lottagotti

Nu bombaderas Göteborg av snöblandat regn. Nyss föll bomullsstora mjuka snöflingor, jippie tänkte jag då för en stund, tills det hela övergick i regn. Den glädjen varade inte länge. Kanske dags att masa sig in i duschen för att kunna åka till dopet idag. Egentligen har jag ingen ork alls till det, men jag får tvinga mig själv, vill inte göra släkten besviken. Så marsh pannkaka och sätt fart. Är nog hemma vid 9 i kväll och då ska jag gå och lägga mig på direkten. Är väldigt trött idag tyvärr.
Men det ska bli väldigt kul att få se minste gossen döpas, och träffa alla andra. Och trevligt med mat och fika efteråt.



Sen har vi detta med anonyma kommentarer på min blogg då. Alltså, jag skiter i vad ni skriver till mig. Kalla mig störd, fitta, psyksjuk, dum i huvudet och be mig dö fortast möjligt. Jag bryr mig inte och tar inte åt mig. Vet ni varför? Jo, för jag vet att ovanstående påståenden inte stämmer.
(Förutom det faktum att jag är psykiskt sjuk. Det är jag. Men jag har insikt i mina sjukdomar och är inte psykotisk).  

Däremot - och läs noga nu - så vet jag vilka flera av er är. Och någon gång kommer jag att träffa på er någonstans, det vet jag. Och bara för att jag inte tar åt mig, så betyder inte det att jag accepterar att ni tar er friheten att uttala sådana saker om mig. Ni känner inte mig och kommer aldrig att göra det heller. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;

Allt man gör får man en dag stå för. Alla handlingar man utför får konsekvenser. Allt elakt slår till slut tillbaka mot en själv. Alla människor måste lära sig att stå för vad dom gör och säger. En del vågar det, många gör det inte.  Men oavsett om man har såpass mycket stake i ryggen eller ej, så hinner verkligheten alltid ifatt en i slutändan. Och när den dagen kommer, så måste man fejsa verkligheten även om man inte vågar. Man blir helt enkelt tvungen.