lottagotti

Fyyy vilken jobbig dag det var igår. Jag tappade sugen rejält på förmiddagen. Sitta i en timme och vänta på att värktabletterna ska börja verka så man kan röra sig. Kan knappt röra mig innan dom hjälper lite. Har ätit dom så länge nu att det knappt har någon effekt. För att inte tala om alla andra mediciner man ska ha i sig på morgonen. Varenda eviga dag! Jag kände bara att jag står faan inte ut mer! Vad är det för mening att jämt må dåligt? Depressionen som bara hålls lite i undan av mediciner men som hela tiden ligger och ruvar. Ångesten som ständigt gnager och värker i själen, tröttheten, bristen på ork, denna förbannade värk i rygg, nacke, huvud och alla stela leder. Jag känner mig som en väldigt gammal människa. Ska det vara så här resten av mitt liv? Mitt inre, mitt jag, vill så mycket mer, men min kropp med alla sina sjukdomar omöjliggör det. Kände bara att jag ville göra slut på skiten. Det är bara tanken på mina barn som stoppar mig. Jag vill inte göra så emot dom. Men vill ändå inte ljuga och säga att allt bara är bra. Nej, det är det inte!
Jag är inte rädd för döden. Den ser jag som en befriare. Men det är väl inte dags ännu då.

Idag känns det väl lite bättre. Jag och Michelle kollade på den där filmen "Vattenhästen" igår kväll, och den var så gullig och söt så man blev på bättre humör igen :)  Ska åka till landet i helgen tror jag och bara ligga i solen och sova med Freja. Tur att hon gillar att ligga i solen och tål värmen. Får väl ligga där på stranden och fundera på vad sjutton jag ska göra av mig sjäv.