går ju liksom upp varje gång man hostar eller råkar göra en dum rörelse. Så nu är det en stillasittande tillvaro några veckor framöver.
Men då kan jag ju blogga desto mer och oftare, och det är ju alltid något. Man får väl försöka vara lite positiv trots allt.
Ha en fin dag alla, och ta väl hand om er och varandra!
Era äckliga fittor
Sluta provocera nu innan jag skiter fullständigt i vad alla säger till mig angående er. (Att jag inte ska bry mig, inte ta åt mig osv...) Det du anonym skrivit under mitt inlägg "My blogg - My rules" tar faan i mig priset. Ni går för långt när ni går på mitt barn. Lägg ner nu era feta jävla skabbluder, jag vet ju för helvete vilka ni är. Och skriva med en en massa stavfel för att försöka "vara någon annan". Jag varnar er nu! Ni har hållt på i över 5 år och nu räcker det. Jag skiter i konsekvenserna, gör ni? Prova för helvete, era satans äckliga tjackpundare!
Det växer
Sen har vi också börjat "inreda" den delen av trädgården som skall vara köksträdgården. Här har vi redan rabarber, ett plommonträd, svarta och röda vinbärsbuskar, hallon, blåbär och björnbär. Vi flyttade björnbären hit och byggde en slags klätterställning till dom av en jättestor gammal spalje´. Det blev riktigt fint. Michelle tyckte att det påminde henne om sagoboken Törnrosa. Den här köksträdgården kommer att bli en egen del i trädgården med en portalingång inklädd med klätterväxter som clematis, rosor och luktärtor. Det är även här inne som Michelle har sitt kryddland som är omringat av naturstensgångar. Här kommer senare att planteras allt som går att äta och som vi tycker är gott. Jordgubbar, vita vinbär, krusbär, smultron, tomater, paprika, rädisor och olika sallader. Även äpple, päron och ett annat plommonträd.
Tänk bara att varje morgon gå några steg för att plocka vad man vill ha på yougurten, eller att gå och hämta de grönsaker och kryddor man vill ha till middagen, och avslutningsvis hämta bär, rabarber eller frukt för att göra en smaskig dessert.
Det är över nu
Jag tänker inte ens gå in på vad som hände den gången. Det spelar inte någon roll längre. Jag vet att han har pratat med mängder av andra personer om detta, sin version så klart, men jag har behållt det mesta för mig själv. Idag har jag fått tillbaka mitt självförtroende, jag vet att jag duger och är någorlunda vacker, i alla fall i mina ögon, och det är bara det som spelar någon roll. Och jag vet nu att jag bara är värd det allra bästa. Därför behöver jag inte gå in på vad han gjorde som sårade mig nåt så fruktansvärt, det har läkt nu, och jag vet att han helt enkelt var fel partner för mig. Det ända jag beklagar är att jag stannade kvar i relationen såpass länge, när jag redan efter ett halvår märkte att något inte stod rätt till. Varför gick jag inte då? Jaja, sina misstag får man leva med och jag lärde mig något utav den erfarenheten. Nämligen att alltid lyssna på min inre röst som talar till mig. Aldrig mer att jag tillåter någon att behandla mig så, jag kommer inte ens ge det en chans, jag kommer att vända ryggen till och gå direkt. Aldrig mer ska någon annan få mig att må dåligt på något sätt. Jag har insett mitt värde, och jag tar ingen skit från någon överhuvudtaget.
Så nu är jag fri att möta kärleken på nytt. Men jag väntar tills den dyker upp av sig själv, för det gör den ju alltid till slut.
JAG ÄR JAG - OCH JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV!!!
Isaac Hayes
Is It Realy Home?
Your home now Isaac, rest in peace
Soffkudde som måttstock
På den första bilden är hon ca 14 veckor gammal och lite större än kudden. På den andra bilden är hon ca 5 månader och här är hennes huvud nästan lika stort som kudden. Freja kommer att bli en väldigt stor och kraftig madam :) Vi får se sedan, om något år, ifall vi ska ta en kull valpar på henne.
My blogg - My rules
Detta inlägg tillägnas "anonym / anonyma". Eftersom ni är sådana fega ynkryggar som inte har något annat för er än att sitta och bevaka min blogg (samt min dotters och Kims bloggar) och skriva den ena anonyma kommentaren efter den andra, har jag bara en sak att säga er: Skaffa er ett liv nu istället och ta hand om era barn som bevisligen måste vara väldigt försummade vid det här laget eftersom ni tillbringar era liv inne på min blogg. Själv tänker jag tillbringa min dag med manikyr, hårfärgning och ett långt avkopplande bad. Mmm vad underbart härligt! Sen väntar trevligt umgänge med barn och barnbarn, filmkväll med mys och annat smått och gott ;) Jag håller tummarna för er, så ni lyckas skapa er ett meningsfullt liv med lite innehåll och kvalitet.
Min bön
Ikväll BER jag min GUD och alla andra Gudar som finns om STYRKA att INTE GÖRA NÅGOT DUMT. Det är SÅ frestande så jag tror inte att någon någonsin kan förstå hur SVÅRT DET ÄR ATT LÅTA BLI. Jag BER också om att den dagen ALDRIG kommer, då jag inte längre kan hålla mig.
STALKERS
Lyckliga mig
Först ville Oliver och Liam "gungeligunga" (så heter det säger Oliver), sen hade jag och Oliver en brottningsmatch med Freja som åskådare, och på sista bilden en genomsvettig Oliver framför tre perserkatter som tagit skydd i en hylla.
Lille Liam och Michelle pustar ut lite efter röjröjet :) En lite äldre bild på Kim, Liam och Oliver.
Verklig lycka för mig är att få tillbringa tid och få följa dessa fina pojkar under åren som kommer. Man kan ju inte vara annat än glad när barnen busar, skrattar och har roligt. Och så säger dom ju alltid så roliga grejer så man gapskrattar!
Jag är också väldigt glad över att umgås med Veronica och hennes jättegoa man Stefan. Ni är så himla goa alla fyra.
Ooooh!!!
FRÄS...VÄÄÄSSSS....JAG BITS VÄLDANS HÅRT...HAHA
Hujedamej...min, Michelles och Kims bloggar har blivit anmälda av en "anonym" som känner sig hotad!!!
Vad ska vi ta oss till?
Vårat zoo
Från vänster; syskonen Simson och Sabrina, 75% perser som helst ligger uppe i bokhyllan och sover. Monica och Gizmo ligger gärna på hallbyrån. Gizmo sover alltid med tungan utanför. Monica heter Donna egentligen, men hon var kattunge när låten "Hej, hej Monica" alltid spelades på radion, så hon kallades plötsligt Monica istället. Sen har vi min trogna publik i rad, Gizmo, Diesel och Freja, mitt alltid lika trevliga sängsällskap :)
Den ända som inte är med på bild här är Amiina, men hon har varit med i bloggen förut.
Ska lägga upp bilder på Gizmo sen, före och efter han har blivit rakad. Han ser väldigt rolig ut då!
Sötnosar
Tänk vad tiden går fort. Jag minns er som "kaxiga" 13-åringar när ni var så osäkra på er själva och världen runt omkring er, jag minns alla år därefter, och jag är så glad att se er idag som de två underbart vackra unga damer ni utvecklats till.
Det är så härligt att se hur ni vuxit, på alla sätt. Ni är självsäkra, modiga och vågar stå upp för era åsikter och värderingar. Ni har en jättefin syn på livet, omvärlden och era medmänniskor.Jag är så STOLT över er båda. My girls!!!
Kim och Mikael. Jag är så glad för din skull Kim, att du har träffat en så fin och bra kille som Mikael. Ni är så söta ihop.
Tack Kim för alla underbara skratt. Det finns ingen som du, älskar dig som min egen dotter.
Måndag
Sen såg jag nyss att jag hade fått en kommentar på mitt förra inlägg "Sorg" som givetvis kom från ännu en "anonym".
Anonym skriver bla att jag: är en jävligt dålig mamma och att jag är en cp-kärring som borde ta livet av mig, samt att min dotter inte ska behöva krama mig och inte heller behöva läsa i min blogg hur dåligt jag mår.
För det första vet min dotter redan att jag mår dåligt, det märker hon nog till vardags, sen var det hennes ide´att jag skulle börja skriva blogg för att få "ur mig lite". Och det hjälper faktiskt lite grann, till bådas vår glädje! Men varför skulle inte min dotter få krama om mig? Och båda mina barn får och har alltid fått hur många kramar som helst, för jag älskar mina barn mest på jorden. För det andra hoppas jag att du inte har egna barn! Vet du varför? Jo, för när man som en vuxen människa uppmanar en annan människa att ta livet av sig, då är man en väldigt dålig förebild för sina barn. Alltså totalt empatilös, fördomsfull och jävligt elak. Att ha dig som mamma eller pappa är nog ingen större glädje.
