lottagotti

Vad besviken jag blev idag. Hade tagit kontakt med en person från mitt förflutna för ett tag sedan. Bara för att höra mig för om några personer som står den här personen nära. Vi pratade lite och allt verkade vara på det trevligt civiliserade planet till en början. Men vad händer då? Jo, personens gamla elaka och otrevliga sätt kommer som ett brev på posten. Ja, vad trodde jag egentligen? Att den här personen skulle ha förändrats efter några år? Ja faktiskt, men så var inte fallet. Bara ytterligare ett bevis på att folk sällan förändras. Tråkigt för den personen, men skit samma för min del.

Så jag gör som jag brukar - adios och fuck off!!!

Nu lägger jag upp en text av Eva Dahlgren istället. Den betyder oerhört mycket för mig och är så vacker! Hennes texter har verkligen något att säga, i alla fall till mig.

VEM TÄNDER STJÄRNORNA

Det var evighetssekunder
tre korta andetag
hela livet vände
vem valde
inte jag
jag hörde ord från mina läppar
som aldrig vilat i min mun
tankar aldrig tänkta
som nya väggar i ett rum

Som om vi alltid älskat
sen min dagboks första blad
men att jag får skriva ditt liv
bara tur
det var inget val
av alla dessa möten
och allt som borde hänt
hur sällan är jag orsak
till att livet vänt

jag har ingen ödestro
den tanken ger ingen ro
men vem vänder vindarna
vem får mej att gå
dit jag aldrig gått
vem tänder stjärnorna
som bara jag ser i dina ögon
vem vänder vindarna
och för mej dit
min tanke
aldrig nått



Vissa saker förändras aldrig. Om man en gång vänt ryggen åt något dåligt så ska man inte tro att tiden ändrat på det. Nej, vänd ryggen till och låt alla gamla dåliga minnen rinna bort som sand mellan fingrarna...