lottagotti

Jaa du Michelle, bara 3 dagar kvar tills din semester börjar! Härligt va. Mammas egna lilla smed som kan svetsa och greja, det är inte dåligt. Är så stolt över dig! Med tanke på att du är en av världens mest morgontrötta människor så kan ju den här bilden passa väldigt bra, och även med tanke på att det tack och lov är sommar nu :D



Och en specialare till Kim: Ser du Tintin traska över gården med sina högklackade skor och sin lilla dinglande handväska i tassen? Hahaha!

Nu har jag och Freja varit ute ett par timmar i det fina vädret. Egentligen ville hon inte följa med hem eftersom hon älskar att ligga i solen. Själv höll jag på att få värmeslag och ville bara hem till duschen. Men Freja lägger sig ner på gräsmattan utanför och vägrar gå. Hon vill att man släpar henne i gräset, särskilt om det är lite nedförsbacke. Till slut följer hon med hem till vattenskålen och hoppar sen glatt ner i badkaret och vill bli duschad med ljummet vatten. Svansen går som en propeller och schampoflaskorna på badkarskanten flyger, men vad gör man inte för att ens lilla älskling ska vara lycklig?

     

Här på bilderna är hon ganska liten. När hon kom hem till oss vid 9 v. ålder vägde hon bara 4 kg och var en rund liten knubbig rulta. Nu är hon 6 mån gammal och väger runt 30 kg. Freja kommer att bli en stor tjej. När man är ute med henne frågar dom flesta om hon är en amstaff eller pitbullkorsning, typ med bullmastiff eller nån liknande ras i. Men icke då, Freja är ingen korsning inte. Hon är en jättefin Perro de Presa Canario (eller Presa Canario, Dogo Canario el. PC). Den här rasen är fortfarande väldigt ovanlig i Sverige och dom flesta höjer på ögonbrynen när man berättar vilken ras hon är. I andra länder har rasen kuperade öron, men som tur är får man inte kupera i Sverige längre, och det är i vilket fall som helst finare med riktiga öron. Nä, nu ska vi ut på balkongen o dricka kaffe och knapra på en smaskig oxstrupe ;)

JIMMY - "THE SAINT"

Först vill jag bara säga att jag älskar dig obeskrivligt mycket, men det vet du förstås! Sen hur glad jag är över att du träffat och förlovat dig med Barbara, som är den mest underbara, gulliga och rara svärdotter man kan önska sig. Vi älskar dig Basia!!! (När blir man farmor måntro?) :-)))  Eller vänta lite med det...måste hinna fixa hela trädgården på landet först och bygga eran egen lilla sommarstuga med veranda : 


Jimmy Lagerström och Barbara Grzybowska
förlovning vid havet i Polen den 15 februari 2008

Sen vill jag säga hur stolt jag är över dig! Att du lyckats komma så långt på din väg, att nå din dröm, att bli proffsfighter! Vi tycker allihop att du är så otroligt duktig, målmedveten och envis. Detta är bara början på din karriär.
Lycka till i Luxemburg den 12:e juli på Fight Fiesta Deluxe 5, vi håller tummarna!


Min son Jimmy, jag och min vackra svärdotter Basia, Sigges 50-årsfest på
Hawks MC den 31:a maj 2008

I februari i år fick jag ett riktigt psykbryt igen. När det händer vet jag aldrig, men det slår till hårt och helt oförberett. Som ett knytnävslag rakt i ansiktet. Det är så fruktansvärt smärtsamt och gör så ont. Hela jag bryter bara ihop. Allt i min omgivning blir helt svart och allt är bara sorg, smärta, besvikelse, trötthet och tomhet. Det finns inget kvar för mig känns det som. Jag är slut, förbrukad, ensam. Tårarna bara väller fram och slutar inte rinna. Smärtan i själen är obeskrivbar.

Jag hade gråtit i säkert 7 timmar, det gick inte att sluta, det blev bara värre och värre. Michelle var på jobbet så jag var ensam hemma. Då kom en person hem till mig, en som jag alltid kan lita på oavsett vad det än gäller. Det blir till att följa med till Psyk.akuten. Jag såg inte marken framför mig pga av alla tårar och ögonen som var rätt igensvullna. Läkaren var helt underbart gullig och rar. Först ville hon att jag skulle lägga in mig en vecka pga att hon trodde jag skulle ta livet av mig hemma. Men jag fick henne att förstå att jag lovat min dotter att aldrig göra något sådant igen och att jag håller mitt ord. Jag såg att hon var tveksam till det, men jag fick i alla fall åka hem.

Sedan den dagen har jag varit under beskydd. Omgiven av mina egna "skyddsänglar". Dom slog en järnring runt omkring mig för att jag skulle vila, ta det lugnt och bli bättre. Efter det har jag liksom tagit en paus från omvärlden. Jag är mest hemma eller på landet. Att vara beskyddad av alla dessa personer som älskar mig känns väldigt skönt. Förut var jag så utsatt. Nu känns det som om jag hela tiden är omringad av en grupp änglar. Jag är i mitten och dom står runt omkring med upplyfta vingar formade till en skyddande kupol över mig. Det känns som att vara inbäddad i ett mjukt, tryggt och varmt moln.

Michelle, Jimmy, Sigge, Kim, Carmen och Barbara. Jag älskar er alla och kommer aldrig att glömma vad ni gjort för mig. Det finns fler personer som jag inte kan skriva namn på, men detta gäller även er.
Ni har den största platsen i mitt hjärta.