Jag ska inte vända mig om
Fick för ett litet ögonblick tanken på att ge upp en sak som jag lovat mig själv. Men jag har även lovat mig själv att alltid först lyssna på min intuition, så det gjorde jag. Och min intuition säger bara nej, nej och återigen nej. Då står jag kvar vid mitt beslut och tänker inte så mer. Jag vet att jag tagit rätt beslut. Jag går rakt fram, fortsätter som förut och vänder mig inte om. Allt som kan skada mig vänder jag ryggen till. Jag ska stanna i den tryggheten jag har.
Den här veckan har varit en av de jobbigaste på länge. Fy faan vad dåligt jag mått. Hur kunde jag ens få tanken på nåt annat än att försöka kravla mig upp ur det här nattsvarta helveteshålet? Hallå eller, vakna upp nu Lotta och inse fakta! Jag befinner mig ju i depressionens avgrund. Det finns bara ett mål - att försöka komma upp och stanna där uppe. Nu ska jag sluta med den äckliga Lyrican, som inte hjälper ett skit utan bara gör mig fet, och det tar 3 veckor att trappa ur den. Då är jag färdig i slutet på maj. Rätt lagom, så kan en sommar på landet kanske få mig i den kondition jag var innan jag började äta skiten. Det räcker med att må för jävligt, jag behöver verkligen inte vara ett fläskberg också.
Dagens varmaste kramar skickar jag till Lars och Annica
Ni är helt underbara!
Zzzzzzzz
Efter flera dagars komaliknande depressionstillstånd tänkte jag ta mig i kragen och skriva ett inlägg. I alla fall ett litet sådant. Men upptäckte precis en ny kommentar på mitt senaste inlägg här under så jag tappade lusten och orken. Ärligt talat så skiter jag högaktningsfullt i om DU eller "NI" vill att jag ska ta livet av mig. Jag har större bekymmer än så, än att orka bry mig. Dina/era intelligensbefriade kommentarer börjar bli en aning uttjatade nu. Kom med något nytt nån gång.
Vill ändå önska alla goa och fina människor en god morgon och en fortsatt fin och underbar dag <3
Look into the heart of me
Så står det i Bibeln. Kan inte jag också få mitt stenhjärta utbytt av Gud tack? Eller är det kanske för mycket begärt? Jag har känt mig så ensam ett tag. Rent kroppsligt menar jag nu, för ensam kan jag vara. Jag gillar att vara själv och tycker det är väldigt skönt. En del blir helt nojjiga av det, men jag kan nog bo ensam i en koja i skogen i flera veckor utan att bry mig. Men jag saknar beröring. Och då menar jag verkligen inte på det sexuella planet, utan mer på det sensuella.
En dröm vore att hitta en gk (inte att förväxla med kk), alltså en goskompis. Men det ska vara en manlig gk, en som är go och fin. Han ska lukta gott, ha mjuk hud och lite goa muskler att känna på. Tänk bara att få ligga och sova med en gk. Att bara vara omsluten av trygga starka armar, känna hans andedräkt i nacken och känna hans hjärta slå. Eller att själv få ligga bakom och snuffsa han i nacken. Och bara andas in hans doft. Att bara mjukt få ta på hela honom.
Jag saknar verkligen närhet, men vill inte ha nån äcklig jävla pervo, utan bara vanlig gos och mys. Och det kommer jag aldrig mer att få eftersom jag är som jag är. Finns det någon frivillig gk där ute någonstans som kan tänka sig att gosa lite? Som inte har några andra krav än så? Jag tror inte det, och jag förstår det också. 
Men drömma går ju, eller hur?
Någon gång, någonstans, kanske det blir så.
När Gud har bytt ut mitt förstörda hjärta.
Tills dess väntar jag på mina fantasiers gk :)
In truth there is pain
Jag har funderat rätt mycket idag. Inte bara idag, min hjärna går på högvarv varje vaken sekund, utan länge, länge. Det är så många minnen, känslor, tankar och funderingar som hela tiden liksom bara ploppar upp i hjärnan. Jag vet tack vare min utbildning mycket om människans försvarsmekanismer, och jag vet också att dessa försvagas mer och mer ju äldre vi blir. (Psykologi och psykiatri är mycket intressanta och spännande ämnen att läsa och fördjupa sig i för övrigt). Att gå i samtalsterapi släpper självklart också fram saker som legat frivilligt eller ofrivilligt förträngt i mitt undermedvetna.
Det är så mycket. Sorg, besvikelse, vrede, hat och äckel. Men också en insikt i att jag som barn och tonåring farit mycket mer illa än jag själv trodde. Detta har självklart satt sina spår. Någon pappa har jag aldrig haft, bara en riktig idiot till styvfarsa, men jag har haft en mamma. I alla fall tills för två år sedan, då hon tog livet av sig på ett fruktansvärt plågsamt sätt. Som barn skyddar man sin förälder till sista blodsdroppen, och skulle aldrig förråda sin mamma genom att berätta något för någon. Inte ens tanken på att min mamma gjorde fel tänktes. Mamma var mamma, och mamma gör inte fel. Men idag då? Det är så mycket jag skulle vilja prata med henne om. Så många varför. Men det går ju inte nu. Nu är hon död, och ingenting i världen kan vrida tillbaka klockan. Får man vara arg på någon som är död, och som jag vet också hade ett rent helvete till liv själv? Detta är så fruktansvärt tungt och svårt att bära på.
Kan man vara ensam fast det finns människor runt omkring en? Ja, det kan man. Jag känner mig så jävla tom, övergiven och ensam så jag vet inte vart jag ska ta vägen. När jag nu sitter här och skriver det här så kommer jag att tänka på en sak. Jag har börjat känna att jag kanske borde ha en blogg till, eller kanske börja en ny. Varför? Jo, jag känner mig väldigt begränsad i den här. Jag vet att många personer som helst hade velat se mig död är här inne och lusläser. Dom lämnar ju som bekant också ofta väldigt trevliga kommentarer. Därför skriver jag heller inte allt det jag vill. Varför bjuda dom på ännu mer att gotta sig åt? Jag vill kunna skriva rätt från hjärtat om så otroligt många saker. Så mycket som jag aldrig avslöjat för någon, så mycket som gör ont, så mycket som måste få komma ut någon gång.
Men nåt finns det väl?
Sen 1995 har jag då smaskat i mig kalktabletter. Först var det 4 om dagen, som smakade skolkritor, men nu är det bara en om dagen tack och lov. Till detta Diane, ett p-piller eftersom jag varit för ung för att ta östrogen. Det ger man till äldre. Detta p-piller är också mysigt på många sätt. Bla får man jädrans snygga pigmentfläckar i ansiktet så det ser ut som om man har en mustach. Inte kul. Sedan 6 år tillbaka äter jag också en annan medicin, en så kallad bisfosfonat. Ska strax berätta om denna. Kan bara säga att jag haft närmare 60 revbensfrakturer på 10 år och minskat 7 cm i längd. Dom första 6 cm åkte ihop på mindre än 5 år, och den sista cm sedan mitt senaste besök på Osteop.mott. På den mottagningen är jag stamkund sedan 14 år, jag är där varje år och ligger i DXA-maskinen. Den kan jag nog snart sköta själv faktiskt.
Men över till den där medicinen nu. Nämligen Optinate Septimum. Så här tar man denna: Tag tabletten en dag i veckan minst 30 minuter före dagens första måltid med ett stort glas vatten. Ligg inte ned på minst 30 minuter efter intaget. Ja okey, jag SKA sitta UPP i minst en halvtimma, annars så kan det hända att det blir lite frätskador eller andra otrevligheter.
Ska vi titta på några otrevliga exempel?
Här har vi en liten frätskada i munnen hos en patient som ätit medicinen i 6 månader!!! Det är inte bara en frätskada, det är vävnadsdöd (nekros) som ätit sig in till tandbenet.
En käkbensnekros hos en patient utan tänder.
Nu har jag tagit rätt "snälla" bildexempel för andra jag hittade höll jag på att kräkas när jag såg. Förutom den här medicinen som jag ätit i 6 år nu och som inte hjälper ett skit så finns det ett alternativ till på dagsmarknaden. Nämligen bencement. Det kan man ta till och spruta in i typ kollapsade ryggkotor, höftben och annat. Jag hoppas att jag aldrig behöver göra en sån "insprutning", och jag hoppas inte jag får några skador av Optinaten heller. Det räcker så bra med dom jävla smärtorna i ryggen och resten av kroppen.
The Fantastic Four
Karina, Michelle, Carmen och Nina ~ The Fantastic Four
Karina, Carmen och Nina läser alla tre Socionomprogrammet på Göteborgs Universitet. Detta är tre grymt intelligenta och smarta tjejer som verkligen kommer att tillföra samhället mycket i sina framtida yrkesval. Vad dom än väljer att jobba som när dom är färdigutbildade, socionomer, kuratorer eller något annat, så vet jag att de människor dom kommer att möta kommer att bli bemötta med den största respekt, förståelse och empati. Ni tre är helt underbara och gulliga, och jag är både glad och stolt över att känna er och ha er i mitt liv :)
Sen är jag också oerhört tacksam över att ni finns i Michelles liv. Finare personer att umgås med finns inte. Ni tillför så otroligt mycket och betyder mer än ni någonsin kan ana. Ni anar inte hur tryggt det känns för mig som mamma när jag vet att Michelle har er i sitt liv. Och Carmen, som jag känt sen hon var 8 år ungefär, är dels som en dotter i familjen och dels som en storasyster för Michelle. Du är väldigt speciell Carmen, och jag är så lycklig och tacksam över att du finns!
Om jag bara hade vetat...
Har precis pratat med Sigge. Som sagt var hade Hawks MC sitt årliga Creation Day Party igår på långfredagen. Det hade varit fint väder, mycket folk och trevlig stämning. Ångrar nästan att jag inte åkte med ut, hade varit skoj att träffa många av dom som var där. Det är bra med Hawks att alla klubbar är välkomna dit oavsett färg, det görs ingen skillnad på någon och det tycker jag är bra eftersom man känner folk med många olika ryggemblem.
Det jag vill komma fram till är en annan grej. Sigge träffade och pratade med några personer som drog upp samtalsämnet "mitt ex". Detta är anledningen till att jag ångrar att jag inte var där själv. Vederbörande hade tänkt varna mig för mitt ex i samma veva som vederbörande fick höra talas om att jag hade träffat honom. Dom hade velat varna mig angående hur han betedde sig både privat och på jobbet, "att han inte hade alla hästarna i hagen" och att han var en jävligt olämplig person för mig att umgås med. Tyvärr fick dom aldrig tillfälle att utfärda dessa varningar.
Jävligt synd kan jag tycka idag. Hade dom inte brytt sig så mycket om att inte "trampa mig på tårna" så hade jag varit en annan person idag. För det är ingen tvekan om saken, jag hade lyssnat på dom här personerna eftersom jag litar på dom till 100%, och det finns ingen anledning för mig att misstro ett enda ord ifrån någon av dom. Jag vet idag att varenda människa jag känner tänkte "Vad faan är det för jävla idiot hon har träffat?" när jag var ihop med honom. Jag har frågat dom alla varför dom rent ut sagt inte stoppade mig. Svaren var/är entydiga, "Du skulle ändå inte lyssnat". Nej, inte om en sa det, men om alla hade sagt det. Men jag förstår att det är oerhört pinsamt för någon att kläcka ur sig en sån sak.
Nu är det som det är. Jag är "skadad" på ett antal sätt, förmodligen för livet, men är en erfarenhet rikare. Idag kan jag själv flabba ihjäl mig åt Michelle, Kim, Sigge, Carmen, Jimmy, Mona eller nån annan som drar upp nån grej som rör mitt x. Behöver inte skriva utförligare om vilka grejer det är som vi skrattar åt, men roligt är det faktiskt. För idag ser jag själv hur patetiskt allt var. Och idag slipper alla jag känner springa och gömma sig när dom får flabbatacker :)
För övrigt plockade jag en bukett vitsippor när jag var ute med Freja nyss. Sen såg jag en vit fjäril och sen en citronfjäril, så nu är det verkligen vår :) Peace and Love gott folk.
Torskar är vi allihopa
Michelle och Freja i vårsolen :)
Som jag skrivit förut så har jag blivit spelberoende. Till Michelles stora förskräckelse kan tilläggas. Men jag är inte ensam som tur är. Carmen och Karina är också fett tunga Mafia Wars torskar. Den enda skillnaden är att jag spelar både på min egen och på Michelles Facebook (så jag är värst - erkännes motvilligt). Men Michelle håller på att bli galen. Och bara för att reta upp henne lite extra så publicerar vi alla grejer på hennes Facebook-logg :) Detta är skitskoj, för det kommer upp rutor med saker som skickas mellan medlemmarna i samma maffia. Det är allt ifrån cigarrer, ringar, tavlor och spelkort. Men värst av allt - slipsar! Det är slipsarna som är Michelles stora fasa, och jag tror faktiskt på fullaste allvar att hon mördar mig om jag lägger upp en slips till på hennes logg. (Men det ska jag göra!).
Med tiden kommer Michelle att förstå det underbara med Mafia Wars, det är jag övertygad om. Kan Karina redan efter ett par dagar skriva "Snälla, skicka mer energy" till Michelle, så kan vi alla nu vara helt öppna om vårat svåra missbruk. Det är bara att bli vän med vem som helst på Facebook bara personen spelar MW, så antalet medlemmar ökar. Det går nämligen inte att fortsätta med vissa uppdrag om man inte har tillräckligt med folk. Så vårens stora uppmaning till alla där ute i cyberrymden är: Joina min mafia nu för faan, och fort ska det gå!!!
Vill du ha en slips?
Dags för lite frukost nu. Ha det gott alla och sköt om er (och joina MW!)
Långa påskhelgen
Sen har Jimmy givetvis gått och skadat sitt knä så jädra illa att han förmodligen inte kan gå sin match i England. Gud vad besviken han är, och jag förstår honom. Men han får gå Strike & Submit 11 oavsett som tur är. Det är 10:an han missar nu. Jag tycker verkligen synd om honom. Jag var förresten med honom i stan idag när han gjorde syntest och valde glasögonbågar. Vi hittade ett par skitsnygga som passade honom perfekt. Så nu är ni två som kan gå dit och justera bågarna Carmen :)
Även om jag inte är så jätteförtjust i påsken själv, så vill jag ändå önska alla mina bloggläsare en Glad Påsk!
"En liten lista" heter det nu
Eftersom jag inte skrivit ett skit på tre dagar så kan jag anmäla mig frivillig till att fylla i Michelles "lista". Jag sitter ju bara här som en annan apatisk mupp och får inget gjort ändå. Så för er andra som läser min blogg och har en egen; ni får också gärna fylla i "listan" om ni vill :)
Citat Michelle:
"Den som känner sig villig får gärna kopiera-klistra in-ändra det är inget tvång men det hade vart roligt! ;) Och så slipper jag läsa repliken "Michelle har utmanat mig IGEN" haha."
Ålder: 41
Längd: 166 cm (tänk att jag varit 173 cm!)
Vikt: Närmare 80 än 58 kg i alla fall ;P
Favoritkändis: Ja vem kan det vara? Vin Diesel så klart
Skostorlek: 38
Hårfärg: Brunett
Ögonfärg: Blå
Favoritfilm: Gökboet
Favoritskor: Flip-flops (gärna året runt)
Drömjobb: Läkare
Favoritbutik/Sverige: GeKås i Ullared
Favoritbutik/utomlands: Vapen affärer
Favoritkaffe: Gevalia Colombia med mjölk
Kilklack eller stilett: Stilett
Favoritdesigner: D&G
TV-program: Det Okända
Favorittidning: Allt Om Trädgård
Länder du varit i: Sverige, Danmark , Norge, Tyskland (+BDR och Berlin innan muren föll), Nederländerna, Belgien, Frankrike, Spanien, Turkiet
Favoritplats i hela världen: På landet
Favorithändelse i ditt liv: 14 januari 1986 när Jimmy föddes och 20 mars 1990 när Michelle föddes (KÄRLEK!)
Husdjur: Mina katter: Simson, Sabrina, Gizmo, Monica och Amiina + hunden Freja (jag är bara mormor åt Michelles Dogo Canario), och mina katter Izac, Tintin och Diesel som bor i andra hem.
Drömbil: Ferrari 599 GTB Fiorano (går som ett skållat troll)
Den som känner sig manad kan ju "kopiera-klistra in-ändra" nu då :)
Michelle ligger och sover nu. Precis nu hörde jag henne prata i sömnen, högt och ljudligt; Jag hatar människor!
Är detta en undermedveten önskan om att gå på bio och se "Män som hatar kvinnor"? Eller är hon bara allmänt knäpp, haha?
Ett liv i slowmotion
Jag känner mig som en jävla snigel. Inget ont om sniglar, dom är jättesöta, men det känns som att jag aldrig kommer någon vart överhuvudtaget. Noll ork, noll energi och noll koll. Hur faan ska detta gå? Alltså, jag har hur mycket grejer som helst som jag måste fixa och ta itu med, men det händer inget. Och berget av "måsten" bara växer och jag kommer aldrig ifatt. Och jag vet att vissa saker kommer att gå åt helvete rent ut sagt på grund av min ständiga frånvaro av energi.
Jag vill så mycket, men kan ju fan inte
Utmanad...och snart utmattad :)
Nu har Michelle återigen kommit med en utmaning minsann. Lite väl många på kort tid får jag säga, men väldigt roliga att gå in och läsa svaren på hos alla som gör dom. Så nu har hon utmanat mig, Carmen och Nina. Bara att sätta igång!
Tre saker jag inte förstår mig på:
1. Hur vissa (många) tänker, resonerar och beter sig
2. Alla tekniska och elektroniska prylar
3. Människosläktet och världsläget
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet jag sitter vid:
1. Kaffekopp
2. Askfat, cigg, tändare
3. En tjock katt på musmattan = Gizmo!
Tre saker jag gör just nu:
1. Bloggar
2. Svarar på dom här frågorna
3. Röker och dricker kaffe (jag är äcklig, jag vet)
Tre saker jag vill göra innan jag dör:
1. Bli frisk, smärtfri och glad
2. Få barnbarn :)
3. Det kan jag inte skriva här, men det är nåt jag ska göra.
Tre saker jag kan:
1. Spå
2. Katter
3. Trädgård
Tre saker jag inte kan:
1. Sluta bry mig om alla som har det svårt
2. Köra bil som en normal människa
3. Bli frisk och lycklig tydligen :(
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
1. Mig, jag är rätt så klok och erfaren :)
2. Ditt samvete
3. Din intution
Tre saker jag skulle vilja lära mig:
1. Svetsa
2. Köra mc
3. Bli lika duktig på datorer som Michelle
Tre favoriträtter:
1. Grönsakssoppa
2. Stuvad spenat
3. Stekt lax
Kopiera, klistra in och ändra!
Jag utmanar: ANNICA, MONA och KIM, kom igen nu tjejer!
Rocknrolla
Har haft en riktig deppdag med typ noll ork idag. Fast fick några ärenden utförda i alla fall som tur var. Sen efter middagen sov jag några timmar, var så jädrans trött. Är på lite bättre humör nu i alla fall, för vi kollade just på Rocknrolla. Hur har jag ens kunnat missa den filmen? Gud vad bra den va! 5 guldstjärnor av 5 möjliga tycker jag. Ser verkligen fram emot uppföljaren The New Rocknrolla :) Har ni inte sett den så gör det. Garanterat fullt ös och många flabbisar.
Nu väntar snart sängen, men ska kolla en film till med Michelle först. Har köpt ett litet stående drivhus till balkongen idag. Ska se om jag orkar så lite grejer i morgon. Michelle vill så gärna, men jag vet inte hur det är i morgon. Men om det ska bli något alls till sommaren får jag nog få tummen ur röva nu. Good night and sleep tight :)
Mörkret faller
Faan också, det som är så mycket på gång nu. Creation Day Party på Hawks MC på långfredag, en tradition sedan starten 1971 (för dom alltså, inte för mig) hade varit kul att gå på. Sen är det fest på en annan klubb på påskafton, och sen hade det varit trevligt att orka ha nån middag med påskmat för mina nära. Men orka liksom... Snark och god natt för tid och evighet känns det som.
Här har vi då en bild på Freja och mig. Vi har däckat i Michelles säng, antagligen när hon satt vid sin dator. Förstår varför hon säger att hon knappt får plats när hon ska lägga sig och sova sen. Förlåt Michelle, men vi kan inte hjälpa att vi tar sån plats. Och sen är det så mysigt inne i ditt rum också :)
Nej, nu ska jag bara ta en dusch och smörja in mina förtorkade underben, och sen blir det sängen. Orkar inte ens kolla på en film. Kanske orkar läsa lite, eller titta i en tidning.
Mörkret faller, och jag med det.
Hur mörkt kan det bli? Hur djupt kan man falla?
God natt och sov gott.
Redan april :)
Orkar inte skriva så värst mycket just nu. Är så förkyld och hostig så hälften hade räckt. Får se om skrivlusten återvänder senare idag. Nu borde väl våren ändå vara här tycker jag, i alla fall rent officiellt. Tänker på alla er som vill ut på vägarna och köra hoj, gärna då i sällskap med underbart härligt väder.
Idag tänker jag på dig Veronica och håller tummarna stenhårt. Det går så bra detta ska du se! You go girl :)
