lottagotti

Godmorgon i ottan alla trevliga människor, hoppas ni sovit gott. Här sitter jag med ciggen i högsta hugg och kaffekoppen i andra handen sen halv sjutiden och filosoferar lite. Sitter och funderar lite över hur många människor det är som har fördomar angående olika hundraser. Vill först bara poängtera att jag har full förståelse för att en del är rädda för hundar och att jag och Michelle alltid håller våran hund i stramt koppel intill kroppen på promenader bland folk. Freja får inte göra hopp och skutt mot andra, och hon fick redan som liten valp lära sig att umgås med barn i alla åldrar, samt att inte hoppa upp på andra vid möten utomhus. Detta fick hon lära sig allra först med tanke på hur stor och bamsig hon kommer att vara som fullvuxen. Men det jag stör mig lite på är den allmäna uppfattningen om att alla sk "kamphundar" är totalt livsfarliga. Det är inte hunden som är livsfarlig - det är alltid ägarens fel. Med rätt ägare är ingen hund farlig, och med fel ägare är vilken hund som helst farlig.  



Här har vi Freja på en bild som är tagen för några dagar sedan. Hon är 8 och en ½ månad gammal. Visst är hon stor, kraftig, muskulös och rätt biffig, men man kan ju tydligt se att det är en valp. Någorlunda hundvana människor kan ju även vid blotta åsynen av hunden se dess vänligt sinnade kroppspråk. Snälla ögon, öronens ställning och avslappnade attityd. När Freja möter andra hundar, spelar ingen roll vilken hund, så sätter hon sig direkt och väntar. Hon skäller aldrig, inte ens om aggressiva hundar skäller på henne, hon rusar aldrig på, hon kan leka med alla, stora som små raser, med
tikar likväl som hanar och med valpar likväl som vuxna. Hon anpassar sig alltid till den andra hundens storlek i leken.

           

Saker som sitt, ligg, vacker tass, high-five, rulla runt osv har hon kunnat sen hon var liten. Men nu går vi på kurs med Freja för att grundlägga den sk vardagslydnaden. Han ska kunna stanna, gå fot och bara ta saker på kommando tex. Jag och Michelle övar i genomsnitt ca 2 timmar om dagen med henne, och hon är jätteduktig och lättlärd. Vi kommer även att gå många fler fortsättningskurser med henne. Det måste vi, det är vår skyldighet som hundägare, med tanke på att hon är den största (storleksmässigt) bland de hundraser som räknas till de sk kamphundarna.

Det jag tycker är så synd och tråkigt är att så många andra (inte alla) människor som själva är hundägare, inte verkar ha en aning om hur hundar fungerar. Som om dom anser att just deras hund inte behöver någon uppfostran bara för att det är en golden eller en tax och därmed inte är "en farlig hund".  Just dessa personer är också dom som inte kan tyda andra hundars kroppsspråk, utan tar stora svängar förbi Freja, fastän hon med hela sin kropp tydligt visar hur vänligt sinnad hon är. Detta gäller självklart inte alla, för Freja har hur många hundkompisar som helst. Jag tycker bara det är trist med den attityden hos vissa. Freja är världens snällaste, och en mer psykiskt stabil hund får man leta länge efter.



Ja, så här uppfattar nog en del våran Freja. Men inget kan vara mer fel. Hon har inga vakttendenser, hon skäller inte över någonting och hon har aldrig visat någon aggressivitet. Tvärtom - hon älskar allt och alla :)