Kors i taket
Kram till er alla goa bloggläsare
~ varmaste kramen får Maria ~
Fina fantastiska Freja
Freja (9 veckor) och jag i mars 2008
Men jag älskar självklart hundar också. Jag är uppväxt med hundar och hade inte katt innan jag var 18 år. Bilden ovan är tagen vid en period förra året när jag mådde väldigt dåligt. Det syns i mitt ansikte om inte annat. (Och på håret - hejsan svejsan depressionsfrilla). Som tur var köpte Michelle sin lilla Dogo Canariovalp i den vevan. Och jag måste säga att det var balsam för själen att få vara med om henne. Denna lilla skrutta som var så liten, kärleksfull och gosig. Det var helt underbart att bara få hålla henne
i min famn när jag var ledsen, och hon sov så tryggt hos mig i timmar.
Michelle och Freja, februari 2009
Nu är den lilla skruttan inte så liten längre precis, utan en ganska bastant liten dam. Hon ska ju växa mer under sitt andra levnadsår förstås, så hon blir väl lite kraftigare med tiden. Men hon är fortfarande den mest underbara hund man kan tänka sig. Finare psyke på en hund har jag sällan upplevt. Hon är som ett av mina barn och jag älskar henne av hela mitt hjärta :)
Troubled soul
familjemedlem nu. Det har varit för mycket av sånt de sista åren. Mina djur betyder så oerhört mycket för mig.
Varför är det så svårt? Varför är det så tomt?
Varför är det så mörkt? Varför är det så kallt?
Jag har inte glömt bort dig
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg, "Så förbannat arg", som jag fick två stycken
väldigt otrevliga kommentarer på. Båda postade från samma person och ip.nr.
Så otroligt barnsligt och onödigt. Så här tar vi först en liten uppdatering vad gäller
dina mogna och begåvade kommentarer:
Postat av: katt piss
Jag har hört att du hade ett par kattor som luktar vedervärdigt, Undrar om dom små liven
kanske är till salu, kanske göra en stor fet päls av dom? vad säger du nu din lilla torrfitta.
I Love you!!!
Hoppas dina katter brinner i helvetet ! (L)
2009-01-19 kl: 09.59
Postat av: Din Granne
det luktar konstigt från din lägenhet. kan det vara alla män du släpat hem från bloggen för
att knulla?
2009-01-19 kl: 10.00
Eftersom jag kunde spåra ip-nummret 195.67.115.114 i realtid så såg jag direkt att det
var hemmahörande på Hisingen i Göteborg. Även att det var ett företagsabonnemang
kopplat till Telia. Efter samtal med Telia, och abuseanmälan, fick jag reda på att ip.nr:et
tillhör NTI , alltså Nordens Tekniker Institut AB. Efter samtal med ansvarig för abuse-
anmälningar för samtliga skolor i Sverige tillhörande NTI är du "anonym katt piss /
Din Granne" även anmäld där. Rektorn på din skola har nu påbörjat sin uppgift att ta reda
på vem som använde den datorn vid den tidpunkten den dagen.
Är det kanske någon av mina bloggläsare som redan nu vet vem som går en
utbildning (säkert en KY) på NTI VUX på Lindholmen i Göteborg? Jag vet snart.
Dagens ordspråk: Den som söker, den finner....
Vad händer?
Faan också, orkar knappt hålla i en bok. Vill bara ligga i sängen eller soffan med varma filtar på mig, det är så jäkla kallt här och jag fryser som bara den. Men, men, mitt i eländet så ligger jag och dagdrömmer och fantiserar om hur fint och underbart livet skulle kunna vara. Då mår jag mycket bättre. Jag tänker på en gammal tant som heter Tasha Tudor, hon dog förra året förresten, som bodde i Vermont (tror jag). Jag har en bok om henne som jag har läst säkert trettio gånger nu. Hon hade en helt underbar trädgård som hon skötte helt själv och massa fina djur.
Det är den här boken som jag läst så många gånger. Ett bra tips för dig som älskar trädgårdar, vackra blommor och söta djur. Boken är fullproppad av vackra bilder som jag aldrig kan se mig mätt på. Och lilla Tasha var en underbart vacker och söt liten tant hon också. Om jag någon gång blir frisk (friskare) så vill jag ha sådana söta nubiska getter som hon hade. Dom är så otroligt gulliga och fina!
Här sitter Tasha med en av sina nubiska getter :)
Nubiska getter klarar faktiskt vårt svenska klimat, för i Vermont är det ungefär samma klimat som i Sverige. Ett annat djur som jag är oerhört förälskad i är alpackor. Dom är ju så bedårande! Klarar också klimatet här :) Deras ull är fantastiskt mjuk och len, och sticks inte som fårull gör. Alpackor skulle jag verkligen vilja ha. Vem blir inte helt till sig av nubiska getter och alpackor? Jag blir det i alla fall :) Dom är urgulliga och väldigt snälla.
Kan ni tänka er känslan av att få sitta med en liten killing i knät och gosa? Eller att få stå och borsta och klappa en mjuk och go alpacka samtidigt som man tittar in i dess vackra bruna ögon? Eller att bara lägga sitt ansikte mot dess mjuka hals? Vad underbart härligt. Tänk att kunna bo på ett ställe med massa djur. Sina hundar och katter, getter och alpackor, och ett gäng söta hönor av någon gammal fin svensk sort. Om det hade varit så - vad lycklig jag hade varit då.
Nu ska jag gå och lägga mig igen och bara tänka på fina och vackra saker. Inte tänka på Sahlgrenskas akut (som jag redan vet att jag måste till snart) för det är bara skit...
Hemma igen
Igår kom mina älskade barn hem ifrån Polen. Det var så härligt att se dom och krama om dom eftersom jag längtat så mycket. Det var beräknat att dom skulle vara hemma vid elvatiden, men pga av att färjan till Sverige var försenad, ett långt stopp i tullen med genomgång av bil och bagage mm och dåligt väder, så kom dom inte förrens vid halv ett. Då blev det kramkalas, varm choklad och mackor, bild och filmvisning, roliga berättelser och mera kramar :)
Om någon vill läsa mer om resan och/eller kolla på foton mm, så kommer det nog upp i min dotters blogg inom den närmsta tiden. Det är bara att klicka på Michelle under mina länkar så kommer du till hennes blogg.
Ja kul hade dom haft, och det är viktigast. Alla tre hade givetvis passat på att tatuera sig. Basia gjorde ett stort kors på ryggen, Jimmy gjorde en på sidan av hela underarmen med texten Brazilian Jiu Jitzu och Michelle gjorde initialerna JL på insidan av ena handleden. Det är både hennes pappas och storebrors initialer. Dom heter ju Jimmie och Jimmy :)
Sen hade dom varit hos frissan också då. Michelle hade klippt av sig ännu mera hår, tunnat ut det och färgat det. Hon är så fin i håret nu. Lite roliga saker inhandlades (synd med tullen där Michelle, haha) och mängder med inhemska maträtter, drinkar och färgat öl testades. Och givetvis var Michelle och Basia åskådare när Jimmy var och tränade med sina polska vänner på Top Team MMA. Kan ju säga att dom fotade och filmade (och dregglade) rätt mycket när killarna drog av sig tröjorna :)
Nu är dom i alla fall hemma igen, och det är skönt tycker jag som mamma :)
Till alla mina hjärtan
Alla Hjärtans Dag
Vill idag skicka en hälsning till alla underbara personer som läser min blogg.
Till varenda en av er, från längst upp i norr till längst ner i söder, ingen nämnd, ingen glömd.
All kärlek och värme i världen till er alla.
Önskar er den finaste dagen och ger en bamsekram till er allihop!
Lite allt möjligt så där
Tre röda rosor åt mina tre älskade goingar som är i Polen nu. Ha det underbart roligt och njut av eran semester nu, det är ni så värda. Ska bli jättekul att få höra om alla era bravader när ni kommer hem nästa måndag. Älskar er!!!
Igår var jag hos min samtalsterapeut. Ett givande samtal som vanligt, men jag blev trött efteråt eftersom det är jobbigt att prata om många saker. Sen hem med Freja som var busigare än vanligt, säkert bara för att Michelle inte är hemma. Sen blev det riktigt kallt i Gbg igår också, några minusgrader med sådan där äcklig fuktig och kall hård vind som skär genom märg och ben. Fy fasen. Själv kan jag klä på mig mera kläder, men Freja frös som bara den. Hon är ju en hundras från Kanarieöarna och gillar verkligen inte kyla. Eller rättare sagt, hon klarar den inte. På sommrarna är det kanon med en hund som klarar rejält med värme och som uppskattar en dag på stranden :) Men nu, nu är det katastrof.
I eftermiddag ska jag hem till Jimmys lägenhet. Lovade honom att åka dit och diska eftersom han stukat några fingrar på högerhanden. Han kunde inte riktigt få till det då det inte gick att greppa med fingrar som var som sprickfärdiga bratwurstar. Då ska jag passa på att hämta min mammas symaskin som står där. Sigge fick den när mamma dog. Lite pinsamt att erkänna att Sigge som är 50 bast är den enda i familjen som kan sy. Varken jag, Jimmy eller Michelle är några höjdare på den kunskapen. Men, men, jag ska ändå försöka knåpa ihop något varmare till Freja. Hon har redan täcken att ta på sig, men det ena är för litet och det andra är för tunt. Tänkte mig något i rosa med tjock fejk-fårull i. Vet redan nu att det slutar med att Sigge får komma och trä nålen, och antagligen också sy hela kreationen. Hur som helst kommer det att sluta med att både jag och Freja blir utskrattade i hela kvarteret, men vem bryr sig, huvudsaken är att min lilla älskling inte fryser :)
Och nu en annan sak jag retat upp mig på den sista tiden, nämligen vissa polisers agerande. Allt som framkommit i media på sista tiden är en skamfläck för Sverige. Nu pratar vi inte alla poliser, men jag skulle nog vilja påstå att närmare 30 % är ena riktiga jävla grisar. Det är förfärligt att personer som arbetar inom ett yrke där man lätt och ostraffat kan bete sig som man vill får behålla sina anställningar. Detta som kommit upp i media är ju inget nytt för de flesta, alla har vi säkert sett, hört och kanske varit med om att bli behandlade på alla möjliga sätt. Vår poliskår är till för att upprätthålla lag och ordning i ett demokratiskt Sverige, inte för att utöva sin maktposition till att skada, förnedra eller förlöjliga människor.
Man måste behandla alla lika. Oavsett om man är kriminell, invandrare, missbrukare, psykiskt sjuk, skyldig, eller en "vanlig hederlig person" mm, så är vi alla människor och ska bli behandlade som sådana.
Och detta gäller självklart alla personer som arbetar med människor. Vården, barnomsorgen, äldreomsorgen, socialtjänsten, försäkringskassan... vad det än må gälla. Ingen skall behöva bli behandlad illa inom något område. Jag blir så förbannad när man ger sig på de svagaste i samhället. Jag tycker att alla ska ta sig en rejäl funderare på detta. Oavsett vad man tycker om än det ena eller än det andra, så tänk på att nästa gång så är det kanske du själv som råkar illa ut. Det är inte särskilt roligt att bli kränkt, förnedrad, förlöjligad eller kanske misshandlad av en myndighetsperson!
Snorigt värre
Bilden får representera mig och min tillvaro de senaste dagarna. Jag hann vara frisk ifrån influensan några dagar innan jag blev snörförkyld med feber, hosta, huvudvärk och ledvärk igen. Som influensan typ, fast del 2 då. Orkar inget och är skitirriterad bara för det. Som nu idag tex, solen skiner och det är värsta fina vårvädret ute och här ligger jag som en strandad val, i dubbel bemärkelse faktiskt till råga på allt. Jag säger bara: vad fet jag har blivit alltså! Det är inte klokt ju.
Nu har jag iof knappt orkat göra någonting de sista tre veckorna pga sjukdom. Och om jag inte rör på mig så får jag så jädrans ont i alla leder. Det är faktiskt så illa att jag knappt kan gå. Men är jag bara på benen och rör mig så blir det bättre och känns knappt alls. Men vad händer mer då under tre veckors ryggläge? Jo, jag blir en blobb. Ett riktigt fetto, en Big Mama, en Barbamamma. Jag brukar ligga på mina 57-59 kg, men icke nu. Nu är jag nästan uppe i 70 kg, och jag är ju bara 167 cm lång. Då förstår ni själva va? Och det är inte fåfänga (bara lite), utan ju mer jag väger desto ondare får jag i leder och skelett. Alltså, faktum är att jag måste bli av med minst 10 kg innan beach 2009. Annars kan jag ju inte gå.
Sen är ju den stora frågan, vad fasen ska man ta på sig? Inget i garderoben passar längre. Det enda som återstår är Michelles samling av adidasbrallor från herravdelningen i stl XXXL från den perioden när hon trodde att hon var stor som ett hus. Vilket hon inte var och aldrig varit, men hon skulle absolut ha den storleken på allt i alla fall. Så nu består min dagliga klädsel av såna megabyxor och dundertröjor. Samt en fruktansvärd vinterjacka i beige från HH som jag köpte 2003 och ett par svarta gummidojjor om jag ska gå ut. Jag ska ärligt erkännna att jag helst stannar inne och lever i morgonrock och tofflor. När jag blir frisk ska jag gå minst två långpromenader om dagen fastän jag ser ut som en luffare. Jag vägrar vara en blobb!!!
A time of change
år sedan jag och Michelle flyttade hit. Herregud vad mycket saker man hittar alltså. Både roliga och mindre roliga grejer. Dom mindre roliga åker rätt ut i soporna kan jag tillägga, här sparas inte på gammal skit. När jag någon gång blir klar med denna sortering och rensning kanske jag till och med packar upp mina typ 25 stycken plastpåsar med kläder som ligger staplade i garderoberna. Har jag tur kanske jag hinner bli klar till hösten.
Idag när jag och Jimmy gick till spårvagnen för att åka in till stan så började det snöa. Jippie! Stora och mjuka snöflingor som faktiskt lagt sig som ett täcke över Göteborg nu. Eller täcke och täcke, det var kanske att ta i, men en halv centimeter i alla fall. Och det får ju vi här i Gbg vara glada för. Man får vara glad för det lilla här i livet, för ett Göteborg utan snö på vintern är ingen vacker stad enligt mig. Och precis när jag skrev detta så hör jag regndroppar på fönsterrutan, grrrr :(
Förändringar är även på gång vad gäller lite andra saker också. Jag känner att vissa saker fått vänta alldeles för länge. Dags att börja ta itu med både det ena och det andra. Det känns väldigt skönt när saker och ting äntligen lossnar.
Highlights
FIGHT FIESTA DE LUXE 5
(Måste bara återigen skriva att fransmannen inte fick några bestående skador. Det ser rätt rått ut, och han var medvetslös innan han slog i marken och fick bäras ut på bår. Men han mår bra och är fullt återställd. That´s life and that´s MMA!)
Vemodigt, men underbart!
Mina barn 1992. Jimmy 6 år och Michelle 2 år.
Om en vecka åker mina barn, och min sons flickvän Basia, till Polen själva. Dom ska till Basias hemstad, en mindre ort som ligger vid kusten rätt nära Kotobrzeg. Där ska dom bo hos Basias morföräldrar i en vecka. Jimmy ska träna ganska mycket på olika MMA-klubbar i Polen, men får ändå mycket tid över för att umgås med tjejerna. När han tränar ska M & B bara umgås och lära känna varandra bättre. Resten av tiden ska alla tre gå på olika restauranger, kolla i affärer (och köpa massa saker som jag inte måste skriva här), umgås med Basias släkt och vänner, gå på pubar och nattklubbar, åka och titta på olika sevärdheter och besöka lite andra ställen. Jag vet att dom kommer att få en helt underbart kul resa!
Det var Jimmy som började prata med mig om att han så gärna ville att Michelle skulle
följa med. Han tycker inte dom har umgåtts tillräckligt mycket sen han flyttade hemifrån. Sen sa han att dom bara hade bråkat de sista åren dom bodde under samma tak och att det var tråkigt. Så nu vill han ha sin lillasyster för sig själv i en vecka för att bara umgås på ett avslappnat sätt, och hitta tillbaka till varandra. Nu förstår ni allihop att mamma Lotta fick tårar i ögonen va. Min fine son, som är så underbar på alla sätt, har mognat till och blivit vuxen! Hans lillasyster har återigen blivit den prinsessa som hon alltid varit i hans ögon sen hon föddes, med undantag för några år då dom helst ville mörda varandra :) Nog för att kärleken fanns där, men likväl var det nästan fullt slagsmål varenda dag. Men så är det mellan syskon.
2006. Jimmy 20 år och Michelle 16 år.
På ett sätt känns det väldigt sorgset och vemodigt att mina barn blivit så stora. Tiden har gått så otroligt fort, det känns som om det var igår jag fick dom. Små goa, knubbiga och ljuvliga bäbisar som jag bara hade lust att bita i...nafs! :D Och swoosh så var dom plötsligt vuxna. Men samtidigt känns det väldigt skönt att jag själv fortfarande är relativt ung, för då får jag ju njuta av mina älsklingar desto längre. Och det känns också väldigt skönt och tryggt att veta att dom har varandra, älskar och respekterar varandra, och alltid kommer att ställa upp för varandra.
Sammanfattningsvis kan jag bara skriva att mina barn är den största och vackraste gåvan som livet skänkt mig. Jag älskar dom obeskrivligt mycket, och jag är utan att överdriva den stoltaste hönsmamman på jorden!
