In truth there is pain
Jag har funderat rätt mycket idag. Inte bara idag, min hjärna går på högvarv varje vaken sekund, utan länge, länge. Det är så många minnen, känslor, tankar och funderingar som hela tiden liksom bara ploppar upp i hjärnan. Jag vet tack vare min utbildning mycket om människans försvarsmekanismer, och jag vet också att dessa försvagas mer och mer ju äldre vi blir. (Psykologi och psykiatri är mycket intressanta och spännande ämnen att läsa och fördjupa sig i för övrigt). Att gå i samtalsterapi släpper självklart också fram saker som legat frivilligt eller ofrivilligt förträngt i mitt undermedvetna.
Det är så mycket. Sorg, besvikelse, vrede, hat och äckel. Men också en insikt i att jag som barn och tonåring farit mycket mer illa än jag själv trodde. Detta har självklart satt sina spår. Någon pappa har jag aldrig haft, bara en riktig idiot till styvfarsa, men jag har haft en mamma. I alla fall tills för två år sedan, då hon tog livet av sig på ett fruktansvärt plågsamt sätt. Som barn skyddar man sin förälder till sista blodsdroppen, och skulle aldrig förråda sin mamma genom att berätta något för någon. Inte ens tanken på att min mamma gjorde fel tänktes. Mamma var mamma, och mamma gör inte fel. Men idag då? Det är så mycket jag skulle vilja prata med henne om. Så många varför. Men det går ju inte nu. Nu är hon död, och ingenting i världen kan vrida tillbaka klockan. Får man vara arg på någon som är död, och som jag vet också hade ett rent helvete till liv själv? Detta är så fruktansvärt tungt och svårt att bära på.
Kan man vara ensam fast det finns människor runt omkring en? Ja, det kan man. Jag känner mig så jävla tom, övergiven och ensam så jag vet inte vart jag ska ta vägen. När jag nu sitter här och skriver det här så kommer jag att tänka på en sak. Jag har börjat känna att jag kanske borde ha en blogg till, eller kanske börja en ny. Varför? Jo, jag känner mig väldigt begränsad i den här. Jag vet att många personer som helst hade velat se mig död är här inne och lusläser. Dom lämnar ju som bekant också ofta väldigt trevliga kommentarer. Därför skriver jag heller inte allt det jag vill. Varför bjuda dom på ännu mer att gotta sig åt? Jag vill kunna skriva rätt från hjärtat om så otroligt många saker. Så mycket som jag aldrig avslöjat för någon, så mycket som gör ont, så mycket som måste få komma ut någon gång.
Klart man får vara arg. För om du inte är det klart kommer du aldrig komma vidare i dina känslor för henne, tror jag. Och ta tillvara det som var bra från henne. Om du inte tycker att det fanns nåt. Så kan du iaf vara glad för att hon satte dig till livet så att du kunde få dina fina barn. Det är något att vara glad för.Och klart du ska skriva eller göra en ny blogg. Inget snack om saken. För att få skriva av sig det man bär innom sig är ett jätte bra sätta att ha terapi med sig själv. + att du kan välja vem du vill ska läsa och inte behöva vara begränsad i det du skriver. Jag har även där tänkt samma tanke...L Min sida är det ingen av de som känner mig som vet att jag ens har. Kanske verkar konstigt. Men jag skriver för min skull. Och jag vet att de som står mig nära inte skulle ta det på rätt sätt. Jag tror du vet vad jag menar.
Jag har tom börja skriva på min bok...L "Mitt liv i snabbfilen" eller "Det finns annat tillbehör till pannakakor än socker".. har inte bestämmt än.
Go tjejen... gör allt du tycker verkar bra eller kul... det är du värd.
Det är okej att vara arg Mamma! Det är inget annat än normalt. Du vet vad jag tycker om detta! Puss och kram älskar dig!
Jag håller med Annica... man får vara arg..men du lotta du ska veta att du är inte ensamm...Jag finns här...och många fler som bryr sig om dig...Du ska gör det som känns rätt å roligt på alla sätt...Kram var rädd om dig min kära vän på nätet..
Tack A, M och L, ni är så gooooa!
Hej du är inte lätt att hitta på Facebook...:)Kram
du har all ratt i varlden att vara arg glad ledsen besviken kar vilka kanslor som helst det spelar ingen roll du ar en manniska med kanslor precis lika mycket som nagon annan och vi alla alskar dig lotta ! massa kramar o psusar fran lilla mona i LA
