Ångesthelvete och jävla sjukdomar
Som en blixt från en klar himmel, slår den bara till. Helvete också!!! Blir så ledsen. Äter ju ångestdämpande mediciner morgon och kväll, samt extra vid behov. Försöker hålla ångesten i schack så länge det går utan att ta extra, men några gånger i veckan blir det. Men nyss, bara bang, kan knappt andas, pulsen uppe i över 180... Nu har den extra Xanoren verkat lite och pulsen börjar sjunka igen. Jag hatar att ha det så här jämt och ständigt. Men svimmade inte av denna gången heller. Det var ett tag sedan nu. Peppar, peppar ta i trä.
Jag har gjort alla möjliga undersökningar för att hitta anledningen till att jag ibland svimmar, och ibland blir medvetslös när jag får jättemycket ångest eller panikångest. EEG för att kolla eventuell ep, datortomografi och kontraströntgen av hjärnan (mysigt när den varma kontrastvätskan sprutas in, hehe), men det finns inget som kan förklara saken. Läkarna trodde att jag eventuellt kunde ha fått en blödning eller nåt annat som orsakar medvetandeförluster efter att jag ramlade in i ett hörn med pannan (när jag blev medvetslös stående), men jag fick bara hjärnskakning och en till whiplashskada. Jag är glad att jag inte bröt nacken. Men 3-4 revben gick av, men det är jag van vid. Dom bryts ju så ofta ändå pga min konstiga ostegenis imperfecta (en slags osteoporossjukdom/benskörhet) som upptäcktes 1995 efter en bilkrock när jag fick min första whiplash. Tror jag är uppe i närmare 60 revbensfrakturer nu.
Det var tur att benskörheten upptäcktes såpass tidigt ändå, så man vet vad man bör och inte bör göra. Då fick jag ju också en förklaring på varför jag haft så ont i ryggen sedan min första graviditet 1985. Då, när jag var 17 år, var jag 173 lång, men när jag fyllde 36 var jag 167 cm. 6 cm låter lite, men med tanke på att det är ryggkotorna som tryckts ihop så är det ganska mycket. Har ätit Tiparol / Tramadol ihop med panodil i 13 år nu, men det hjälper inte längre. Man blir ju immun mot smärtstillande. Min läkare som har hand om det tycker att jag ska trycka i mig 6-8 om dagen + 8 panodil, men det vill inte jag ta. Jag håller mig till max 4/dag. Men nu har jag fått Lyrica också sen ett år tillbaka. Det är en medicin mot partiell epilepsi i första hand, men hjälper även vid generaliserat ångestsyndrom och långvarig neuropatisk smärta vilket jag har, den förstärker och hjälper de mediciner jag redan har mot det. Eller hjälpte ett litet tag i alla fall.
Sen har vi ju även den "kroniska" depressionen, för vilken jag provat nästan allt på marknaden. Nu är det Cymbalta sedan 2 år tillbaka. Min diagnos på den är: Djup depression med passiv dödslängtan. Och ja, helt ärligt, det håller jag med om. Varför ljuga om det. Har snittat handlederna ordentligt en gång, men blev hittad. Jag ber mina barn så innerligt om förlåtelse för det och jag har lovat dom att aldrig ta livet av mig. Men det är ett svårt löfte att hålla. Men har jag lovat något så står jag fast vid det, och bryter aldrig ett löfte. Men jag ljuger om jag säger att jag aldrig funderar på det, för det gör jag, ofta.
På detta har vi de återkommande halvårskontrollerna för att se så att cancern inte har kommit tillbaka. Och lite andra mediciner för lite smått och gott. Jag är så jävla trött nu på all skit!!! Helvetes jävla skit!
Ursäkta att jag svurit så mycket i detta inlägg, men det hjälpte lite faktiskt :) Faaaaaaan!!!
Jag har gjort alla möjliga undersökningar för att hitta anledningen till att jag ibland svimmar, och ibland blir medvetslös när jag får jättemycket ångest eller panikångest. EEG för att kolla eventuell ep, datortomografi och kontraströntgen av hjärnan (mysigt när den varma kontrastvätskan sprutas in, hehe), men det finns inget som kan förklara saken. Läkarna trodde att jag eventuellt kunde ha fått en blödning eller nåt annat som orsakar medvetandeförluster efter att jag ramlade in i ett hörn med pannan (när jag blev medvetslös stående), men jag fick bara hjärnskakning och en till whiplashskada. Jag är glad att jag inte bröt nacken. Men 3-4 revben gick av, men det är jag van vid. Dom bryts ju så ofta ändå pga min konstiga ostegenis imperfecta (en slags osteoporossjukdom/benskörhet) som upptäcktes 1995 efter en bilkrock när jag fick min första whiplash. Tror jag är uppe i närmare 60 revbensfrakturer nu.
Det var tur att benskörheten upptäcktes såpass tidigt ändå, så man vet vad man bör och inte bör göra. Då fick jag ju också en förklaring på varför jag haft så ont i ryggen sedan min första graviditet 1985. Då, när jag var 17 år, var jag 173 lång, men när jag fyllde 36 var jag 167 cm. 6 cm låter lite, men med tanke på att det är ryggkotorna som tryckts ihop så är det ganska mycket. Har ätit Tiparol / Tramadol ihop med panodil i 13 år nu, men det hjälper inte längre. Man blir ju immun mot smärtstillande. Min läkare som har hand om det tycker att jag ska trycka i mig 6-8 om dagen + 8 panodil, men det vill inte jag ta. Jag håller mig till max 4/dag. Men nu har jag fått Lyrica också sen ett år tillbaka. Det är en medicin mot partiell epilepsi i första hand, men hjälper även vid generaliserat ångestsyndrom och långvarig neuropatisk smärta vilket jag har, den förstärker och hjälper de mediciner jag redan har mot det. Eller hjälpte ett litet tag i alla fall.
Sen har vi ju även den "kroniska" depressionen, för vilken jag provat nästan allt på marknaden. Nu är det Cymbalta sedan 2 år tillbaka. Min diagnos på den är: Djup depression med passiv dödslängtan. Och ja, helt ärligt, det håller jag med om. Varför ljuga om det. Har snittat handlederna ordentligt en gång, men blev hittad. Jag ber mina barn så innerligt om förlåtelse för det och jag har lovat dom att aldrig ta livet av mig. Men det är ett svårt löfte att hålla. Men har jag lovat något så står jag fast vid det, och bryter aldrig ett löfte. Men jag ljuger om jag säger att jag aldrig funderar på det, för det gör jag, ofta.
På detta har vi de återkommande halvårskontrollerna för att se så att cancern inte har kommit tillbaka. Och lite andra mediciner för lite smått och gott. Jag är så jävla trött nu på all skit!!! Helvetes jävla skit!
Ursäkta att jag svurit så mycket i detta inlägg, men det hjälpte lite faktiskt :) Faaaaaaan!!!
Kommentarer
Postat av: Rebelen Alias Lars
Det är inge roligt då allt känns åt h-vete..Men det är bra att få ut det på nått sätt å som du skrev i slutet så kändes det skönt att få svära ut skiten ..Nå hoppas du mår bättre i alla fall..Kram
Trackback
