Bit för bit



Jag känner att jag snart måste börja skriva om tråkiga och jobbiga minnen. Mitt hjärta har blivit till sten. Inte så att jag ändrat personlighet vad gäller empati eller omsorg om andra, utan på så sätt att jag stänger mig. Alla människor vill väl uppleva kärlek och träffa den rätta, men för min del är det inte tid för det nu. Mitt hjärta måste läka först. Jag måste skriva av mig om alla svek, alla besvikelser, alla sorger, all smärta och alla jävligheter jag varit med om. Ska göra ett tappert försök i morgon. Får fundera lite på var jag ska börja bara, mitt liv är ju milt sagt en katastrof.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0