lottagotti

Nu händer det mycket på en gång här. Jag hänger nästan inte med i svängarna känns det som. Dagen började i alla fall med att jag var hos min samtalsterapeut. Vi håller på med en massa grejer som är både jobbiga och svåra, men också nödvändiga och väldigt givande. Det var ju egentligen meningen att jag skulle byta mottagning nu i juni, men eftersom vi är mitt uppe i en process har det beslutats att jag ska gå kvar där tills hösten. Varför avbryta mitt i bara för att jag råkar bo 
på på ett jämnt gatunummer istället för ett ojämnt. På tal om nummer. Vad säger ni om den här adressen då?



En aning konstigt va? Det är adressen till Psykiatrisk Mottagning Centrum/Väst, där jag är patient :)  Och nästa gång jag ska dit är det meningen att jag ska skälla ut ett antal personer som jag ska låtsas sitter framför mig. Det ser jag banne mig fram emot ska ni veta, haha!

Efter besöket på 17½ mötte jag upp Michelle och Freja för en långpromenad i Slottskogen. Och det var så mysigt, bara gå i solen, låta Freja leka i vatten och med andra hundar, prata med Michelle och bara ha det allmänt lugnt och trevligt. Tills kalabaliken utbröt vill säga. Av nån konstig anledning hamnar vi alltid i situationer som inte är av denna världen. 
När jag läste inlägget i hennes blogg om den här händelsen började jag flabba igen. Läs "Galning i Slottskogen" i hennes blogg (finns under mina länkar), om ni vill veta hur idioten betedde sig, för jag kan inte återberätta det bättre :)



Freja och Michelle spanar in ett litet gulligt andpar

Efter över 2 timmars promenad började vi gå hemåt. Vi kände att varsin kopp kaffe skulle sitta riktigt fint efter bataljen med gubbjäveln i Slottskogen. Pusta ut lite liksom, hemma i hemmets lugna vrå. Men icke då. Vad skådar vi när vi kommer hem? Jo, då har nåt annat pucko lagt en påse med hundskit i utanför våran ytterdörr!? Hallå!!! Jag fick dagens flipp a la frispel nr 2, och skrev en lapp och tejpade upp ovanför skitpåsen. Vad irriterad jag blir på alla dessa konstiga människor alltså. Det är någon som stör sig på "livsfarliga kamphunden aka mördarhunden" Freja (trots att hon är områdets snällaste och mest väldresserade hund, samt alltid är kopplad), och ska jävlas på ett så barnsligt sätt. Antagligen samma idiot som strör ut glasbitar i trappuppgången också. Faan vad mobbade vi är i det här huset, och gud vad vi bryr oss - NOT. Min förhoppning är att få syn på vem/vilka det är, och då ska någon ta mig faan få äta glasbitar.
Tror nog att Michelle kommer att blogga om detta också :)

I morgon har vi tvättstugan, sen ska vi hem till Veronica och Stefan i Landvetter. Ska bli så underbart att träffa dom och bara umgås. Saknar dom allihop, och speciellt deras goa pojkar Oliver och Liam <3

Lördag då? Kanske, men bara kanske, följer jag med Sigge på Ride Free MC:s Poker Run. Hade varit skoj att åka hoj :)
Men jag väntar med att bestämma mig tills på lördag morgon. Är det fint väder och jag mår bra och inte är för trött, ja då hänger jag nog med :)  Den som lever får se!

Idag har jag, Michelle och Freja varit ute och promenerat i det fina vädret. Vi gick i över två timmar och det var jätteskönt :)  Dessvärre är ju tant Lotta fortfarande väldigt trött och somnade givetvis när vi kom hem. Men det går framåt istället för bakåt i alla fall, och det är huvudsaken. Tack Michelle för att du övertalar mig att hänga med. Du är så snäll och gullig <3 



Om någon inte redan visste det, så är ju Michelle numera naturfotograf. En något underlig vändning i hennes hobby och intressevärld, ja ni som känner henne vet vad jag menar. Michelle och träd och blommor liksom? Men, men, där ser man. Ingen är gladare än jag, eftersom jag kan sno fina bilder ur hennes blogg :)



Här är "lilla" Freja på promenaden idag. Ser ni hur hon har laddat på sig över bröstkorgen? Och hur lyckas Michelle fånga alla hennes konstiga miner på kort? Haha, det ser ut som om hon petar bort en matbit som har fastnat mellan tänderna i överkäften.



Freja och jag vid Högsbo Sjukhus. Freja - lika vacker, stolt och ståtlig som alltid. Jag själv - hållning som en hösäck, klädd i sedvanlig luffar-utstyrsel, slarvig hästsvans och givetvis osminkad som vanligt. Tur det är på avstånd ;) 

Japp, nu åkte jag på ett bakslag igår minsann. Men det hade jag nästan räknat med. Ursäkta mitt tjat om den här jävla Lyrican, men jag har nog tagit det hela i lite fel ordning. Jag har ju ätit 3 om dagen, fördelat på morgon, middag och kväll. Började ta ut middagstabletten, och det var inga problem. Sen tog jag morgontabletten, och det var inte bra. Skulle givetvis tagit ut kvällstabletten som andratablett. Igår kom hela jävla depressionen tillbaka med råge. Skit samma, nu tar jag en på morgonen bara, och skiter i dom andra två. Mycket bättre! Tillbaka på noll, men nu känns det redan lite bättre :)  Eventuellt att det blir som så att jag är tvungen att äta en om dagen, men det är i alla fall betydligt bättre än tre.

Sen upptäckte jag i morse att Michelle har raderat hela sin blogg!!! Herregud vilken chock, hon har skrivit kontinuerligt i den i över 2 år, och nu är den helt plötsligt bara borta. Jag frågade henne förut varför hon hade tagit bort den, och då sa hon att hon inte ville att massa folk skulle kunna läsa om gamla privata grejer. Hon kände också att bara tanken på att det finns en jävla massa elaka och äckliga kommentarer från vår så kallade "familj/släkt/mfl" aka Klan-Packet, får henne att nästan spy. Jag förstår henne verkligen! Hon ville börja om på nytt, med en ny blogg som inte är besudlad av as. Som hon sa; "dom" existerar inte längre i hennes liv eller värld, och varför ska det då finnas kvar något som ens skulle kunna påminna om äcklen? Mycket klokt min kära älskade dotter!!! 



I natt fick jag besök. Inte av någon sådan trevlig och snäll ängel som på bilden, utan av en manlig gestalt. Jag drömde sådana fruktansvärda mardrömmar i natt så jag vaknade. Flera gånger vaknade jag helt genomsvettig och såg honom stå i dörröppningen. Jag blev faktiskt rädd, och ni som känner mig vet att jag aldrig brukar bli det när jag upplever mina sk grejer :)  Men nu blev jag det, så efter tredje gången tog jag kudden och täcket med mig och gick in och la mig hos Michelle. Jag tänker inte skriva mer om "honom" än att han kom med en varning till mig. Den varningen tackar jag för, och jag tog den på allvar också, vilket var "hans" mening. 

Det var ett bra tag sedan jag "upplevde" något faktiskt. Tror det kan bero på att jag ätit så mycket mediciner så jag liksom blivit lite avtrubbad. Både psykiskt och andligt. Jag har ju varken haft ork eller lust att spå en enda människa på väldigt länge. Har känt inom mig att det inte skulle bli någon bra spådom om jag hade gjort det. Kanske är detta på väg att komma tillbaka också? Alltså lusten och orken då. För som jag sagt förut; varför få denna gåva när jag ändå inte kan använda den till att hjälpa andra? Ja, vi får se hur det blir med den saken :)  

Nä gott folk, nu ska jag fixa och städa lite inne i badrummet. För tidigt i morgon bitti kommer rörmokaren hit med en ny wc-stol, tack och lov! Ha det gott och ta hand om varandra :) 

Ja här går det långa perioder mellan blogginläggen märker jag. Men jag skyller på min förbaskade trötthet. Men det går åt rätt håll, tror jag. Har ju börjat ta ut en medicin, och i morgon fortsätter jag med att ta bort den tabletten jag tar på kvällen också. Det har gått bättre än jag trodde faktiskt. Inga större biverkningar, förutom trötthet då. Har nog inte skrivit tidigare att jag tagit ut flera andra mediciner också. Alltså under våren. Istället för att äta 14 olika, är jag nu nere på bara 5. Snart är den här Lyrican borta med, så då är det 4 som jag äter, varav en är en vanlig kalktablett, och en är den som jag bara tar en gång i veckan. Så om 2 veckor äter jag bara 2 mediciner/dag och det är jag jävligt glad för :) 
Jag - många mediciner = viktnedgång = en mycket gladare och friskare Lotta!!! 



Nu önskar jag bara att jag kunde bli lite mindre deppig, men det kanske är att be om för mycket? Det är kanske någon mening med att jag ska leva med detta och klara av att stå ut med det? Men det hade varit så otroligt skönt att inte vara ledsen mera. Tänk att få vara glad, lycklig, sorgfri och smärtfri för bara en dag! Det skulle jag leva på i många år.



 Nån som vet om det finns ångerrätt på trasiga själar någonstans?