lottagotti

Kan bara konstatera att filmen "The Unborn" sög kraftigt. Något av det sämsta jag sett, så se inte den. Jag och Mona fick inte byta film för Michelle, för hon skulle absolut se vad som hände :)  Men ni andra kan ju bespara er besväret. I morgon kväll blir det "Slumdog Millionaire", äntligen! Den skulle vi sett ikväll istället, tyckte Mona och jag, men icke sa nicke :)  En annan film vi såg härom kvällen var "Låt Den Rätte Komma In". Den var faktiskt riktigt bra och helt klart sevärd. I alla fall i min och Michelles smak. Men alla tycker ju olika som tur är. Men skippa "The Unborn", det är en Zzzzzz-film.

   

Nu ska jag samla ihop mina kissekatter och bädda ner oss i sängen. Dags att läsa ut det sista i min bok och börja på en ny. I morgon blir det balkongröj och frösådd av lite allt möjligt.
~Sov så gott och dröm sött~

Nu har jag fått förklaringen på varför jag går upp i vikt. Det är medicinen Lyrica som gör att man lägger på sig. Tänkte väl att det var så, och då är det ju inte mitt fel att jag blivit ett fetto. Ska se om bilringarna går att träna bort, men går det inte så får jag väl se ut så här då. Alla mina jeans i storlek 28 är redan förflyttade till Michelles garderob, och där lär dom stanna.

Men nu är det ju inte bara detta med övervikten som är problemet. Nu blir jag 42 i maj, och åldrandets vedermödor har verkligen börjat märkas. Det spelar ingen roll att min hjärna skriker NEJ, tyngdlagen är inget jag kan styra över. Jordens dragningskraft är ett naturfenomen som jag inte kan komma undan. Allt, och då menar jag ALLT, dras obönhörligt neråt.



Jag menar, hängbrösten är ju redan ett faktum. Men nu börjar det fladdra och sladdra lite överallt på kroppen. Kinderna hänger, en liten dubbelhaka kan anas, gäddhäng har jag också fått och till och med lårens hud på framsidan liksom veckar sig lite över knäna. Herregud, jag får faktiskt lite panik. Jag hade tänkt mig att åldras med värdighet, men vad fasen, det är inte roligt att upptäcka ett nytt ålderstecken varje dag.

Jag kan ju försöka intala mig själv att alla "åldersförebyggande" produkter hjälper. Antirynkcremer och ögoncremer som ska smörjas in varenda dag och kväll, inte ser jag någon skillnad. Nä, det är bara att knöla in alla fettvalkar så gott det går, och satsa på ordentliga BH-ar. Det behövs verkligen en stadig BH i dagsläget kan jag tala om. Allting på mig har blivit tyngre, större och mer uttänjt. Jag börjar bli tant. Bara att acceptera sanningen, även om alla gulliga sötnosar runt omkring mig säger snälla saker, så har jag ju en spegel och synen är fortfarande intakt.

Jag får glädja mig åt att jag har ganska fina tänder, vackra naglar och fina ögon. Sen har jag inga celluliter, bristningar eller åderbråck heller, och det får väl räknas som ett plus i protokollet tycker jag. Nä, att åldras är inte särskilt kul, men det går ju inte att undvika tyvärr.  Det är bara att bita i det sura äpplet och se glad ut :)

Ja välkomna ska ni vara till mitt  NYA POSITIVA LIV  med enbart  POSITIVA TANKAR.  Nu ska det bli andra bullar nämligen. Efter att i flera dagar ha blivit peppad av många fina människor i min närhet, ska jag verkligen försöka se det positiva i allting. Alltså i allt. Jag ska strunta i allt tråkigt och bara göra sånt som jag vill. Inte pressa mig själv att göra saker som jag egentligen inte orkar. Utan bara välja ut det positiva och roliga. Det är jag faktiskt värd har jag förstått nu.

Så ett varmt tack till alla mina fina inspirationskällor
Michelle, Jimmy, Sigge, Mona, Kim, Nina, Carmen, Veronica, Stefan, Basia, Agneta, Marie, Malin, Margareta, Anna, Peter, Annika & Kristina   

Ojsan hoppsan vad energi jag har haft idag! Helt otroligt skönt. Var hos min psykiater i morse och fick två mediciner till som jag ska äta. Det är lite mixat och blandat för min del eftersom jag inte svarar på enbart en antidepressiv, utan får blanda med lite annat. Till slut hittar vi väl något som hjälper någorlunda i alla fall. Finns det liv så finns det hopp :)  Det har varit värsta vårvädret i Gbg idag och det är ju helt underbart när solen värmer ansiktet. Mmm, det är så himla gott och man blir liksom varm i hela kroppen och allt känns så mycket lättare.



På hemvägen fick spårvagnen stopp i backen upp från Vasaplatsen, så jag hoppade av och promenerade till Landala Torg. Gick runt och kollade på olika blommor och handlade massor av frukt och grönsaker. Väl hemma gick jag en långpromenad med Freja, som givetvis tvunget måste hälsa på alla "jobbargubbar" i kvarteret, och det var också ett framsteg för min del. Vilade en stund, och gick sen till apoteket med Michelle och Freja.

Nu är lilla Mona här och hälsar på, och snart kommer Carmen och Nina. Då blir det kaffe, te och fruktfrossa och givetvis massa djupa diskussioner. Alltid lika kul :)  Idag mår jag riktigt bra för en gångs skull, och nu ska jag njuta av det så länge jag kan. Vet att kvällen blir lika fin och mysig som dagen har varit.

Nu bombaderas Göteborg av snöblandat regn. Nyss föll bomullsstora mjuka snöflingor, jippie tänkte jag då för en stund, tills det hela övergick i regn. Den glädjen varade inte länge. Kanske dags att masa sig in i duschen för att kunna åka till dopet idag. Egentligen har jag ingen ork alls till det, men jag får tvinga mig själv, vill inte göra släkten besviken. Så marsh pannkaka och sätt fart. Är nog hemma vid 9 i kväll och då ska jag gå och lägga mig på direkten. Är väldigt trött idag tyvärr.
Men det ska bli väldigt kul att få se minste gossen döpas, och träffa alla andra. Och trevligt med mat och fika efteråt.



Sen har vi detta med anonyma kommentarer på min blogg då. Alltså, jag skiter i vad ni skriver till mig. Kalla mig störd, fitta, psyksjuk, dum i huvudet och be mig dö fortast möjligt. Jag bryr mig inte och tar inte åt mig. Vet ni varför? Jo, för jag vet att ovanstående påståenden inte stämmer.
(Förutom det faktum att jag är psykiskt sjuk. Det är jag. Men jag har insikt i mina sjukdomar och är inte psykotisk).  

Däremot - och läs noga nu - så vet jag vilka flera av er är. Och någon gång kommer jag att träffa på er någonstans, det vet jag. Och bara för att jag inte tar åt mig, så betyder inte det att jag accepterar att ni tar er friheten att uttala sådana saker om mig. Ni känner inte mig och kommer aldrig att göra det heller. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;

Allt man gör får man en dag stå för. Alla handlingar man utför får konsekvenser. Allt elakt slår till slut tillbaka mot en själv. Alla människor måste lära sig att stå för vad dom gör och säger. En del vågar det, många gör det inte.  Men oavsett om man har såpass mycket stake i ryggen eller ej, så hinner verkligheten alltid ifatt en i slutändan. Och när den dagen kommer, så måste man fejsa verkligheten även om man inte vågar. Man blir helt enkelt tvungen.