Till dig "anonym"

För några dagar sedan fick min dotter en kommentar i sin blogg från dig. Jag läste den när hon visade mig den, men kommer inte ihåg ordagrant vad du skrev. Det spelar ingen större roll egentligen, det som spelar roll är att du bad min dotter att inte godkänna (publicera) den, Det gjorde hon inte heller. Men varför? Du skrev att du kände oss, alltså mig och min dotter, att du ofta ligger och tänker på oss på kvällarna när du ska sova, och att du saknar oss. Sen skrev du något liknande: "ni vet nog redan vem jag är". Nej, det vet vi faktiskt inte. Det enda vi fattar är att du är någon som vi umgåtts med förut och att du bor i vårat gamla bostadsområde. Vi förstår ju också att du känner den så kallade "Klanen" som vi flyttat ifrån för att slippa. Det var trevligt att du tänker på oss och saknar oss. Det är det många som gör av våra fd grannar. Vi är ofta och hämtar post (den skyddade identiteten gör att maskineriet går långsamt) hos dom som bor i våran gamla lägenhet. Vi stannar och pratar med de grannar vi möter, och vi har fortfarande kontakt med några familjer därifrån. Och dom säger öppet att dom saknar oss och önskar att vi ska flytta tillbaka. Därför är min stora fråga: "Varför vågar du inte stå för dina åsikter?". Är du så rädd för någon/några/alla i "Klanen" att du vill vara hemlig? För jag förstår ju att du är mycket väl insatt i hur "dom" behandlar folk som inte "jamsar med". Och jag antar att även du tycker att det dom gjort mot mig och min familj är helt sjukt. Men det finns inget att vara rädd för! Vad ska dom göra? Mörda dig för att du öppet säger vad du tycker? Nej, jag skulle inte tro det. Dom är en bunt fegisar som är väldigt stora i käften när dom sitter på gården tillsammans i grupp, men när man möter dom en och en på gatan, då väjer dom undan med blicken. Gör som jag och min dotter, konfrontera dom när dom är många ihop, stå upp för dina åsikter, och du ska se vad det känns skönt efteråt. För ärligt talat - är detta människor som du vill ha närvarande i ditt liv? 

Jag tycker det är fruktansvärt tragiskt att dom har sådan "makt" så dom kan få styra ditt liv. Aldrig funderat på att göra något åt saken? Jag tycker också det är väldigt ledsamt att inte veta vem du är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0