lottagotti

Jag har funderat rätt mycket på en sak. Det är lite svårt att förklara, men jag ska försöka. Jag har ju startat min blogg mest för att skriva av mig om en massa skit jag går och bär på. Och jag har helt oförskönat skrivit om att jag lider av djupa depressioner och svår ångest, samt lite annat smått och gott. Jag har också skrivit att jag lever i frivillig celibat sedan 1 år tillbaka, att jag planerar att fortsätta så och att jag inte letar efter någon eventuell framtida partner. Ändå lägger killar/män in stötar, om man kan säga så. Blir man ännu mer intressant bara för att man inte är "tillgänglig" liksom, eller vad är det som lockar? Ja, jag fattar då inte.

Nu menar jag verkligen inget illa eller ont mot de killar/män ("som lagt in en stöt") som ev. läser min blogg ibland. Tvärtom. Jag förstår bara inte varför man kan bli intresserad av någon som är helt ointresserad tillbaka, det står jag för. Men jag uppskattar verkligen alla fina komplimanger och gulliga mail jag får. Och för det vill jag verkligen säga tack! Varför då kanske många undrar då. Jo, jag menar verkligen tack, för ni får mig att må så mycket bättre. Ett enda fint eller snällt ord räcker för att göra min dag. 

  

Så till alla er underbara, ni vet vilka ni är, TACK!!!

Förlåt för att jag inte svarar på mail. Förlåt att jag aldrig är online på msn. Förlåt för att jag är kall, avvisande och helt ointresserad. Men tyvärr, saker är som dom är och jag kan inte hjälpa det. Jag är inte mottaglig för någonting. Och det är faktiskt ganska hemskt när jag tänker på det. Jag ville inte att det skulle bli så här. Jag ville inte bli en kall sten. Jag fattar inte ens hur det kunde bli så här. Det är så olikt mitt riktiga jag, som kanske finns gömt långt därinne någonstans.



Och självklart en liten bild till er som alltid skriver taskiga kommentarer!