lottagotti

Grattis lilla hjärtat, hoppas du får användning och glädje av dina vinster :) 
Nu blir det ingen tävling förrens tidigast i januari, får fundera ut någon annan vinst tills dess.

Uuäääk vad trött jag är nu. Vaknade tjugo i fyra och kunde inte somna om. Jag vaknar av att det gör ont i ryggen, höfterna, knäna, fotleder och handleder. En av mina läkare misstänkte för ett år sen att det kanske var fibromyalgi eftersom jag har ont på alla 16 triggerpunkter man kan ha då. Men jag börjar nästan tro att det är atros eller reumatism istället. Eller också. Skit samma vad det är, ont gör det och jag är såååå jädra trött på det nu så jag kräks. Orkar inte ens beställa tid för att kolla upp det. Inte nu i alla fall.

Fick ett brev igår, från ett ställe jag inte förväntade mig...och jag säger bara; vad faan!!! Det finns så många underbara människor i mitt liv och jag älskar er allihop jättemycket. Men det finns också några, eller snarare ett tiotal, riktigt störda as rent ut sagt som är anledningen till att jag lever under skyddad identitet. Efter att ha fått vetskap om att det ytterligare tillkommit ett par puckon sedan januari i år, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta... Ja, ni som följer min blogg kan ju lätt räkna ut vilka nya personer det rör sig om. Allt pga avundsjuka...eller är det rentav svartsjuka? ...orka bry sig...

Men till alla er som hatar mig så djupt och så gärna vill se mig död...vet ni vad? Jag har en STOR överraskning till er! Jag har avsagt mig min skyddade identitet!!! Nu kan ni komma åt mig igen om ni vill. Det var väl en trevlig julklapp, eller vad säger ni? Nu kliar det i fingrarna på många...och planer kommer att smidas...haha, jag känner er! Ska bli intressant att se vad ni kommer att hitta på. (Vill bara nämna att brevet jag fick igår inte är bekräftan om att den skyddade identiteten är avsagd, det rör något annat, men hör självklart ihop med ovan nämnda äckel). Snart 4 år med skyddad id räcker. Det har varit jobbigt som faan. Men glöm inte bort en sak när ni sitter och filar på era aktioner bara...nu för tiden är jag bara snäll mot dom som är snälla mot mig ;)

För ett par dagar sedan hade jag en diskussion med några personer angående mitt liv. Vi pratade om hur det känns nu, ett år efter att jag flyttat, om hur jag lever och om jag inte snart ska försöka träffa någon ny trevlig kille. Jag sa rätt ut att jag aldrig någonsin mer vill ha en partner, inte på något sätt alls. Det är svårt att förklara varför, när välmenade vänner blir allmänt förvånade och utbrister; "Men Lotta, ska du vara själv resten av ditt liv?" Ja, det ska jag, och jag har inga problem med det. Jag vet också att jag hade bosatt mig i ett kloster om jag inte hade haft mina barn. Även om dom är vuxna så är dom alltid mina barn, och dom kommer att få barn, så jag kan inte bara överge omvärlden även om tanken är mer än lockande. Jag hade trivts som fisken i vattnet i ett kloster.

Efter att jag avslutade mitt sista förhållande i januari, bestämde jag mig för ALDRIG MER. För den erfarenheten fick mig att känna äckel, avsmak och rädsla. Jag skyller inte detta på honom, utan tar helt och hållet på mig skulden själv. Det var mitt val att stanna kvar för länge i det förhållandet. Det var jag själv som intalade mig att det nog skulle bli bättre, det var jag själv som blundade för äckliga vidrigheter och det var jag själv som trodde på alla lögner. Jag kunde ha gått tidigare och besparat mig alla äckelkänslor över att ha varit tillsammans med personen i fråga. (Andra kanske har åsikten att hans beteende och leverne är normalt, men det har inte jag). Hade jag gått tidigare så hade jag antagligen varit som jag alltid varit idag. Men tyvärr så gjorde jag inte det. Och nu är det som det är. Bara tanken på att ens komma en man nära får mig nästan att spy. Så nu fortsätter jag leva i celibat för resten av livet, med förhoppning om att äckelkänslorna någon gång i alla fall bleknar lite.  

Här ska ni få se vad jag hittade på Facebook för ett tag sedan. En gammal klasskompis hade lagt upp den här bilden från när vi gick i 4:an i Sannaskolan 1977. Gud vad kul, för det kortet har jag inte själv. Kolla in min frilla alltså. För att inte tala om den oerhört snajdiga förlägningen av jeansen och dom heta träskorna med röda strumpor, haha! Herregud, det är en 32 år gammal bild :)



Nu när Michelles scanner funkar igen ska jag nog rota igenom alla roliga fotoalbum och högar med foton som aldrig blivit sorterade. Sen lovar jag att bjuda på några flabbisar. Typ jag själv under årens lopp, med allt ifrån axelvaddar till gräsliga glasögon, men även några fina om jag hittar några :)