Sorg
Jag önskar så att det fanns någon som bara kunde hålla om mig tills det slutar göra så ont
Aiisha
Aiisha och Amiina, mina älskade och underbara sötnosar, systrar ur samma kull
Det här underbara syskonparet var mina högt älskade små pumor. Dom blev inte större än så här, utan såg ut som 6 månader gamla kattungar som vuxna. Varje morgon skulle båda två ligga i mitt knä när jag drack kaffe och läste GP. Det var så himla mysigt att dom ville ligga så, för att gosa med mig och min morgonrock och med varandra. Dom gjorde allt ihop och var så tighta. Jag var så lycklig när jag hade köpt dom och äntligen fick ta dom med hem. Tyvärr finns bara Amiina kvar idag, Aiisha hann bara bli 8 månader gammal.
Där vi bodde förut kunde katterna vara ute runt huset, bara gräsmattor och ingen trafik, och ytterdörren var i markplan. I maj förra året satt jag på trappsteget utanför dörren och drack kaffe, när jag helt plötsligt får se Aiisha komma liksom ålandes som en säl runt husknuten. Hon stod inte på benen utan hasade sig liksom fram på magen. Jag fattade på en gång att något var fruktansvärt fel och fick panik. Det blev Blå Stjärnan direkt, benen var av, inre organ var söndriga och i blicken var hon redan borta. Veterinären sa att det inte fanns något att göra, Aiisha var nästan redan död av bara chocken och med tanke på dom omfattande fysiska skadorna fanns det ingen tvekan. Hon var okontaktbar och blicken i hennes ögon kommer att följa mig i resten av mitt liv. Vi behövde inte vänta, Aiisha fick somna in med en gång. Jag grät och grät något så fruktansvärt.
Vi undrade vad Aiisha kunde ha råkat ut för. Veterinären tyckte inte hennes skador liknade de som uppstår när en katt blir på/överkörd av en bil, moppe, cykel eller liknande. Skadorna var på för många ställen på samma gång. Vi åkte direkt upp till landet och begravde henne bredvid Buzz. Väl hemma börjar barn i olika åldrar, samt även några småbarnsföräldrar, fråga oss hur det gick för den lilla katten som blev sparkad häromdagen. Va!!?? Ryktet om att Aiisha nu var död gjorde många barn på gården väldigt ledsna och upprörda. Flera av dom hade sett vilka som hade sparkat katten. Det var två bröder i 8-11 årsåldern, söner till en kvinna boende på gården, tillika en av dom som tillhör den sk lilla klicken med as som förpestat vårt liv i 5 år. Efter många samtal med barn och vuxna fanns det till slut inget tvivel om saken. Det var dom två bröderna som låg bakom detta.
Jag försökte vid ett tillfälle prata med pojkarna, väldigt lugnt och sansat med tanke på deras hemförhållande, men det gick inte så bra, dom reagerade som barn gör. Först skyllde dom på varandra, sen på någon annan, sen nekade dom, sen började den äldste gråta och beklaga sig över att alla i skolan var dumma mot honom. Det gick inte att prata med dom, förmodligen (förhoppningsvis) hade dom ändå dåligt samvete över sin handling, och som när barn mår dåligt och är skyldiga till något oerhört dumt halkar pratet in på allt annat än vad saken gällde. Jag gick därifrån då jag förstod att det var lönlöst att vädja till deras samvete.
Men hur deras mamma betedde sig efter den här händelsen, ihop med några andra, går inte att beskriva. Dels kan jag inte med tanke på vissa personer, och dels orkar jag inte. Hon är den mest korkade förälder jag någonsin stött på i mitt liv. Gå till motattack som en galning och oskyldigförklara sina barn, trots att hon mycket väl var medveten om att dom hade gjort det. Istället för att kraftigt reagera på en sådan händelse som tydligt pekar på att barnen är i snabbt behov av hjälp på många plan. Har hon aldrig hört talas om att det är ett tecken på att någonting är väldigt fel? Jo, säkert, men nu gällde det ju våran äckliga kattjävel så det spelade tydligen ingen roll.
Det den mamman (Q) gjorde, sa och drog igång var helt ofattbart! Hon kan vara väldigt glad idag att vi har flyttat, eftersom hon kämpade till 150% för att provocera mig och få mig att göra något dumt. Hon ville det? Hallå eller, hur står det till i vissa hjärnor egentligen. Hon kan vara glad över att en viss person fick bära mig från platsen när hon höll på som värst. Och det var nog tur det, för annars tror jag att jag hade gjort mig väldigt olycklig. Fy faan säger jag bara över hur en del människor kan bära sig åt. Jag hatar Q och kommer alltid att göra det.
Upp och hoppa
Jaa du Michelle, bara 3 dagar kvar tills din semester börjar! Härligt va. Mammas egna lilla smed som kan svetsa och greja, det är inte dåligt. Är så stolt över dig! Med tanke på att du är en av världens mest morgontrötta människor så kan ju den här bilden passa väldigt bra, och även med tanke på att det tack och lov är sommar nu :D
Och en specialare till Kim: Ser du Tintin traska över gården med sina högklackade skor och sin lilla dinglande handväska i tassen? Hahaha!
Till Andreas
Jag är väldigt glad över att du finns, du är som en manlig version av mig själv. Tack för alla pratstunder om våra liv och erfarenheter. Tack också för att du lyssnat och stöttat, och för att du förstår allting så bra. Med dig kan jag prata om precis vad som helst. Du är förstående och du fördömer aldrig. Du är en vän som jag gärna vill ha för resten av mitt liv.
Filmtajm
Liten blir större
Freja försöker tvätta katterna här hemma, men det är bara Diesel som gillar det, sen slutar det alltid med att Freja har halva Diesel inne i munnen och mysgnager på hans huvud.
Idag fyller våran lilla prinsessa Freja 7 månader. Vi mätte hennes mankhöjd igår och hon är redan 60 cm. Vad tiden går fort, minns när hon var en liten boll på fyra kilo och var mindre än några av katterna. Undrar hur stor hon kommer att bli med tanke på att hon växer ända upp till 2 årsåldern. Det ska bli väldigt roligt att se. Dagen till ära får hon nog få två glassar idag på sin långpromenad.
Kan jag hjälpa dig?
Turn back time
Jösses!
Lyxigt värre
Michelle och Freja nere på våran underbara sandstrand, (vilket lågvatten det är förresten)
Sen var det dags att gå och bada och det är alltid lika mysigt. Tänk att ha en 300 meter lång sandstrand helt för oss själva. Det är verkligen lyx! Freja kan springa lös och bada så mycket hon vill utan att någon blir störd. Vi simmade och njöt i det svala vattnet, och det var så skönt och underbart! Nu hoppas jag att värmen och solen är här för att stanna några veckor till, för Michelle har 5 veckors semester om en vecka. Vi kommer att vara på landet så gott som resten av sommaren, med några avstickare hem till Gbg för att tvätta och göra lite andra saker. Det kommer upp folk på besök i omgångar och då ska det grillas och badas i mängder :) När vi är själva kommer jag och Michelle att vara på våran strand med Freja och sola och bada dagarna i ända. Då blir det stringtrosor och topless för hela slanten, för ingen av oss gillar vita ränder i solbrännan. Ja, nu satsar vi helt på att bli brunare än pepparkakor och att simma mycket för att slimma till oss lite grann.
Kul faktiskt
Just nu när jag sitter och skriver det här, så kollar jag och Michelle på "Sorority Boys" samtidigt på TV4. Vi skrattar så vi får kramp, måste ladda ner den och se den igen när jag kan koncentrera mig helt och hållet på filmen. Vi sitter och väntar på att det ska bli lite svalare ute så vi kan åka upp till landet. Det är för varmt för Freja att åka nu. På tal om att skratta, igår när jag provade olika läggningar, så gjorde jag några rörande lite människor runt omkring mig. Enligt min egen etiska moral så spår jag aldrig om någon som inte själv vill. Det har jag aldrig någonsin gjort förut, för jag anser att jag inte har någon som helst rätt "att titta in i någon annans liv" , och jag har aldrig någonsin velat det heller. Men nu är det ju på det viset att det finns ett antal personer som gjort mig väldigt illa och jag har inga högre tankar om dom människorna. Så med andra ord struntade jag fullständigt i att jag bröt mot mina egna regler, hehe, och jag tog mig en liten titt. Avslöjar givetvis inte för någon vad jag såg, men det var väldigt intressant och roligt för mig i alla fall. Fick mig väldigt många goa flabbisar! Ja, varför inte? Har folk betett sig som riktiga svin mot mig så kan jag allt vara lite svinig tillbaka.
WOW
Ovärderlig kunskap för tjejer i alla åldrar
Jag vet att många tjejer, unga som äldre, läser min blogg. Nu tänker jag skriva lite om det som kallas vår kvinnliga intuition, som tyvärr alltför få av oss använder oss av, även jag. Och då har jag ändå en väldigt stark och väl utvecklad intuition, som jag oerhört många gånger viftat bort med en handrörelse och inte velat lyssna till, tyvärr! Men om vi alla lär oss att lyssna till och lita på vår inre röst så bespar vi oss själva mycket lidande, falska förhoppningar, besvikelser, sorg och tårar.
Vad är intuition?
- en förmåga att omedelbart uppfatta en ingivelse (ur Svenska Akademiens ordlista)
- en filosofisk term för omedelbar uppfattning av ett objekt där alla moment uppfattas direkt, utan stöd av erfarenhet eller
intellektuell analys (ur Nationalencyklopedin)
Intuition är en djup visdom, ett inre vetande, som vi alla är födda med. Men majoriteten av oss lär oss att bortse från och förneka den, och istället förlita oss på det förståndsmässiga sinnet, nämligen förnuftet. Men förnuftet är begränsat, det kan bara fungera på basen av de direkta upplevelser var och en av oss har haft under vår livstid - alltså kunskapen vi har fått genom våra kroppars fem sinnen.
Intuitionen däremot har tillgång till ett obegränsat förråd av information.
Varför lita på och/eller utveckla din intuition?
Ni kan ju alla hålla med om att det vi tjejer/kvinnor funderar mest över är kärlek, relationer, om "han" menar allvar och verkligen är seriös...osv. Ja ni förstår vad jag menar. För att slippa sitta och "grunna" på om han är den rätte, eller om han blåser dig, bara är ute efter en sak eller vad mer som snurrar i våra huvuden, så kan vi alla lära oss att slippa utsätta oss själva för sådana situationer.
Vår intuition är en inre känsla som säger dig vad som är rätt och sant i varje givet tillfälle.
Alltså är vår intuition ett mycket praktiskt verktyg som alltid är tillgängligt för att hjälpa oss att ta itu med frågor, beslut, funderingar, problem och utmaningar (även inom andra områden än kärlek).
Ett sätt att beskriva intuitionens röst på är: en omedelbar känsla i maggropen eller att ha på känn.
Alla har någon gång haft en känsla av att helt enkelt bara "veta" om något är rätt eller fel, en stark känsla av visshet.
Nästa gång du direkt får den där lilla känslan av att något inte stämmer - tro mig, du har helt rätt!
Skydda och se om dig själv!
För att skydda dig själv mot fler sorger och besvikelser i framtiden så är mitt bästa tips att bli mer medveten om din intuition. Lär dig använda den för att fatta rätt beslut från första början. Denna kunskap är verkligen värd sin vikt i guld!
NÄR KROPPEN FUNGERAR SPONTANT KALLAS DET INSTINKT.
NÄR SJÄLEN FUNGERAR SPONTANT KALLAS DET INTUITION.
Lästips:
* Lita på din intuition - En praktisk vägledning för det dagliga livet
av: Shakti Gawain, energica förlag, www.energica.com
* Intuition - Vetskap bortom logiken
av: Osho, Egmont Richter AB, www.egmontrichter.com
LÅT INTUITIONEN BLI DEN FRÄMSTA VÄGLEDANDE KRAFTEN I DITT LIV !!!
Själv kommer jag hädanefter alltid att lyssna på min intuition - tänk om jag hade gjort det för länge, länge sedan.
En annan favorit
Den vackraste kärlekssången på albanska. Den väcker så många fina minnen.
Jag tycker albanska är ett av dom vackraste språken som finns. Eller vad säger du Michelle?
Plumball sakatoj - fan va skoj :)
(Sången och budskapet är vackert, men fotomontaget, hallå eller...blunda gärna...)
Poesi
Vilken poesi...jag ryser...
Resor hit och dit
VILKEN VACKER TIGER!!! ÄLSKAR ALLA SORTERS KATTER.
Eventuellt reser vi någonstans i höst också. Michelle vill till Amsterdam (det har hon velat ända sedan jag var i Holland förra året) och jag vill gärna till Kroatien eller Italien. Ja, vi får se hur det blir med det. Men Thailand är spikat och klart och det ska bli otroligt spännande och roligt!
Min favorit
Jag bara älskar Shanii - ursäkta bilden
Min tro
Jag får ofta frågan: Är du kristen? Den frågan får jag pga mitt kors jag alltid har på mig. Nej, jag är inte kristen i den bemärkelsen som "en riktig kristen" är. Jag har en tro, men inte precis den kristna tron. Mitt kors står för godhet och jag kan inte vara utan det, då känner jag mig väldigt tom och "naken".
Jag tror på det goda och det onda. För andra heter det Gud och Djävulen. Gud kan vara vilken gud som helst, alla religioner har sin, om det är Gud, Allah, Buddha eller någon annan, kalla honom/henne vad som helst. För mig heter det Godhet. jag tror på gott/ont, snällt/elakt, sant/falskt, trohet/otrohet, rättvisa/orättvisa osv.
Jag tror, eller vet, att det finns något mer. Jag vet att allt inte är slut bara för att man dör, det finns något mer efter detta.
Jag vet att det finns en annan sida som dom flesta inte märker. Jag vet att varje människa har en själ. Jag vet också att ingen människa föds ond. Men jag vet att det finns onda människor (och även onda makter) som försöker "suga" åt sig av det goda. Därför ska man aldrig hålla på och mixtra med saker som anden i glaset tex, för man kan dra till sig saker man inte kan hantera. Vad varje person bör göra är att vårda sin själ, med andra ord, att försöka leva som en så god medmänniska man bara kan!
Det är valfritt för alla att tro på någon, något eller inget alls. Det viktigaste är hur vi behandlar varandra, alla andra levande varelser och vår jord. Allt handlar ju i grund och botten om vilka värderingar vi har. Och på den punkten skiljer det ju något oerhört från person till person. Jag tror på det jag tror och står för det och lever efter mina värderingar så gott jag kan.
Lögner
Har filosoferat för mig själv nu ett tag angående lögner och lögnare. Har ni tänkt på att personer som är patologiska lögnare alltid framstår som om det är dom som sitter inne med sanningen. Dom ljuger så dom tror sig själva. Medans den personen som verkligen talar sanning ofta framstår som en idiot som ingen tror på. Visst är det för jävligt? Vad gör man för att hävda sin "oskuld" när man är utsatt för något sådant? Väntar på att sanningen alltid kommer fram i slutändan kanske? Ja, det är kanske det bästa. För sådana lögnare är ju bara väldigt fega och tar till sina lögner som förnekelser för att dölja sina egna fel, misstag och dåliga gärningar. Fegisar som inte vågar stå rakryggade.
THE LIAR CRIES BEST OF ALL ....eller hur!
Säger inget, hör inget, ser inget ...är detta att ljuga?
Nej, det är det inte. Detta är heder och respekt i alla avseenden!!! Att inte bryta ett förtroende, att inte prata skit om andra, att inte förråda en nära, att vara en person andra kan lita på till 150%, att inte svika, att inte tro blint på allt man hör utan att ha bevis och fakta, att inte ljuga...ja, listan kan göras hur lång som helst.
Och jag säger som jag alltid har sagt: Var och en ska leva med sitt eget samvete.
Angående spådom
Många skriver till mig och vill bli spådda. Jag lägger inte upp era kommentarer då ni frågar om privata saker och andra kanske kan förstå vilka ni är. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg, jag har inte orken just nu att spå. Jag är jätteledsen för det, för jag förstår att många av er som vill bli spådda verkligen är i behov av vägledning. Det enda jag kan föreslå är att ni kanske kan försöka med någon annan. Däremot vet jag ingen jag personligen kan rekommendera, men det kan ni säkert hitta på nätet. I något forum borde man kunna hitta någon som många rekommenderar.
Och angående frågor om hur det går till när jag spår och vad jag kan, så skriver jag en liten kortfattad förklaring här.
Jag spår i tarotkort, vanliga kort och med pendel. Jag kan spå människor även om dom inte sitter framför mig, alltså på distans, det enda jag behöver är personens förnamn och ålder. Jag kan även svara på rena ja-och-nej frågor. Jag kan inte spå mig själv (tyvärr). Jag svarar aldrig på frågor om döden tex, jag spår inte personer under 16 år, inte heller människor i djup kris eller om någon är påverkad av alkohol och/eller droger.
Jag kan inte spå i händer, kristallkula eller kaffesump :) Jag är heller inte fjärrskådare, alltså ser jag inte vart försvunna djur, människor eller saker tagit vägen. Under årens lopp har jag ofta fått frågor som: "Varför kan du den saken men inte den?" Jaa, det vet jag faktiskt inte. Det bara är så. Jag kan spå och se en del saker, men jag kan inte spå på alla sätt.
Vilka övriga "förmågor" jag har inom det här området vet bara mina allra närmaste, och så får det förbli.
Helgens planer
Han brukar ju se helt skräckslagen ut när Sigge kommer ensam med en hoj ju.
Eventuellt stannar jag kvar ensam med Freja några dagar till. Behöver lugnet och den underbara tystnaden. Blir det fint väder går vi till stranden och badar, blir det sämre myser vi inomhus med böcker, alla tidningar jag inte hunnit läsa och laptopen förstås. Långa promenader i skogen (så man kanske hittar några förbaskade kantareller till Michelle) för att plocka blåbär. Strykande åtgång på dom. Plockar till Jimmy också som han kan frysa in. Det är nåt ämne (minns inte vad det heter, lycopin kanske?) i blåbär som är väldigt bra att få i sig. Ca 1 dl om dagen är lagom mängd.
Jag vill inte gråta mer, jag vill inte vara ledsen mer, jag orkar inte mer.
Därför vill jag vara på landet, nära den gulliga hästen Sabina (som Freja slickar på mulen), nära ekorren som bor i våran stora ek, nära alla söta får och lamm och alla andra söta goa djur runt omkring.
Finns det någon plats på jorden som jag blir lyckligare av att vara på, så är det där.
Ångesthelvete och jävla sjukdomar
Jag har gjort alla möjliga undersökningar för att hitta anledningen till att jag ibland svimmar, och ibland blir medvetslös när jag får jättemycket ångest eller panikångest. EEG för att kolla eventuell ep, datortomografi och kontraströntgen av hjärnan (mysigt när den varma kontrastvätskan sprutas in, hehe), men det finns inget som kan förklara saken. Läkarna trodde att jag eventuellt kunde ha fått en blödning eller nåt annat som orsakar medvetandeförluster efter att jag ramlade in i ett hörn med pannan (när jag blev medvetslös stående), men jag fick bara hjärnskakning och en till whiplashskada. Jag är glad att jag inte bröt nacken. Men 3-4 revben gick av, men det är jag van vid. Dom bryts ju så ofta ändå pga min konstiga ostegenis imperfecta (en slags osteoporossjukdom/benskörhet) som upptäcktes 1995 efter en bilkrock när jag fick min första whiplash. Tror jag är uppe i närmare 60 revbensfrakturer nu.
Det var tur att benskörheten upptäcktes såpass tidigt ändå, så man vet vad man bör och inte bör göra. Då fick jag ju också en förklaring på varför jag haft så ont i ryggen sedan min första graviditet 1985. Då, när jag var 17 år, var jag 173 lång, men när jag fyllde 36 var jag 167 cm. 6 cm låter lite, men med tanke på att det är ryggkotorna som tryckts ihop så är det ganska mycket. Har ätit Tiparol / Tramadol ihop med panodil i 13 år nu, men det hjälper inte längre. Man blir ju immun mot smärtstillande. Min läkare som har hand om det tycker att jag ska trycka i mig 6-8 om dagen + 8 panodil, men det vill inte jag ta. Jag håller mig till max 4/dag. Men nu har jag fått Lyrica också sen ett år tillbaka. Det är en medicin mot partiell epilepsi i första hand, men hjälper även vid generaliserat ångestsyndrom och långvarig neuropatisk smärta vilket jag har, den förstärker och hjälper de mediciner jag redan har mot det. Eller hjälpte ett litet tag i alla fall.
Sen har vi ju även den "kroniska" depressionen, för vilken jag provat nästan allt på marknaden. Nu är det Cymbalta sedan 2 år tillbaka. Min diagnos på den är: Djup depression med passiv dödslängtan. Och ja, helt ärligt, det håller jag med om. Varför ljuga om det. Har snittat handlederna ordentligt en gång, men blev hittad. Jag ber mina barn så innerligt om förlåtelse för det och jag har lovat dom att aldrig ta livet av mig. Men det är ett svårt löfte att hålla. Men har jag lovat något så står jag fast vid det, och bryter aldrig ett löfte. Men jag ljuger om jag säger att jag aldrig funderar på det, för det gör jag, ofta.
På detta har vi de återkommande halvårskontrollerna för att se så att cancern inte har kommit tillbaka. Och lite andra mediciner för lite smått och gott. Jag är så jävla trött nu på all skit!!! Helvetes jävla skit!
Ursäkta att jag svurit så mycket i detta inlägg, men det hjälpte lite faktiskt :) Faaaaaaan!!!
Till mina flickor
Carmen: "Men guuuud, sååå sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt söta!!!"
Kim: "Asså Travolta va! Är han inte snygg Michelle" "Kombinerad sandal för trädgårdskrafsning & Indiska-besök"
Michelle: "Så jävla sexig va" "Jag kan inte leeeeva utan en hund. Vore mysigt med lite sånt där gosigt fett och rynk"
Perro de Presa Canario
Nu är ju Freja mycket större än på bilderna ovanför, och större ska hon bli. Men det är svårt att uppskatta nu hur stor hon kommer att bli. Hennes pappa vägde 83 kg och var inte riktigt fullvuxen! Frejas mamma var inte lika bamsig, utan mer som en rottishane till storlek. Med tanke på att pappan var som en ponny typ, så är väl mammans storlek mer hanterbar kanske? Frejas pälsfärg heter fawn med svart mask. En liten rolig grej är att dom var 14 valpar i Frejas kull. Här är lite bilder på andra Presa Canarios. Det är bara hanar, hittade inga fina bilder på tikar.
Väldigt sällan
Tills dess spår jag bara mina allra närmaste, samt några få personer som som verkligen behöver vägledning. Jag lovar att informera om och när jag börjar spå i större skala igen!
Helt blå
När jag var ute i skogen med Freja för en stund sedan gick jag och tänkte på att jag skulle vilja skriva om mitt livs värsta förnedring. Jag tänkte fram och tillbaka, men kom fram till att jag inte klarar av att skriva om den upplevelsen just nu. Det är fortfarande så känsligt och även den största anledningen till att jag lever ensam. Jag får blogga om det längre fram.
När vi gick där i skogen så hittade jag massor av blåbär som jag plockade och tog med mig hem. Jag brukar gå förbi där på våra dagliga promenader. Varenda dag sedan ca 10 dagar tillbaka har jag proppat i mig ett par nävar. Freja gillar inte blåbär, bara hallon, så jag får alltid gå in i värsta snårbuskarna och plocka till henne :)
Det brukar bli en hel del som hon glatt smaskar i sig.
När jag kom in igen så ringde Jimmy. Han och Basia kommer hit om en stund och Jimmy har med sig film från Luxemburg som vi ska kolla på. Gud vad roligt att få se matchen, och även allt annat han har filmat under sin resa dit.
Så nu ska jag nog ta och baka blåbärsmuffins, såna där megamuffins, som vi kan frossa på när vi kollar på filmen.
Ny vecka
The number of the beast
Nu spelar ju Iron Maiden på Ullevi den 26/7, och med tanke på att dom har hållt igång sedan 1975 (kallt) så kanske det är sista chansen för oss Göteborgare att se dom live. Därför ska du ta min biljett Michelle, för jag vill verkligen att du ska gå på deras konsert och få en upplevelse du kan bära med dig hela livet. Ha en jättefin kväll den 26:e och NJUUUUT!!!
Knockout
"Jimmy började med att ta ner sin motståndare och dominerade honom från top med GNP! Väl uppe på benen hoppade Jimmy in en "rysk" vänsterkrok och motståndaren totalknockades! Han låg och sov ett bra tag men ambulanspersonalen väckte liv i fransmannen tack och lov!"
That´s my boy! Jag är stolt som en tupp (höna?) över min otroligt duktige son! Jag vet att han kommer att gå hur långt som helst och uppfylla alla sina mål och drömmar. Vi står alltid bakom dig Jimmy, vad du än vill göra.
GRATTIS JIMMY!!!
JIMMY VANN PÅ KNOCK-OUT!!! Vi är så stolta över dig Jimmy. Så nu går mamma och lägger sig med ett stort leende :D
Till Jenny :D
This song speaks to my soul
Klostret nästa
Men så fort samtalen halkar in på om jag vill ses (dejt, fika, promenad), prata på msn, följa med på nån kul grej eller något annat, så backar jag direkt. Jag fattar inte vad det är med mig. En oskyldig fika liksom...hur farligt kan det vara?
Min hjärna säger; nejmen gud vad roligt att sitta och prata lite över en fika, men min kropp säger; nej, nej, nej!!!
Får värsta ångesten och hjärtat slår som en jävla stånghammare. Är det nåt allvarligt fel på mig eller? Jag har aldrig varit så skygg (är nog rätta ordet) förut. Jag vet att man kan bli sådan om man blivit väldigt sårad och lurad innan och jag förstår att man måste "läka ihop" innan man kan gå vidare. Självklart ska man aldrig rusa in i något.
Men tänk om det fortsätter så här, år efter år? Vad gör jag då? Jag vet att någon av alla dessa fina killar mycket väl skulle kunna vara mitt livs kärlek, som jag kanske går miste om bara för att tiden går och för att jag inte tar några chanser. Sen är jag väldigt skeptisk till att träffa folk från nätet. Har gjort det en gång och det gick ju minst sagt åt helvete. Vill inte träffa nån 24/7-uppkopplad nätraggare som speeddejtar tjejer. Jag får kanske helt enkelt göra som jag alltid gjort tidigare i mitt liv, bara låta tiden ha sin gilla gång och träffa den rätte på vanligt sätt. Tills dess fortsätter jag mitt liv som nunna.
Yes!!!
Äntligen har jag gått ner de flesta av dom ca 9 kg jag dratt på mig under det senaste året. Magen är nästan, nästan helt platt igen. Jag trivs bäst när jag väger 58-60 kg, det passar bäst till min längd, och nu har jag bara ca 3 kg kvar. Vad glad jag är! Det måste vara alla promenader med Freja som gjort susen.
Ska be Jimmy om ett specialanpassat träningsschema när han kommit hem från Luxemburg. Eftersom jag inte gillar "bodybuilderstil" på tjejer (mig själv) får han ta fram nått som bara fixar dom delar jag är missnöjd med. Lite mage, lår, överarmar, rygg och rumpa. Jag förklarar för honom hur jag vill att det ska se ut och så fixar han resten. Han är grymt duktig på sådana saker! Och tur är väl det, jag vill se ut som en kvinna, inte som en kvinna med mansmuskler liksom.
Love hurts
Jag längtar efter den personen som kan få mitt hjärta att brinna
Lycka till Jimmy!
I morgon åker min son Jimmy till Stockholm och stannar där tills på fredag. Då tar han och ett par till flyget till Frankfurt för att byta flyg till Luxemburg, där dom blir hämtade på flygplatsen för att åka till Remerschen. Hoppas han inte blir alltför trött av den resan. På lördag den 12:e juli smäller det på MMA-galan! Såg på honom igår att han var laddad till tusen och i toppform. Nu hoppas vi alla att han inte åker på nån förkylning eller infektion som han brukar göra inför varje tävling.
FIGHT FIESTA DELUXE 5 - HIGH VOLTAGE - MMA-FIGHTING
JIMMY LAGERSTRÖM (SWE) vs. MARKO SLAVKO (FRA)
Älskar dig mest i världen Jimmy, och vi håller tummarna för dig!!!
Life goes on
Sedan har jag förstås "den lilla gruppen parasiter" som också tycker min blogg är jättespännande att följa. Till er 5-7 personer har jag bara följande att säga; THANKS FOR MAKING ME THE CENTER OF YOUR WORLD!
Ja, livet går alltid vidare som man brukar säga. Efter gårdagens minst sagt kaotiska kväll och natt, känns det faktiskt riktigt bra idag. Trots allas kokande vrede, upprörda känslor och stegrande hat, lade sig ändå lugnet efter mängder av samtal och diskussioner. Vi har alla kommit fram till att det är helt meningslöst att slösa tid på idioter och att idioterna i fråga inte är värda att någon skitar ner sig på avskum som dom. Med andra ord så får alltid skit vad skit ska ha! Det fixar sig alltid självt, det man gör mot andra slår alltid tillbaka på en själv. Kanske inte idag, i morgon eller om ett år, men det kommer garanterat någon gång.
Ditt elaka jävla as!
Catrine J, min sk "fd syster", vem är det som lider av allvarliga rubbningar här egentligen? Ska publicera alla dina kommentarer som ett inlägg sedan, hinner inte nu. ÄR JAG ORSAKEN TILL ATT MAMMA TAGIT LIVET AV SIG??? HAR JAG DRIVIT HENNE IN I DÖDEN??? Och allt annat du skrivit. GE ER NU FÖR HELVETE!!! DET RÄCKER NU!!! Var du glad över att jag INTE KOMMER HEM TILL DIG IDAG som du skriver att jag ska göra, och med polisescort (???) VA??? Varför skulle jag behöva ha polisescort med mig för att komma till dig ditt skeva faanskap? Det klarar jag nog utan polisstöd ska du veta. Jag har nog ingen större lust att komma hem till dig, men det verkar som om du förberett dig på ett besök från mig efter detta du skrivit. Men du är väl rädd antar jag. För mig? Varför är du det? Finns det någon anledning för dig att FRUKTA ett eventuellt besök av mig? Ja du, det får vi fundera på en stund...varför du ÄR SÅ RÄDD. En polisanmälan om grovt förtal kanske och olaga hot, eftersom du är så hjärndöd att du publicerar din mailadress, är ju rätt lätt att göra nu när jag har bevis på VEM SOM GJORT VAD DEN HÄR GÅNGEN. Var GLAD Catrine att jag INTE LIDER AV EN PSYKOS, FÖR JAG VET VAD JAG GÖR. Vet du vad du gör, och vad du drar igång nu??? Ja, jag tror faktiskt att du gör det, eftersom du är så jävla rädd. Hade jag varit så sjuk som "NI" ska ha det till, hade jag besökt dig för LÄNGE SEN!
Någon annan person än jag hade "BESÖKT" er allihop, en efter en, oavsett psykos eller inte!
Nattens tankar
Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar
och nu står alla minnen upp, från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring, som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då
Stilla, min tanke, vila i nattens famn,
vinden och stjärnorna vaka
Stilla, mitt hjärta, vila i mörkrets hamn,
lär dig att allt försaka
Rasta, min tanke, rasta i nattens frid,
sluta att söka och treva
Slumra, mitt hjärta, slumra i evig tid,
vinden och stjärnorna leva
Vill du nå mig med din hand
sök mig inte där du är, sök mig lite längre bort
i ett annat land
Underbar
Längtan
Jag säger bara; Tänk att ha det så här varje dag!
So sad
Ljug för mig, lura mig, förlöjliga mig, bedra mig, håna mig, hota mig, svik mig....och du existerar inte längre.
Till ett X från ett X
Postat av: Mannen
Tack!
Sista månaden med dig var inte lätt. Du var mitt livs stora kärlek, o du får tycka att allt är mitt fel.
Du älskade inte mig för den jag var, du ville att jag skulle ändra på mig.
Vi passade inte ihop på den biten, fast vi passade väldigt bra ihop i övrigt.
Synd. Men jag har alltid varit dig trogen.
Jag önskar dig lycka till i livet, o jag kommer att tänka tillbax på det som vi hade med glada minnen.
Så som vi har skrattad åt allt möjligt, Nacho Libre, Våra nattliga bakverk, "vem är jag? En Uggla, hoohoo" Kafe skåne, Julbordet och så mycket mera.
Du vill radera mig och alla minne ur ditt liv, hepp, lycka till.
Radera detta inlägg om du vill (o det vill du säkert)
Jag önskar dig o din familj lycka till med allt.
Gnu
Mitt svar:
Postat av: Lotta
Nej, jag raderar inte din kommentar S!
Jag var ärlig mot dig från första dagen vi träffades, om min situation vad gäller allt. Hoppas du kommer ihåg det? Om ALLT! Om mina sjukdomar, min livssituation, vilka folk jag känner, vilka mina ex. är mm mm.
Jag var 150% ärlig mot dig och sen fick du ta ställning till om du kunde hantera det. Och du valde att fortsätta, med vetskap om "hela paketet".
Jag tycker också att vi passade ihop. Jag kommer också ihåg allting. Jag tycker också att vi hade väldigt roligt. Jag har aldrig sagt något annat.
Och jag har verkligen inte sagt att du varit otrogen!
Men S! Var du ärlig mot mig från början? Nej!
Har du glömt vad som hände? Har du glömt ditt inlägg på S..A:s forumsida där du helt förtvivlat skrev att du "förlorat ditt livs kärlek" pga det som hände den där gången?
(Jag kan gå in där och kopiera ditt inlägg och lägga det här på min blogg i fall du glömt).
Det handlade aldrig om att inte passa ihop.
Det handlade om att du till slut gick in i ett försvarsmönster i stället för att lösa problemet,
som du SVOR på att göra ALLT för att lösa.
Jag ville inte ändra på dig, däremot ville jag inte leva med någon som hade det problemet, och det hade inte dom flesta tjejer/kvinnor velat heller, och det vet du.
Det var ditt val att med tiden börja tycka att du INTE skulle göra något åt det, och att det nästan var jag som var dum i huvudet som inte accepterade den grejen. Eller hur?
Den dagen jag bara gick - då ramlade den där "ridån" (du vet vad jag menar med det) av, och jag SÅG rätt in i dig S.
Då visste jag med en gång att det var kört, du skulle aldrig "lösa problemet".
För DU VILLE HA DET.
Så JAG har aldrig försökt ÄNDRA PÅ DIG. Det var DU som ville ändra DITT "PROBLEM" först i början, men allteftersom tiden gick så ändrade du dig.
Så det var DITT EGET VAL S!
Jag älskade dig ja, för den du utgav dig för att vara, men sen höll du inte ditt löfte när jag sa att jag inte kunde leva med "ditt problem", som jag inte hade en aning om förrens efter en lång tid.
Därför gick jag, UTAN ATT ÄNDRA PÅ DIG. Jag tror inte på att ändra på andra, det får dom göra själva. Och vill dom inte det, vad ska jag göra.
Varför satt vi på det stället den dagen överhuvudtaget?
Jag raderar inga minnen, det kan jag inte.
Jag önskar dig och din familj lycka till med allt också.
Men så lätt som du tar på saker (typ "hepp") tar inte jag saker på!
Du valde DITT PROBLEM framför mig "ditt livs kärlek" och det var väl SYND om nått?
Till min mamma
Våren 2004 ringde du mig. Jag hade ända sedan december vetat om ditt/ert svek, men låtsades som ingenting, för Jimmys skull. Jag ville inte att han skulle få reda på att hans älskade mormor hade gjort en anonym anmälan ihop med sina mostrar (och bara Gud vet vilka som mer var inblandade). Då skulle hans bild av dig rasa samman. Men när du ringde i mars och helt plötsligt hade åsikten att Jimmy behövde proffessionell hjälp av psykiatrin kunde jag faktiskt inte hålla tyst längre. Du sa även till mig; "Lotta, du är manisk nu, men det vet du inte själv, så nu har jag och dina systrar haft ett möte om dig. Så nu har vi bestämt att vi ska hjälpa dig med Jimmy". Jag sa till dig att han skulle ha fått hjälp om inte du och "dom" hade anmält mig. Nu är Jimmy myndig och jag kan inte bestämma längre, om han tycker att han mår bra så har jag inte längre någon rättighet att göra något. Jag kan bara försöka få honom att förstå och bara försöka få honom att gå med på vissa saker. Vad arg jag blev på dig då. Jag sa till dig att jag säger upp kontakten med dig också! Hur faan kan du ha ett möte om mig med mina systrar? Är ni någon myndighet eller? Du visste ju att jag hade sagt upp kontakten med min yngsta syster, och du hade lovat att inte ta parti. Och vad fick ni det ifrån att jag var manisk? Jag har aldrig varit manisk i hela mitt liv! Och du som så ofta var ledsen för att din yngsta dotter var så kall och elak, och frågade mig varför hon var det. Jag tröstade dig när du var ledsen för det! Jimmy hörde det samtalet och undrade givetvis vad det var frågan om när jag bad mormor dra åt helvete i telefonen. Jag var tvungen att berätta för honom, trots att jag visste att det skulle krossa hans hjärta. Men jag kunde inte vara tyst mer, du och mina "systrar" höll på att krossa mig totalt.
Han blev så jädrans besviken på dig mamma, du som var med när han föddes, ni som hade ett så speciellt band emellan er, och på sina mostrar! Ni krossade honom totalt, och mig med. Vilket svek mamma. Sen dess har jag aldrig pratat med dig. Jimmy pratade med dig en gång till efter den dagen. Det var en kväll när han var full och ringde på din dörr. Han var arg, ledsen, besviken och på fyllan. Han sa till dig att du skulle hälsa dina yngsta döttrar och den yngstas man att dom skulle ge fan i hans mamma och lillasyster, och att ni skulle dra åt helvete allihop. Ni ska veta hur många gånger vi fått stoppa Jimmy ifrån att banka på ett visst antal personer som har jävlats med oss, men det har vi gjort bara för att han ska kunna fortsätta med sina kampsporter, som är det han älskar och lever för! Tyckte ni inte att han hade varit med om tillräckligt mycket skit i sitt liv? Tydligen inte. Vilka trodde du/ni att ni var, som kunde förstöra så för sina egna familjemedlemmar? Jag kommer aldrig att kunna fatta eller förstå vad faan som flög i er.
Jaa, så tog du till slut livet av dig. Din kropp hittades 4 dygn efteråt. Det var fruktansvärt att komma till rättsmedicin flera veckor efteråt (vilket är en historia/cirkus för sig) för att ta farväl. Kan du tänka dig vad mina barn upplevde när dom "råkade få se" din avtäckta kropp när puckot på rättsmedicin slängde upp dörren? Att mormor ligger i en stengrej, helt mörkgrön och med hudbitar som ramlar av för att kroppen nu har blivit liten efter att ha varit väldigt uppsvälld. Som tur var såg jag det inte själv, men det var ändå mina barn som fick trösta mig efteråt. Herregud, jag har fortfarande kvar lukten i näsan därifrån. Mina barn var dom ända av dina barnbarn som kom och tog farväl. Idag önskar jag att jag hade förbjudit dom att följa med. Den synen vill ingen se. Särskilt inte två barnbarn som du/ni svikit så grovt, som inte pratat med sin mormor sen år 2004, och särskilt inte för Jimmy!
Nu har du varit död sedan oktober 2006, det har gått ett tag. Jag önskar så att allt som hände innan du dog inte hade hänt. Jag önskar att du aldrig hade gjort det du gjorde. Jag litade så mycket på dig mamma! Jag trodde att vi alltid skulle stå varandra så nära och kunna prata om allt. Du var min lilla mamma och jag älskade dig så mycket!
Jag saknar dig jättemycket, jag älskar dig fortfarande, jag önskar att du kunde förklara varför du svek mig och mina barn.
Varför???
Let me go
And the sun has set for me
I want no rites in a gloom filled room
Why cry for a soul set free
Miss me a little, but not too long
And not with your head bowed low
Remember the love that we once shared
Miss me - but let me go
For this journey we all must take
And each must go alone
It´s all a step in the Masters plan
A step on the road to home
Orka
Jag är inte rädd för döden. Den ser jag som en befriare. Men det är väl inte dags ännu då.
Idag känns det väl lite bättre. Jag och Michelle kollade på den där filmen "Vattenhästen" igår kväll, och den var så gullig och söt så man blev på bättre humör igen :) Ska åka till landet i helgen tror jag och bara ligga i solen och sova med Freja. Tur att hon gillar att ligga i solen och tål värmen. Får väl ligga där på stranden och fundera på vad sjutton jag ska göra av mig sjäv.
1985
Trots dagliga kommentarer; "Ska du verkligen behålla ungen och förstöra hela ditt liv?", från mina två systrar och en annan kompis, var jag djupt inne i mitt hjärta helt säker på att jag skulle behålla mitt barn. Vi var fyra stycken som jämt umgicks med varandra, jag, mina systrar f. -68 o -70 samt en annan tjej f. -70 (som vi känt sen -74). Det var väl i stort sett bara min mamma som efter några veckors "smältning" gladde sig åt att bli mormor. Pappan som var 20 brydde sig inte heller, men det gjorde inte mig något, det var jag som ville behålla barnet och jag som skulle ta hand om det. Förlossningsdatum ställdes till 7:e januari 1986. Jag jobbade heltid fram till julen 1985 då jag blev sjukskriven för ryggont, hjärtbesvär och dagliga avsvimningar med längre medvetandeförluster. Det var inte så jätteskoj att svimma av på alla möjliga ställen, i affärer, i snödrivor, på spårvagnar mm, ser framför mig hur dumt det måste ha sett ut *S*.
Förutom dom "medicinska besvären" kunde den graviditeten varit riktigt trevlig, om inte mina systrar betett sig som riktiga svin rent ut sagt. (Till försvar får sägas att syster f.68 bad så hemskt mycket om ursäkt för att hon hade varit "för jävlig" mot mig. Det gjorde hon ungefär 3 år senare när hon själv blivit mamma). Syster f.70 har aldrig nämnt saken efter att min son föddes. Vad gjorde dom mot mig då? Lite axplock bara: Dom kunde rätt ofta säga att vi skulle prata om bebisen som skulle komma, varefter samtalen några minuter senare halkade in på kommentarer som; vad gör du om den föds utan armar och ben, tänk om det kommer ut en klump utan huvud, tänk om det är en mongo eller en cp-störd...osv. Även saker som; du fattar att det inte finns en enda kille som vill ha dig sen va, när du har unge och uttöjd fitta, faan vad ensam du kommer vara, varför ska du in i badrummet, du behöver väl inte duscha, du är ju för helvete med barn. När jag sa ifrån kom för det mesta den "berömda frasen"; men guuud, nu är du så där jävla överkänslig igen!
Jag minns att jag vid årskiftet 85/86, på nyårsafton, satt helt själv hemma (vi bodde alla hemma hos mamma då) och grät floder efter att dom vräkt ur sig massa elakheter innan dom stack iväg till en nyårsfest. Mamma var inte hemma, det var över 1 meter snö ute och svinkallt, och jag kände mig ensamnast i världen. Innan den kvällen hade jag nog aldrig gråtit så mycket som då.
Freja
Nu har jag och Freja varit ute ett par timmar i det fina vädret. Egentligen ville hon inte följa med hem eftersom hon älskar att ligga i solen. Själv höll jag på att få värmeslag och ville bara hem till duschen. Men Freja lägger sig ner på gräsmattan utanför och vägrar gå. Hon vill att man släpar henne i gräset, särskilt om det är lite nedförsbacke. Till slut följer hon med hem till vattenskålen och hoppar sen glatt ner i badkaret och vill bli duschad med ljummet vatten. Svansen går som en propeller och schampoflaskorna på badkarskanten flyger, men vad gör man inte för att ens lilla älskling ska vara lycklig?
Här på bilderna är hon ganska liten. När hon kom hem till oss vid 9 v. ålder vägde hon bara 4 kg och var en rund liten knubbig rulta. Nu är hon 6 mån gammal och väger runt 30 kg. Freja kommer att bli en stor tjej. När man är ute med henne frågar dom flesta om hon är en amstaff eller pitbullkorsning, typ med bullmastiff eller nån liknande ras i. Men icke då, Freja är ingen korsning inte. Hon är en jättefin Perro de Presa Canario (eller Presa Canario, Dogo Canario el. PC). Den här rasen är fortfarande väldigt ovanlig i Sverige och dom flesta höjer på ögonbrynen när man berättar vilken ras hon är. I andra länder har rasen kuperade öron, men som tur är får man inte kupera i Sverige längre, och det är i vilket fall som helst finare med riktiga öron. Nä, nu ska vi ut på balkongen o dricka kaffe och knapra på en smaskig oxstrupe ;)
Tänkvärt
ATT SLÄPPA TAGET OM DET MAN ÄLSKAR FÖR ATT MAN MÅSTE ÄR MOD.
MOD ÄR ATT FÖLJA SINA EGNA ÅSIKTER I STÄLLET FÖR ATT TYCKA SOM ALLA ANDRA,
BARA FÖR ATT DET ÄR LÄTTAST SÅ.
Take care
Time is not measured
by the years that you live
But by the deeds that you do
and the joy that you give
And each day as it comes
brings a chance to each one
To love to the fullest
leaving nothing undone
That would brighten the life
or lighten the load
Of some weary traveller
lost on life´s road
So what does it matter
how long we may live
If as long as we live
we unselfishly give
Lite bilder från landet
Jag skulle ju lägga upp lite bilder från helgen som var. Hade jag nästan glömt. Här är några (får inte ta vilka jag vill, med risk för att bli halshuggen) bilder på lite blandat.
Ovan från vänster; 1. Lilla söta Freja, som blev 6 mån på söndagen. 2. Jag rensar ogräs i nattlinne, pyjamsbrallor och flip-flops. 3. Morgonmys med Freja på altanen. 4. Nyvakna sötnosar. 5. Jag på våran nya altan. 6. Freja i full galopp nere på stranden. 7. Kim, jag och Freja vilar lite på gräsmattan. Snajdiga kläder va? 8. Sigge, som kom upp på söndag och byggde staket runt altanen. Kim tvingar alltid honom att ta av sig, hon måste kolla på alla nya tattoos eftersom han tatuerar sig var 14:e dag.
Till dig "anonym"
Jag tycker det är fruktansvärt tragiskt att dom har sådan "makt" så dom kan få styra ditt liv. Aldrig funderat på att göra något åt saken? Jag tycker också det är väldigt ledsamt att inte veta vem du är.
