Vad händer?
Usch, orkar egentligen inte blogga, jag mår skit rent ut sagt. Har känt mig väldigt konstig ett tag och känner att det är något som inte stämmer. Vet inte om det är biverkningar från mina mediciner eller om det är något annat. Det blir så svårt att urskilja allt. Om det fortsätter så här några dagar till så åker jag till Sahlgrenska. Min kropp känns så svag på nåt sätt, har ingen riktig känsel i armar, ben och ansikte. Jag darrar och skakar, jag fumlar och fipplar, snubblar och är allmänt klumpig. Jag kan skriva och stava rätt, det ser jag ju nu när jag bloggar, men när jag pratar så sluddrar jag. Det är Michelle som märker att jag är konstig och säger det till mig. Jag märker inte själv att jag sluddrar när jag pratar, det hör jag ju inte, men andra märker det. Det är inte så roligt precis. Undrar vad folk tror och tänker om mig egentligen?
Faan också, orkar knappt hålla i en bok. Vill bara ligga i sängen eller soffan med varma filtar på mig, det är så jäkla kallt här och jag fryser som bara den. Men, men, mitt i eländet så ligger jag och dagdrömmer och fantiserar om hur fint och underbart livet skulle kunna vara. Då mår jag mycket bättre. Jag tänker på en gammal tant som heter Tasha Tudor, hon dog förra året förresten, som bodde i Vermont (tror jag). Jag har en bok om henne som jag har läst säkert trettio gånger nu. Hon hade en helt underbar trädgård som hon skötte helt själv och massa fina djur.
Det är den här boken som jag läst så många gånger. Ett bra tips för dig som älskar trädgårdar, vackra blommor och söta djur. Boken är fullproppad av vackra bilder som jag aldrig kan se mig mätt på. Och lilla Tasha var en underbart vacker och söt liten tant hon också. Om jag någon gång blir frisk (friskare) så vill jag ha sådana söta nubiska getter som hon hade. Dom är så otroligt gulliga och fina!
Här sitter Tasha med en av sina nubiska getter :)
Nubiska getter klarar faktiskt vårt svenska klimat, för i Vermont är det ungefär samma klimat som i Sverige. Ett annat djur som jag är oerhört förälskad i är alpackor. Dom är ju så bedårande! Klarar också klimatet här :) Deras ull är fantastiskt mjuk och len, och sticks inte som fårull gör. Alpackor skulle jag verkligen vilja ha. Vem blir inte helt till sig av nubiska getter och alpackor? Jag blir det i alla fall :) Dom är urgulliga och väldigt snälla.
Kan ni tänka er känslan av att få sitta med en liten killing i knät och gosa? Eller att få stå och borsta och klappa en mjuk och go alpacka samtidigt som man tittar in i dess vackra bruna ögon? Eller att bara lägga sitt ansikte mot dess mjuka hals? Vad underbart härligt. Tänk att kunna bo på ett ställe med massa djur. Sina hundar och katter, getter och alpackor, och ett gäng söta hönor av någon gammal fin svensk sort. Om det hade varit så - vad lycklig jag hade varit då.
Nu ska jag gå och lägga mig igen och bara tänka på fina och vackra saker. Inte tänka på Sahlgrenskas akut (som jag redan vet att jag måste till snart) för det är bara skit...
Faan också, orkar knappt hålla i en bok. Vill bara ligga i sängen eller soffan med varma filtar på mig, det är så jäkla kallt här och jag fryser som bara den. Men, men, mitt i eländet så ligger jag och dagdrömmer och fantiserar om hur fint och underbart livet skulle kunna vara. Då mår jag mycket bättre. Jag tänker på en gammal tant som heter Tasha Tudor, hon dog förra året förresten, som bodde i Vermont (tror jag). Jag har en bok om henne som jag har läst säkert trettio gånger nu. Hon hade en helt underbar trädgård som hon skötte helt själv och massa fina djur.
Det är den här boken som jag läst så många gånger. Ett bra tips för dig som älskar trädgårdar, vackra blommor och söta djur. Boken är fullproppad av vackra bilder som jag aldrig kan se mig mätt på. Och lilla Tasha var en underbart vacker och söt liten tant hon också. Om jag någon gång blir frisk (friskare) så vill jag ha sådana söta nubiska getter som hon hade. Dom är så otroligt gulliga och fina!
Här sitter Tasha med en av sina nubiska getter :)
Nubiska getter klarar faktiskt vårt svenska klimat, för i Vermont är det ungefär samma klimat som i Sverige. Ett annat djur som jag är oerhört förälskad i är alpackor. Dom är ju så bedårande! Klarar också klimatet här :) Deras ull är fantastiskt mjuk och len, och sticks inte som fårull gör. Alpackor skulle jag verkligen vilja ha. Vem blir inte helt till sig av nubiska getter och alpackor? Jag blir det i alla fall :) Dom är urgulliga och väldigt snälla.
Kan ni tänka er känslan av att få sitta med en liten killing i knät och gosa? Eller att få stå och borsta och klappa en mjuk och go alpacka samtidigt som man tittar in i dess vackra bruna ögon? Eller att bara lägga sitt ansikte mot dess mjuka hals? Vad underbart härligt. Tänk att kunna bo på ett ställe med massa djur. Sina hundar och katter, getter och alpackor, och ett gäng söta hönor av någon gammal fin svensk sort. Om det hade varit så - vad lycklig jag hade varit då.
Nu ska jag gå och lägga mig igen och bara tänka på fina och vackra saker. Inte tänka på Sahlgrenskas akut (som jag redan vet att jag måste till snart) för det är bara skit...
Lite allt möjligt så där
Tre röda rosor åt mina tre älskade goingar som är i Polen nu. Ha det underbart roligt och njut av eran semester nu, det är ni så värda. Ska bli jättekul att få höra om alla era bravader när ni kommer hem nästa måndag. Älskar er!!!
Igår var jag hos min samtalsterapeut. Ett givande samtal som vanligt, men jag blev trött efteråt eftersom det är jobbigt att prata om många saker. Sen hem med Freja som var busigare än vanligt, säkert bara för att Michelle inte är hemma. Sen blev det riktigt kallt i Gbg igår också, några minusgrader med sådan där äcklig fuktig och kall hård vind som skär genom märg och ben. Fy fasen. Själv kan jag klä på mig mera kläder, men Freja frös som bara den. Hon är ju en hundras från Kanarieöarna och gillar verkligen inte kyla. Eller rättare sagt, hon klarar den inte. På sommrarna är det kanon med en hund som klarar rejält med värme och som uppskattar en dag på stranden :) Men nu, nu är det katastrof.
I eftermiddag ska jag hem till Jimmys lägenhet. Lovade honom att åka dit och diska eftersom han stukat några fingrar på högerhanden. Han kunde inte riktigt få till det då det inte gick att greppa med fingrar som var som sprickfärdiga bratwurstar. Då ska jag passa på att hämta min mammas symaskin som står där. Sigge fick den när mamma dog. Lite pinsamt att erkänna att Sigge som är 50 bast är den enda i familjen som kan sy. Varken jag, Jimmy eller Michelle är några höjdare på den kunskapen. Men, men, jag ska ändå försöka knåpa ihop något varmare till Freja. Hon har redan täcken att ta på sig, men det ena är för litet och det andra är för tunt. Tänkte mig något i rosa med tjock fejk-fårull i. Vet redan nu att det slutar med att Sigge får komma och trä nålen, och antagligen också sy hela kreationen. Hur som helst kommer det att sluta med att både jag och Freja blir utskrattade i hela kvarteret, men vem bryr sig, huvudsaken är att min lilla älskling inte fryser :)
Och nu en annan sak jag retat upp mig på den sista tiden, nämligen vissa polisers agerande. Allt som framkommit i media på sista tiden är en skamfläck för Sverige. Nu pratar vi inte alla poliser, men jag skulle nog vilja påstå att närmare 30 % är ena riktiga jävla grisar. Det är förfärligt att personer som arbetar inom ett yrke där man lätt och ostraffat kan bete sig som man vill får behålla sina anställningar. Detta som kommit upp i media är ju inget nytt för de flesta, alla har vi säkert sett, hört och kanske varit med om att bli behandlade på alla möjliga sätt. Vår poliskår är till för att upprätthålla lag och ordning i ett demokratiskt Sverige, inte för att utöva sin maktposition till att skada, förnedra eller förlöjliga människor.
Man måste behandla alla lika. Oavsett om man är kriminell, invandrare, missbrukare, psykiskt sjuk, skyldig, eller en "vanlig hederlig person" mm, så är vi alla människor och ska bli behandlade som sådana.
Och detta gäller självklart alla personer som arbetar med människor. Vården, barnomsorgen, äldreomsorgen, socialtjänsten, försäkringskassan... vad det än må gälla. Ingen skall behöva bli behandlad illa inom något område. Jag blir så förbannad när man ger sig på de svagaste i samhället. Jag tycker att alla ska ta sig en rejäl funderare på detta. Oavsett vad man tycker om än det ena eller än det andra, så tänk på att nästa gång så är det kanske du själv som råkar illa ut. Det är inte särskilt roligt att bli kränkt, förnedrad, förlöjligad eller kanske misshandlad av en myndighetsperson!
Snorigt värre
Bilden får representera mig och min tillvaro de senaste dagarna. Jag hann vara frisk ifrån influensan några dagar innan jag blev snörförkyld med feber, hosta, huvudvärk och ledvärk igen. Som influensan typ, fast del 2 då. Orkar inget och är skitirriterad bara för det. Som nu idag tex, solen skiner och det är värsta fina vårvädret ute och här ligger jag som en strandad val, i dubbel bemärkelse faktiskt till råga på allt. Jag säger bara: vad fet jag har blivit alltså! Det är inte klokt ju.
Nu har jag iof knappt orkat göra någonting de sista tre veckorna pga sjukdom. Och om jag inte rör på mig så får jag så jädrans ont i alla leder. Det är faktiskt så illa att jag knappt kan gå. Men är jag bara på benen och rör mig så blir det bättre och känns knappt alls. Men vad händer mer då under tre veckors ryggläge? Jo, jag blir en blobb. Ett riktigt fetto, en Big Mama, en Barbamamma. Jag brukar ligga på mina 57-59 kg, men icke nu. Nu är jag nästan uppe i 70 kg, och jag är ju bara 167 cm lång. Då förstår ni själva va? Och det är inte fåfänga (bara lite), utan ju mer jag väger desto ondare får jag i leder och skelett. Alltså, faktum är att jag måste bli av med minst 10 kg innan beach 2009. Annars kan jag ju inte gå.
Sen är ju den stora frågan, vad fasen ska man ta på sig? Inget i garderoben passar längre. Det enda som återstår är Michelles samling av adidasbrallor från herravdelningen i stl XXXL från den perioden när hon trodde att hon var stor som ett hus. Vilket hon inte var och aldrig varit, men hon skulle absolut ha den storleken på allt i alla fall. Så nu består min dagliga klädsel av såna megabyxor och dundertröjor. Samt en fruktansvärd vinterjacka i beige från HH som jag köpte 2003 och ett par svarta gummidojjor om jag ska gå ut. Jag ska ärligt erkännna att jag helst stannar inne och lever i morgonrock och tofflor. När jag blir frisk ska jag gå minst två långpromenader om dagen fastän jag ser ut som en luffare. Jag vägrar vara en blobb!!!
A time of change
Nu blåser förändringarnas vindar hemma i vårat Chicago-hem må ni tro. Just som Michelle är färdig med renovering, möblering och inredning i sitt rum, så ska vi nu byta sovrum hon och jag. Jag vet att vi är en aning omständiga i våran familj, och att ingenting någonsin blir färdigt, men vi kan väl kalla oss kreativa och nytänkande i alla fall. Själv har jag fått tummen ur röva och börjat sortera papper, pärmar, foton, brev, vykort och allt annat möjligt som jag inte ens packat upp. Det är kanske dags med tanke på att det är över ett
år sedan jag och Michelle flyttade hit. Herregud vad mycket saker man hittar alltså. Både roliga och mindre roliga grejer. Dom mindre roliga åker rätt ut i soporna kan jag tillägga, här sparas inte på gammal skit. När jag någon gång blir klar med denna sortering och rensning kanske jag till och med packar upp mina typ 25 stycken plastpåsar med kläder som ligger staplade i garderoberna. Har jag tur kanske jag hinner bli klar till hösten.
Idag när jag och Jimmy gick till spårvagnen för att åka in till stan så började det snöa. Jippie! Stora och mjuka snöflingor som faktiskt lagt sig som ett täcke över Göteborg nu. Eller täcke och täcke, det var kanske att ta i, men en halv centimeter i alla fall. Och det får ju vi här i Gbg vara glada för. Man får vara glad för det lilla här i livet, för ett Göteborg utan snö på vintern är ingen vacker stad enligt mig. Och precis när jag skrev detta så hör jag regndroppar på fönsterrutan, grrrr :(
Förändringar är även på gång vad gäller lite andra saker också. Jag känner att vissa saker fått vänta alldeles för länge. Dags att börja ta itu med både det ena och det andra. Det känns väldigt skönt när saker och ting äntligen lossnar.
år sedan jag och Michelle flyttade hit. Herregud vad mycket saker man hittar alltså. Både roliga och mindre roliga grejer. Dom mindre roliga åker rätt ut i soporna kan jag tillägga, här sparas inte på gammal skit. När jag någon gång blir klar med denna sortering och rensning kanske jag till och med packar upp mina typ 25 stycken plastpåsar med kläder som ligger staplade i garderoberna. Har jag tur kanske jag hinner bli klar till hösten.
Idag när jag och Jimmy gick till spårvagnen för att åka in till stan så började det snöa. Jippie! Stora och mjuka snöflingor som faktiskt lagt sig som ett täcke över Göteborg nu. Eller täcke och täcke, det var kanske att ta i, men en halv centimeter i alla fall. Och det får ju vi här i Gbg vara glada för. Man får vara glad för det lilla här i livet, för ett Göteborg utan snö på vintern är ingen vacker stad enligt mig. Och precis när jag skrev detta så hör jag regndroppar på fönsterrutan, grrrr :(
Förändringar är även på gång vad gäller lite andra saker också. Jag känner att vissa saker fått vänta alldeles för länge. Dags att börja ta itu med både det ena och det andra. Det känns väldigt skönt när saker och ting äntligen lossnar.
Är det så?
Jag har funderat rätt mycket på en sak. Det är lite svårt att förklara, men jag ska försöka. Jag har ju startat min blogg mest för att skriva av mig om en massa skit jag går och bär på. Och jag har helt oförskönat skrivit om att jag lider av djupa depressioner och svår ångest, samt lite annat smått och gott. Jag har också skrivit att jag lever i frivillig celibat sedan 1 år tillbaka, att jag planerar att fortsätta så och att jag inte letar efter någon eventuell framtida partner. Ändå lägger killar/män in stötar, om man kan säga så. Blir man ännu mer intressant bara för att man inte är "tillgänglig" liksom, eller vad är det som lockar? Ja, jag fattar då inte.
Nu menar jag verkligen inget illa eller ont mot de killar/män ("som lagt in en stöt") som ev. läser min blogg ibland. Tvärtom. Jag förstår bara inte varför man kan bli intresserad av någon som är helt ointresserad tillbaka, det står jag för. Men jag uppskattar verkligen alla fina komplimanger och gulliga mail jag får. Och för det vill jag verkligen säga tack! Varför då kanske många undrar då. Jo, jag menar verkligen tack, för ni får mig att må så mycket bättre. Ett enda fint eller snällt ord räcker för att göra min dag.
Så till alla er underbara, ni vet vilka ni är, TACK!!!
Förlåt för att jag inte svarar på mail. Förlåt att jag aldrig är online på msn. Förlåt för att jag är kall, avvisande och helt ointresserad. Men tyvärr, saker är som dom är och jag kan inte hjälpa det. Jag är inte mottaglig för någonting. Och det är faktiskt ganska hemskt när jag tänker på det. Jag ville inte att det skulle bli så här. Jag ville inte bli en kall sten. Jag fattar inte ens hur det kunde bli så här. Det är så olikt mitt riktiga jag, som kanske finns gömt långt därinne någonstans.
Och självklart en liten bild till er som alltid skriver taskiga kommentarer!
Nu menar jag verkligen inget illa eller ont mot de killar/män ("som lagt in en stöt") som ev. läser min blogg ibland. Tvärtom. Jag förstår bara inte varför man kan bli intresserad av någon som är helt ointresserad tillbaka, det står jag för. Men jag uppskattar verkligen alla fina komplimanger och gulliga mail jag får. Och för det vill jag verkligen säga tack! Varför då kanske många undrar då. Jo, jag menar verkligen tack, för ni får mig att må så mycket bättre. Ett enda fint eller snällt ord räcker för att göra min dag.
Så till alla er underbara, ni vet vilka ni är, TACK!!!
Förlåt för att jag inte svarar på mail. Förlåt att jag aldrig är online på msn. Förlåt för att jag är kall, avvisande och helt ointresserad. Men tyvärr, saker är som dom är och jag kan inte hjälpa det. Jag är inte mottaglig för någonting. Och det är faktiskt ganska hemskt när jag tänker på det. Jag ville inte att det skulle bli så här. Jag ville inte bli en kall sten. Jag fattar inte ens hur det kunde bli så här. Det är så olikt mitt riktiga jag, som kanske finns gömt långt därinne någonstans.
Och självklart en liten bild till er som alltid skriver taskiga kommentarer!
A little green whisper
Fy fasen vilken seg influensa, den ger ju inte med sig. Känner mig som ett darrande asplöv med världens huvud och nackvärk. Det är nog 8-9 dagar sen jag blev sjuk. Ja, skit samma, frisk blir man alltid till slut. Annars går livet sin gilla gång kan jag säga. Det rullar på framåt, sakta men säkert, med både det ena och det andra. Kan inte gå in djupare i detta ämne just nu, men det kommer att bloggas om det så småningom också, var så säkra på det kära läsare ;)
Har ni sett vilken fin bild. Den får mig att tänka på våren, som förhoppningsvis snart kommer. Om några månader eller så. Allt fågelkvitter från alla träd och buskar som börjar slå ut med alldeles ljusgröna blad. Fågelkvitter, det är vackert det.
All kärlek till mina underbara läsare!!!
Har ni sett vilken fin bild. Den får mig att tänka på våren, som förhoppningsvis snart kommer. Om några månader eller så. Allt fågelkvitter från alla träd och buskar som börjar slå ut med alldeles ljusgröna blad. Fågelkvitter, det är vackert det.
All kärlek till mina underbara läsare!!!
What a beautyful morning
Hade en riktigt trevlig och mysig kväll igår med X. Vi kollade på Benknäckargänget (slurp, jag älskar såna filmer) och smaskade i oss massa onyttigheter, medans Michelle och Kim var ute och festade. Sen låg jag och läste John Connor´s "Lekrummet" tills ögonen föll ihop vid tresnåret, tätt omslingrad av mina älsklingar. Gizmo uppe på huvudkudden, Freja inslingrad mellan mina ben, Monica på ena armen och Sabrina på den andra. Simson ville
däremot bestämt sova uppe på rentvätten och lilla Amiina vägrade komma in från
balkongen. Hann tänka på vilken härlig sovmorgon jag skulle få innan jag slöt mina blå...
Men ack vad tanten bedrog sig. 05.25 vaknar jag av att Freja skäller som en galning med sitt allra mörkaste "jag-är-jädrans-farlig-må-du-tro"-skall. Wtf? Freja liksom, som aldrig skäller när Michelle kommer hem, utan alltid välter omkull henne och pussar henne som om dom aldrig setts förr. Jag brukar alltid vakna av Michelles flabbattacker och börjar själv alltid skratta när jag ser henne ligga aspackad på golvet med benen i vädret och huvudet på skostället, och en 32 kilos klumpedunsa till hund överst. Men nu var det något som inte stämde.
Självklart hade M med sig sällskap hem, och detta var ju något nytt för Freja. Nu börjar då the big mission att få hunden lugn (så vi inte blir vräkta) så att M och J kan få gå och lägga sig (utan medelpunkten Freja i mitten)... Det är dom värda tycker jag, och eftersom jag ändå aldrig kan somna om så satte jag på kaffe, hämtade GP:n och började underhålla och distrahera hunden, så turturduvorna skulle få vara i fred. Lättare sagt än gjort. Det blev till att springa runt och locka med salamiskivor, leksaker och bollar, men hon sket fullständigt i mina ansträngningar. En timme tog det tills Freja lugnat sig. Då började hon istället "gråta" utanför M:s dörr, och stirrade oupphörligt på dörrhandtaget medans hon gnydde i en kvart...tills hon fick komma in. Då blev Freja nöjd minsann och påbörjade sitt timslånga pusskalas. Fram tills halv åtta hörde jag hur M och J skrattandes blev överfallna, sönderpussade och söndertrampade där inne.
Nu rådde lugnet och jag värmde kaffet i micron. Tänkte bara släppa in lilla Amiina innan jag slog mig till ro med GP:n. Jag hörde allt hur det brötade ute på balkongen mellan krukor, vattenkannor och stolsben... stackars liten, hon frös och ville nog snabbt komma in i värmen till mig. När jag öppnade balkongdörren stod hon med sitt ansikte precis i glipan, men sen hoppade hon snabbt tillbaka bakom dörren (hon hann kasta en blick som sa; "vänta, jag ska bara hämta en grej som jag glömde", till mig innan), sen rusade hon förbi mina fötter rätt in i mitt sovrum. Det brukar hon inte göra. Hon går alltid långsamt och stryker sig mot mina ben och vill bli klappad. Men inte nu. Väl i soffan med tidningen hör jag hur hon springer under sängen, uppe i sängen och på nattygsborden, det rasslar bland sladdar och grenkontakter... vad faan! Givetvis har hon tagit med sig en mus, som till råga på allt fortfarande lever också. Herregud, stackars mus!
Nu är klockan snart nio, jag sitter i vardagsrummet och vågar inte gå in i sovrummet. Det är tyst där inne nu och Amiina har gått till köket. Nu är nog den lilla musen död, men jag vill inte se hur den ser ut. Jag tycker i rättvisans namn att M får ta hand om den när hon vaknar. Själv ska jag försöka sova en stund i soffan nu :)
däremot bestämt sova uppe på rentvätten och lilla Amiina vägrade komma in från
balkongen. Hann tänka på vilken härlig sovmorgon jag skulle få innan jag slöt mina blå...
Men ack vad tanten bedrog sig. 05.25 vaknar jag av att Freja skäller som en galning med sitt allra mörkaste "jag-är-jädrans-farlig-må-du-tro"-skall. Wtf? Freja liksom, som aldrig skäller när Michelle kommer hem, utan alltid välter omkull henne och pussar henne som om dom aldrig setts förr. Jag brukar alltid vakna av Michelles flabbattacker och börjar själv alltid skratta när jag ser henne ligga aspackad på golvet med benen i vädret och huvudet på skostället, och en 32 kilos klumpedunsa till hund överst. Men nu var det något som inte stämde.
Självklart hade M med sig sällskap hem, och detta var ju något nytt för Freja. Nu börjar då the big mission att få hunden lugn (så vi inte blir vräkta) så att M och J kan få gå och lägga sig (utan medelpunkten Freja i mitten)... Det är dom värda tycker jag, och eftersom jag ändå aldrig kan somna om så satte jag på kaffe, hämtade GP:n och började underhålla och distrahera hunden, så turturduvorna skulle få vara i fred. Lättare sagt än gjort. Det blev till att springa runt och locka med salamiskivor, leksaker och bollar, men hon sket fullständigt i mina ansträngningar. En timme tog det tills Freja lugnat sig. Då började hon istället "gråta" utanför M:s dörr, och stirrade oupphörligt på dörrhandtaget medans hon gnydde i en kvart...tills hon fick komma in. Då blev Freja nöjd minsann och påbörjade sitt timslånga pusskalas. Fram tills halv åtta hörde jag hur M och J skrattandes blev överfallna, sönderpussade och söndertrampade där inne.
Nu rådde lugnet och jag värmde kaffet i micron. Tänkte bara släppa in lilla Amiina innan jag slog mig till ro med GP:n. Jag hörde allt hur det brötade ute på balkongen mellan krukor, vattenkannor och stolsben... stackars liten, hon frös och ville nog snabbt komma in i värmen till mig. När jag öppnade balkongdörren stod hon med sitt ansikte precis i glipan, men sen hoppade hon snabbt tillbaka bakom dörren (hon hann kasta en blick som sa; "vänta, jag ska bara hämta en grej som jag glömde", till mig innan), sen rusade hon förbi mina fötter rätt in i mitt sovrum. Det brukar hon inte göra. Hon går alltid långsamt och stryker sig mot mina ben och vill bli klappad. Men inte nu. Väl i soffan med tidningen hör jag hur hon springer under sängen, uppe i sängen och på nattygsborden, det rasslar bland sladdar och grenkontakter... vad faan! Givetvis har hon tagit med sig en mus, som till råga på allt fortfarande lever också. Herregud, stackars mus!
Nu är klockan snart nio, jag sitter i vardagsrummet och vågar inte gå in i sovrummet. Det är tyst där inne nu och Amiina har gått till köket. Nu är nog den lilla musen död, men jag vill inte se hur den ser ut. Jag tycker i rättvisans namn att M får ta hand om den när hon vaknar. Själv ska jag försöka sova en stund i soffan nu :)
Förvånansvärt många fegisar
Jag blir oerhört förvånad över en del människors reaktioner på saker och ting. Går inte närmare in på vad jag syftar på med just det, det är inte intressant. Det intressanta är hur folk reagerar när man försöker få en speciell person att våga stå upp för vad den gjort. Om en person beter sig som ett riktigt jävla svin och skriver riktigt äckliga saker till mig i min blogg, dessutom från ett IP-nummer som är hur enkelt som helst att spåra, skulle jag då inte ha den fulla rätten att kolla upp vem det är? Tydligen inte enligt vissa personer. Varför går dessa personer i försvarställning och flippar över? DET, är en väldigt spännande frågeställning! Måste nog forska lite i detta, haha!
I min värld, och i de flesta andras också, så STÅR MAN FÖR VAD MAN GÖR! That´s it.
Om man är rädd för eventuella konsekvenser pga av sitt handlande, så kanske man ska
fundera en extra gång innan man är för stor i käften och vräker ur sig vidrigheter som
man vet att jag blir förbannad för. DÅ FÅR MAN TA SIN SKIT HELT ENKELT!
Mycket enkel matematik som även den mest IQ-befriade idiot kan förstå.
Faktum kvarstår. Jag vet snart vem som skrivit kommentarerna i nedanstående inlägg. Och kära läsare, vad tycker ni att jag ska göra då? Le lite glatt och ta det med en klackspark? Skicka ett blommogram kanske? Nåt förslag någon?
I min värld, och i de flesta andras också, så STÅR MAN FÖR VAD MAN GÖR! That´s it.
Om man är rädd för eventuella konsekvenser pga av sitt handlande, så kanske man ska
fundera en extra gång innan man är för stor i käften och vräker ur sig vidrigheter som
man vet att jag blir förbannad för. DÅ FÅR MAN TA SIN SKIT HELT ENKELT!
Mycket enkel matematik som även den mest IQ-befriade idiot kan förstå.
Faktum kvarstår. Jag vet snart vem som skrivit kommentarerna i nedanstående inlägg. Och kära läsare, vad tycker ni att jag ska göra då? Le lite glatt och ta det med en klackspark? Skicka ett blommogram kanske? Nåt förslag någon?
Så förbannat arg
Nu har jag gått och retat upp mig på några grejer som jag försökt förtränga länge. Jävlar vad förbannad jag är! Ni som känner mig vet att jag väldigt sällan blir arg, men det händer någon gång vartannat år eller så. Och det är just vad jag är nu. Hade jag haft föremålen för min ilska framför mig i denna stund så hade jag slitit dom i stycken med mina bara händer. Nu är det två sidor inom mig som överlägger med varandra, dels "vända andra kinden till" - förnuftet, och dels "öga för öga, tand för tand" - viljan. Det brukar bli förnuftet som segrar till slut, för jag agerar sällan oövertänkt. Fattar inte hur jag har kunnat låta bli att flippa över så här länge. Hoppas jag inte gör det nu heller.
Dance of the Butterfly
Har inte så värst mycket att berätta, men tänkte skriva lite i alla fall. Jag har bestämt mig för att sluta röka den 19:e. Sist jag slutade tog jag inte en cigg på 3 år, så jag vet att jag kan, har bara inte haft den rätta viljan. Men nu är det dags igen. Jag dricker ju ingen alkohol, men äter rätt många mediciner samt dricker några koppar kaffe om dagen, så om jag fortsätter röka blir det för mycket för kroppen och hälsan. Därför slutar jag med rökningen. Jag vet att jag kommer att må mycket bättre några veckor efter rökstoppet. Just nu känns det som om en tung sten fallit av mig, jag känner mig mycket lättare om hjärtat på något sätt, om man nu kan beskriva känslan så.
Dom sista dagarna har jag fått tillbaka lite energi - kors i taket. Det beror faktiskt på två saker. Först har Michelle bokstavligen släpat ut mig på långpromenader med Freja, och idag tyckte jag plötsligt att det var kul igen. Sen fick jag en väldig motivation till förändringar när jag läste senaste nummret av ToppHälsa, som för övrigt är en kanontidning. Hoppas bara jag får behålla lusten och orken till att genomföra det jag planerar. Det är ju inte alltid det blir som jag tänkt mig med tanke på depressioner mm. Men skam den som ger sig, det kan inte bli sämre i alla fall. Nä, nu ska Michelle få klippa min lugg igen. Herregud, mitt hår växer typ 3-4 cm i månaden. Är inte det ganska mycket? 
Kramar om alla mina läsare och sänder massor av kärlek till er.
Hej Mamma!
Tadaaa... Ja ja hacka din blogg lite. Inte riktigt lika mycket som Lisbeth Salander hade gjort men något åt det hållet iaf. Tyckte att det var dags för lite nytt här inne. Så att du kommer igång med din skrivarglöd igen. Positiv som negativ, SKRIV! Älskar dig det vet du.. Puss på dig / Döttra din.. (MichelleL.blogg.se) "reklam"...
Tappat sugen
Har inte orkat blogga något alls den sista tiden, har inte haft någon lust heller för den delen. Får se om jag skriver nåt mer inlägg innan jul eller nyår. Det finns så mycket annat att göra och annat att tänka på. Kanske nunnan Lotta börjat fundera på att inte vara nunna resten av livet? Ja, det tål att tänkas på både en och tre gånger faktiskt. Det finns kanske en alldeles speciell person i alla fall? Fortsätter som nunna tills jag funderat klart på den saken :)
Om jag nu inte skriver något innan jul, så vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.
Ps. Till dig som är inne på min blogg (och höjer statistiken på antal klick/dygn med typ 1000 %) och lusläser vartenda inlägg och kommentar sedan bloggens start...det du söker svar på hittar du inte här. Tyvärr, hemskt ledsen, men mitt bästa råd är att du frågar någon som vet istället. Du vet själv vem ;) Och det du tycker och tänker om mig...(fast du inte ens känner mig)...vem faan bryr sig? Vad härligt det är att veta sånt som andra inte vet, haha! God jul din subba!!!
Årets julklapp - AC/DC
YES, YES, YES!!! Blev jag glad eller blev jag glad när jag läste GP förut? Nej glad är fel ord, ÖVERLYCKLIG är bättre! AC/DC kommer till Göteborg och spelar på Ullevi den 21 juni 2009...jiiihoooo!!! Snacka om att rusa när biljetterna släpps den 17:e december. Även om det säkert blir nästan 58.000 biljetter lär dom sälja slut fort som fasen.
En bättre start på dagen får man leta efter :) Förresten! Passa på att skriva en kommentar nu om du vill vara med i Mary Kay-lottdragningen idag. Fram tills klockan 12.00 har du möjlighet att delta. Därefter kommer jag att dra lotterna och presentera vinnaren så fort jag hinner efter det.
En bättre start på dagen får man leta efter :) Förresten! Passa på att skriva en kommentar nu om du vill vara med i Mary Kay-lottdragningen idag. Fram tills klockan 12.00 har du möjlighet att delta. Därefter kommer jag att dra lotterna och presentera vinnaren så fort jag hinner efter det.
Helg igen
Uuäääk vad trött jag är nu. Vaknade tjugo i fyra och kunde inte somna om. Jag vaknar av att det gör ont i ryggen, höfterna, knäna, fotleder och handleder. En av mina läkare misstänkte för ett år sen att det kanske var fibromyalgi eftersom jag har ont på alla 16 triggerpunkter man kan ha då. Men jag börjar nästan tro att det är atros eller reumatism istället. Eller också. Skit samma vad det är, ont gör det och jag är såååå jädra trött på det nu så jag kräks. Orkar inte ens beställa tid för att kolla upp det. Inte nu i alla fall.
Fick ett brev igår, från ett ställe jag inte förväntade mig...och jag säger bara; vad faan!!! Det finns så många underbara människor i mitt liv och jag älskar er allihop jättemycket. Men det finns också några, eller snarare ett tiotal, riktigt störda as rent ut sagt som är anledningen till att jag lever under skyddad identitet. Efter att ha fått vetskap om att det ytterligare tillkommit ett par puckon sedan januari i år, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta... Ja, ni som följer min blogg kan ju lätt räkna ut vilka nya personer det rör sig om. Allt pga avundsjuka...eller är det rentav svartsjuka? ...orka bry sig...
Men till alla er som hatar mig så djupt och så gärna vill se mig död...vet ni vad? Jag har en STOR överraskning till er! Jag har avsagt mig min skyddade identitet!!! Nu kan ni komma åt mig igen om ni vill. Det var väl en trevlig julklapp, eller vad säger ni? Nu kliar det i fingrarna på många...och planer kommer att smidas...haha, jag känner er! Ska bli intressant att se vad ni kommer att hitta på. (Vill bara nämna att brevet jag fick igår inte är bekräftan om att den skyddade identiteten är avsagd, det rör något annat, men hör självklart ihop med ovan nämnda äckel). Snart 4 år med skyddad id räcker. Det har varit jobbigt som faan. Men glöm inte bort en sak när ni sitter och filar på era aktioner bara...nu för tiden är jag bara snäll mot dom som är snälla mot mig ;)
Riktiga godingar
Har precis läst ut Mörker, ta min hand, den 4:e boken i Dennis Lehanes bokserie om privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro. Jag säger bara: hans böcker kommer att bli klassiker inom sin genre, om dom inte redan är det! Så vill du läsa något riktigt bra...köp Lehanes böcker.
"En drink före kriget" , "Gone, baby, gone" , "Svart nåd" och "Mörker, ta min hand"
Dom här fyra handlar om privatdetektivparet. Sen finns det fyra fristående böcker också.
"Rött regn" , "Patient 67" , "Ingenting är heligt" och "Ett land i gryningen"
Sist men inte minst...SEALs nya cd SOUL...det enda jag önskar mig i julklapp. NJUTNING!!!
"En drink före kriget" , "Gone, baby, gone" , "Svart nåd" och "Mörker, ta min hand"
Dom här fyra handlar om privatdetektivparet. Sen finns det fyra fristående böcker också.
"Rött regn" , "Patient 67" , "Ingenting är heligt" och "Ett land i gryningen"
Sist men inte minst...SEALs nya cd SOUL...det enda jag önskar mig i julklapp. NJUTNING!!!
Anonym och bitter
Loggade just in för att skriva att Mary Kay-tävlingen startar på måndag, och hittar då en väldigt trevlig anonym kommentar på mitt inlägg "Maxad måndag". Jag har kopierat kommentaren och lagt in den här nedanför.
Skickad 05 December, 21:59 från IP: 90.235.154.255
*************************************************************************************
Du, jag tycker inte du ska svara mig på det jävla viset,för du vet inte vem jag är. Du har så jävla fel och jag tycker så himla synd om dina släktingar.
Efter ditt sista inlägg så säger jag bara: Ja för helvete- gå i kloster och gör oss alla en tjänst. Försvinn från jordens yta, för vem i helvete skulle sakna dig förutom dina 2 barn. Svar INGEN din jävla neggo hora.
Och om du vill ha ett bra tips, eftersom du klänger dig kvar vid det gamla; sluta snacka med Stués nya tjejer, varför gör du det?
Din avundsjuka förbittrade hora..........
Låt framtiden ha sin gång och låt allt gammalt vara glömt! OK?
Bara försvinn så e du hygglig, mvh ...VÄLDIGT MÅNGA
*************************************************************************************
Frågan är om jag ens ska lägga tid på att svara på din kommentar? Tror inte det faktiskt. Däremot kan jag upplysa dig om några saker. Först och främst, jodå, jag vet vem du är lilla gumman. Och ful som stryk är du också och det mår du väldigt dåligt över. Nu hade jag kunnat trösta dig med att verklig skönhet kommer inifrån, men inte i ditt fall tyvärr, din fulhet genomsyrar både din kropp och själ.
För det andra, vem klänger sig kvar vid det gamla här egentligen? Någon Stué känner jag inte och inte några nya tjejer till denna person heller. Stués nya tjejer...hmm, det låter som en sekt, eller är det en sammanslutning av något slag? Men om du med namnet Stué syftar på mitt ex, så antar jag att du ingår i gruppen "Stués nya tjejer", och i så fall kan jag garantera dig att jag inte känner någon där. Och snackar verkligen inte med någon av "Stués nya tjejer" heller. (Var och när skulle jag ha snackat med någon av dom/er? Har ni gemensamt telefonnummer, adress eller hemsida eller?). Och ett litet frågetecken bara, ordet hora förstår jag, men vad betyder "neggo"? Negativ, neger eller vad?
Avslutningsvis så blir jag faktiskt lite bekymrad över din psykiska hälsa. Du skriver: mvh ...VÄLDIGT MÅNGA.
Jag kan bara tolka det på två sätt. Antingen så är du en av medlemmarna i "Stués nya tjejer" och skriver i egenskap av grupp, och är då antagligen någorlunda frisk i huvudet. Gör du inte det, utan kallar dig själv för väldigt många, så borde du verkligen ta dig en funderare på var närmsta psykakut ligger. Det är inte bra att gå omkring för länge med en psykos förstår du. Idag finns det medicinering för dig som tur är. Det var väl skönt att höra lilla stumpan? :D
Ta hand om dig nu och försök gaska upp dig lite tjejen! Jag kan inte hjälpa att jag ser bra ut, men du behöver ju inte bli så grinig för det. Du kan säkert dölja dina värsta skavanker med lite smink. Gå med på "gratismakeup" längre ner på sidan, eller ännu bättre...var med i min nästa Mary Kay-tävling!
Skickad 05 December, 21:59 från IP: 90.235.154.255
*************************************************************************************
Du, jag tycker inte du ska svara mig på det jävla viset,för du vet inte vem jag är. Du har så jävla fel och jag tycker så himla synd om dina släktingar.
Efter ditt sista inlägg så säger jag bara: Ja för helvete- gå i kloster och gör oss alla en tjänst. Försvinn från jordens yta, för vem i helvete skulle sakna dig förutom dina 2 barn. Svar INGEN din jävla neggo hora.
Och om du vill ha ett bra tips, eftersom du klänger dig kvar vid det gamla; sluta snacka med Stués nya tjejer, varför gör du det?
Din avundsjuka förbittrade hora..........
Låt framtiden ha sin gång och låt allt gammalt vara glömt! OK?
Bara försvinn så e du hygglig, mvh ...VÄLDIGT MÅNGA
*************************************************************************************
Frågan är om jag ens ska lägga tid på att svara på din kommentar? Tror inte det faktiskt. Däremot kan jag upplysa dig om några saker. Först och främst, jodå, jag vet vem du är lilla gumman. Och ful som stryk är du också och det mår du väldigt dåligt över. Nu hade jag kunnat trösta dig med att verklig skönhet kommer inifrån, men inte i ditt fall tyvärr, din fulhet genomsyrar både din kropp och själ.
För det andra, vem klänger sig kvar vid det gamla här egentligen? Någon Stué känner jag inte och inte några nya tjejer till denna person heller. Stués nya tjejer...hmm, det låter som en sekt, eller är det en sammanslutning av något slag? Men om du med namnet Stué syftar på mitt ex, så antar jag att du ingår i gruppen "Stués nya tjejer", och i så fall kan jag garantera dig att jag inte känner någon där. Och snackar verkligen inte med någon av "Stués nya tjejer" heller. (Var och när skulle jag ha snackat med någon av dom/er? Har ni gemensamt telefonnummer, adress eller hemsida eller?). Och ett litet frågetecken bara, ordet hora förstår jag, men vad betyder "neggo"? Negativ, neger eller vad?
Avslutningsvis så blir jag faktiskt lite bekymrad över din psykiska hälsa. Du skriver: mvh ...VÄLDIGT MÅNGA.
Jag kan bara tolka det på två sätt. Antingen så är du en av medlemmarna i "Stués nya tjejer" och skriver i egenskap av grupp, och är då antagligen någorlunda frisk i huvudet. Gör du inte det, utan kallar dig själv för väldigt många, så borde du verkligen ta dig en funderare på var närmsta psykakut ligger. Det är inte bra att gå omkring för länge med en psykos förstår du. Idag finns det medicinering för dig som tur är. Det var väl skönt att höra lilla stumpan? :D
Ta hand om dig nu och försök gaska upp dig lite tjejen! Jag kan inte hjälpa att jag ser bra ut, men du behöver ju inte bli så grinig för det. Du kan säkert dölja dina värsta skavanker med lite smink. Gå med på "gratismakeup" längre ner på sidan, eller ännu bättre...var med i min nästa Mary Kay-tävling!
Hej 70-tal
Här ska ni få se vad jag hittade på Facebook för ett tag sedan. En gammal klasskompis hade lagt upp den här bilden från när vi gick i 4:an i Sannaskolan 1977. Gud vad kul, för det kortet har jag inte själv. Kolla in min frilla alltså. För att inte tala om den oerhört snajdiga förlägningen av jeansen och dom heta träskorna med röda strumpor, haha! Herregud, det är en 32 år gammal bild :)
Nu när Michelles scanner funkar igen ska jag nog rota igenom alla roliga fotoalbum och högar med foton som aldrig blivit sorterade. Sen lovar jag att bjuda på några flabbisar. Typ jag själv under årens lopp, med allt ifrån axelvaddar till gräsliga glasögon, men även några fina om jag hittar några :)
En vecka senare
Ojsan hoppsan, upptäckte just att jag inte bloggat på en vecka. Ber om ursäkt till alla som vill att jag uppar bloggen, men jag har haft så mycket att göra. Det har också hänt en hel del grejer på sista tiden som jag inte kan gå in på här, men som har upptagit en hel del av min tid. Men ska försöka skärpa mig nu. Sen har vi ju våran lilla Freja (11 mån gammal) som är skendräktig så det skvätter om det. Hon har byggt små bon av filtar på alla möjliga ställen och hämtat diverse olika "valpar" till sina små nästen. Valparna är allt ifrån en plasttoffel till olika gosedjur. I natt låg hon och gnydde från klockan ett till tre i Michelles säng och lugnade inte ner sig förrens Kim kom på vad det var för fel. Jo minsann, Freja ville ha sin älsklingsvalp, ett kycklinglår av plast som piper. Först när kycklinglåret låg vid en av hennes tuttar och "diade" blev hon nöjd. Hon tvättade och puffade på "valpen" och la den tillrätta, sen kunde hon somna :)
Btw, "en av de anonyma" is back on the blogg! Jag trodde det stora intresset över mitt liv hade svalnat, men icke då. Nån hade bemödat sig att halv sju i morse skriva en kommentar på mitt inlägg "Maxad måndag". Gääääsp! Hur orkar du?
Ha en jättefin och skön kväll alla läsare och ta väl hand om varandra!
En jättefin bild som min son Jimmy tog i Polen för några veckor sedan.
Btw, "en av de anonyma" is back on the blogg! Jag trodde det stora intresset över mitt liv hade svalnat, men icke då. Nån hade bemödat sig att halv sju i morse skriva en kommentar på mitt inlägg "Maxad måndag". Gääääsp! Hur orkar du?
Ha en jättefin och skön kväll alla läsare och ta väl hand om varandra!
En jättefin bild som min son Jimmy tog i Polen för några veckor sedan.
Hår överallt
Igår fick Michelle ett frispel på sitt långa hår igen och tänkte ta en sax och bara klippa rätt av. Herregud unge, är du helt jädrans galen eller? Det slutade med att hon övertalade mig att klippa av det, gulp, det var inte roligt att se hennes fina lockar dala mot golvet. Men jag förstår henne eftersom hon får huvudvärk av det tunga håret. Så det blev nästan 20 cm som rök. Samtidigt var Kim hos frisören och klippte sig till ungefär samma längd. Och nu ska dom bli blondiner :) Själv tvingade jag Michelle att klippa av mig halva håret häromdagen så allt slitet försvann, fasen vad gott. Men det växer så himla fort, till sommaren är det till midjan igen ungefär. Jag förblir nog också blondin ett tag till...kanske.
Idag har jag varit med Jimmy på ett ärende inne i stan, och det gick rätt bra. Efteråt träffade vi Basia på Franks och tog en fika. Hon jobbar extra där, men idag var hon ledig. Så kul att träffa min lilla underbara svärdotter :) Hon är verkligen en jättefin tjej på alla sätt och vis, och jag älskar henne! Efter det var jag runt i några affärer och köpte varsin jättego halsduk till mig och Michelle, några armband och ett slingset till Michelles hår. Det går ju inte att bara blondera ett mörkfärgat hår så där rätt av, man får göra det stegvis. Dvs, jag får göra det :)
Nä, nu tror jag det är dags att dra igång en tävling igen. Jag kommer längre fram att lotta ut vägledningar med tarotläggningar mm, men just nu måste jag först spå färdigt de personer som väntar, så jag tänkte köra en Mary Kay tävling igen. Hoppas det blir fler som deltar den här gången. Med tanke på hur många som besöker min blogg varje dag så var det lite konstigt med bara 5 deltagare. Det krävs ju inget besvärligt för att vara med i utlottningen menar jag. I vilket fall som helst, håll ögonen öppna, för en ny tävling startar i dagarna!
Idag har jag varit med Jimmy på ett ärende inne i stan, och det gick rätt bra. Efteråt träffade vi Basia på Franks och tog en fika. Hon jobbar extra där, men idag var hon ledig. Så kul att träffa min lilla underbara svärdotter :) Hon är verkligen en jättefin tjej på alla sätt och vis, och jag älskar henne! Efter det var jag runt i några affärer och köpte varsin jättego halsduk till mig och Michelle, några armband och ett slingset till Michelles hår. Det går ju inte att bara blondera ett mörkfärgat hår så där rätt av, man får göra det stegvis. Dvs, jag får göra det :)
Nä, nu tror jag det är dags att dra igång en tävling igen. Jag kommer längre fram att lotta ut vägledningar med tarotläggningar mm, men just nu måste jag först spå färdigt de personer som väntar, så jag tänkte köra en Mary Kay tävling igen. Hoppas det blir fler som deltar den här gången. Med tanke på hur många som besöker min blogg varje dag så var det lite konstigt med bara 5 deltagare. Det krävs ju inget besvärligt för att vara med i utlottningen menar jag. I vilket fall som helst, håll ögonen öppna, för en ny tävling startar i dagarna!
Maxad måndag
Herreminje vilken stressig dag det var igår. Först iväg till min samtalsterapeut, som alltid är lika trevligt om än väldigt jobbigt känslomässigt. Fick till min stora glädje beskedet att hon inte ska sluta till nyår. Hon ska vara kvar, men bara behålla ett fåtal patienter pga kraftigt minskad arbetstid då hon samtidigt studerar. Hon frågade om hon fick ha kvar mig som sin patient, och det vill jag så klart, så vi blev jätteglada båda två!
Därefter köpte jag julklappar åt alla mina älskade och nära. Det tog ju hela dan. Men då är ju iof nästan alla köpta och det är skönt. Jag skiter i om jag får julklappar själv, eftersom materiella saker betyder väldigt lite för mig, men jag vill väldigt gärna köpa till andra. Finns det något roligare än att ge saker till dom man tycker om och se hur glada dom blir?
Sen åt vi middag och jag gick och la mig vid niotiden. Tror ni jag blev chockad när jag vaknade halv tio idag och ser Michelle och Kim sitta i soffan? Jag vaknade inte en enda gång under natten trots att jag glömde alla kvällsmediciner och att ta av mig kläderna. Jaja, jag sov gott i alla fall :)
Ett litet PS. Till Andreas; några dagar till vännen, sen är jag klar. Till "NN", som undrar hur mkt jag tar för att spå dig. Ingenting så klart, du är min vän! Hör av mig till dig snarast. Till "NN" som lämnade ditt mob.nr. Du är helt underbart snäll och omtänksam. Men jag ringer nog inte, för jag vill helst inte veta ngt om du vet vad. Jag hör av mig till dig där vi brukar höras av. Dom varmaste kramarna till er alla tre!!!
