lottagotti

Aiisha och Amiina, mina älskade och underbara sötnosar, systrar ur samma kull

Det här underbara syskonparet var mina högt älskade små pumor. Dom blev inte större än så här, utan såg ut som 6 månader gamla kattungar som vuxna. Varje morgon skulle båda två ligga i mitt knä när jag drack kaffe och läste GP. Det var så himla mysigt att dom ville ligga så, för att gosa med mig och min morgonrock och med varandra. Dom gjorde allt ihop och var så tighta. Jag var så lycklig när jag hade köpt dom och äntligen fick ta dom med hem. Tyvärr finns bara Amiina kvar idag, Aiisha hann bara bli 8 månader gammal.

Där vi bodde förut kunde katterna vara ute runt huset, bara gräsmattor och ingen trafik, och ytterdörren var i markplan. I maj förra året satt jag på trappsteget utanför dörren och drack kaffe, när jag helt plötsligt får se Aiisha komma liksom ålandes som en säl runt husknuten. Hon stod inte på benen utan hasade sig liksom fram på magen. Jag fattade på en gång att något var fruktansvärt fel och fick panik. Det blev Blå Stjärnan direkt, benen var av, inre organ var söndriga och i blicken var hon redan borta. Veterinären sa att det inte fanns något att göra, Aiisha var nästan redan död av bara chocken och med tanke på dom omfattande fysiska skadorna fanns det ingen tvekan. Hon var okontaktbar och blicken i hennes ögon kommer att följa mig i resten av mitt liv. Vi behövde inte vänta, Aiisha fick somna in med en gång. Jag grät och grät något så fruktansvärt.

Vi undrade vad Aiisha kunde ha råkat ut för. Veterinären tyckte inte hennes skador liknade de som uppstår när en katt blir på/överkörd av en bil, moppe, cykel eller liknande. Skadorna var på för många ställen på samma gång. Vi åkte direkt upp till landet och begravde henne bredvid Buzz. Väl hemma börjar barn i olika åldrar, samt även några småbarnsföräldrar, fråga oss hur det gick för den lilla katten som blev sparkad häromdagen. Va!!?? Ryktet om att Aiisha nu var död gjorde många barn på gården väldigt ledsna och upprörda. Flera av dom hade sett vilka som hade sparkat katten. Det var två bröder i 8-11 årsåldern, söner till en kvinna boende på gården, tillika en av dom som tillhör den sk lilla klicken med as som förpestat vårt liv i 5 år. Efter många samtal med barn och vuxna fanns det till slut inget tvivel om saken. Det var dom två bröderna som låg bakom detta.

Jag försökte vid ett tillfälle prata med pojkarna, väldigt lugnt och sansat med tanke på deras hemförhållande, men det gick inte så bra, dom reagerade som barn gör. Först skyllde dom på varandra, sen på någon annan, sen nekade dom, sen började den äldste gråta och beklaga sig över att alla i skolan var dumma mot honom. Det gick inte att prata med dom, förmodligen (förhoppningsvis) hade dom ändå dåligt samvete över sin handling, och som när barn mår dåligt och är skyldiga till något oerhört dumt halkar pratet in på allt annat än vad saken gällde. Jag gick därifrån då jag förstod att det var lönlöst att vädja till deras samvete.

Men hur deras mamma betedde sig efter den här händelsen, ihop med några andra, går inte att beskriva. Dels kan jag inte med tanke på vissa personer, och dels orkar jag inte. Hon är den mest korkade förälder jag någonsin stött på i mitt liv. Gå till motattack som en galning och oskyldigförklara sina barn, trots att hon mycket väl var medveten om att dom hade gjort det. Istället för att kraftigt reagera på en sådan händelse som tydligt pekar på att barnen är i snabbt behov av hjälp på många plan. Har hon aldrig hört talas om att det är ett tecken på att någonting är väldigt fel? Jo, säkert, men nu gällde det ju våran äckliga kattjävel så det spelade tydligen ingen roll.

Det den mamman (Q) gjorde, sa och drog igång var helt ofattbart!  Hon kan vara väldigt glad idag att vi har flyttat, eftersom hon kämpade till 150% för att provocera mig och få mig att göra något dumt. Hon ville det? Hallå eller, hur står det till i vissa hjärnor egentligen. Hon kan vara glad över att en viss person fick bära mig från platsen när hon höll på som värst. Och det var nog tur det, för annars tror jag att jag hade gjort mig väldigt olycklig. Fy faan säger jag bara över hur en del människor kan bära sig åt. Jag hatar Q och kommer alltid att göra det.